Stäng fönster Mjölby kn, KAPELLET 1 SKÄNNINGE GRAVKAPELL
Anläggning - Värdering
| SKÄNNINGE NYA KYRKOGÅRD, skänninge gravkapell | |
| 1/1/03 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk bedömning (samlad bedömning för hela kyrkogården) Skänninge nya kyrkogård med gravkapell, murar, grindar och rest av trädkrans bildar en väl sammanhållen miljö med mycket höga kulturhistoriska värden. Kyrkogården/begravningsplatsen (här används benämningen kyrkogård) är ett exempel på de kyrkogårdar som nyanlades under början av 1800-talet när bl a hälsoaspekter medförde att nya kyrkogårdar anlades utanför städerna. Den första nya begravningsplatsen anlades dock i nuvarande Hembygdsparken väster om staden. Det visade sig vara ett vattensjukt område och var bara i bruk för begravningar i knappt 40 år. Därefter anlades den nuvarande kyrkogården ytterligare längre väster om staden omkring 1850. Den södra delen anlades 1902. Gravkapellet från 1902 har mycket höga kulturhistoriska värden. Det är uppfört i nygotik med tegelfasader och strävpelare. Många kyrkliga byggnader som uppfördes under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal uppfördes i tegel i nygotik, enligt tidens sätt att se på de medeltida arkitekturstilarna. Gravkapell har uppförts på många av länets kyrkogårdar, framför allt under 1900-talet. Gravkapellet på Skänninge nya kyrkogård är mycket representativt för de mer påkostade gravkapell som uppfördes på stadskyrkogårdarna. Stora delar av kyrkogårdens nuvarande karaktär härrör från en omläggning på 1950- talet. Bl a har troligen delar av häcksystemet av tuja på södra delen tillkommit. Omläggningen är något mindre framträdande på den södra delen. På den äldre norra delen, kvarter A-E, omgärdas kyrkogården på ett traditionellt sätt med en stenmur och här finns även rester av en inre trädkrans. Träden i trädkransen visar på det parkideal som blev vanligt på landsortskyrkogårdarna och de mindre stadskyrkogårdarna framför allt under 1800-talet. Huvudgrindarna till den norra och den södra delen är likadana och hjälper till att binda samman de olika delarna. På både den norra och den södra delen finns ett korsformat gångsystem, mestadels grusbelagt, samt en grusgång som löper runt kyrkogården. Gångsystemet är viktigt för att kyrkogårdens struktur ska vara tydlig (se nedan). Både på kyrkogårdens södra del och norra delens äldre parti, kvarter A-E, finns en tydlig struktur med en rad gravar invid kyrkogårdens omgärdning. Dessutom finns ett varv med gravar, ofta mer påkostade, i kvarterens ytterkanter och rader med enklare gravar inne i kvarteren. Denna typ av struktur har tidigare varit vanlig på länets kyrkogårdar. De enklare gravarna inne i kvarteren har ofta varit s k linjegravar. På Skänninge nya kyrkogård är det speciellt synligt i kvarter B, stadsförsamlingens område. Systemet med linjegravar växer fram under slutet av 1700-talet. Det innebar att begravningarna skedde på linje varefter dödsfallen skedde. Äkta makar eller andra familjemedlemmar begravdes inte bredvid varandra. Från början innebar systemet troligen inte någon direkt ”statusskillnad” men under 1800-talet övergick det till att blir en gravläggning för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. Det är av vikt att bevara linjegravvårdar så att man kan följa ordningen på gravläggningarna. Gravvårdarna är oftast mycket enkla Enligt en tidningsartikel från 1956 fanns tidigare järnstaket kring många gravar, men de flesta togs bort vid omläggningen. De staket som ännu finns kvar har ett mycket högt kulturhistoriskt värde. De få kvarvarande staketen är dels av järnsmide och dels gjutjärn. Framför allt från andra delen av 1800-talet blir det vanligt med omgärdning av gravar. Järnstaket är en mer påkostad omgärdning av t ex köpta gravplatser. Andra exempel på omgärdning är pollare med kätting, häckar och stenramar. Stenramar verkar ha blivit vanligare från 1920-talet. Till de omgärdade gravarna hör en grustäckt yta. De omgärdade gravar som finns kvar på kyrkogården i Skänninge har ett mycket högt kulturhistoriskt värde då de representerar ett gravskick som tidigare varit vanligt. Enskilda gravvårdar kan ha ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde. Det kan gälla ålderdomliga gravvårdar, gravvårdar med person- eller lokalhistoriskt värde eller gravvårdar av en speciell typ eller hantverksmässigt utförande. På Skänninge nya kyrkogård finns ett antal gravvårdar från andra delen av 1800-talet och tidigt 1900-tal. De representerar de äldsta gravarna på kyrkogården. Bland gravvårdar av en speciell typ kan flera höga s k bautastenar nämnas. Titlar på gravvårdar säger mycket om en trakts näringsliv. Ett stort antal gravvårdar har titlar som visar på hantverk och handel med staden som bas. Här finns även bl a rådman och borgmästare. Titlar som lantbrukare och hemmansägare visar på den omgivande landsbygden. När kyrkogården anlades omkring 1850 tillhörde den östra delen av den ursprungliga anläggningen Allhelgona församling. I den norra delen, kvarter A-E, betonar rygghäckarna den strikta indelningen i de flesta kvarters inre delar. I den södra delen har tujahäckarna i form av omgärdning av kyrkogården, rygghäckar och formklippt tuja en stor betydelse för hela karaktären. Delar av häcksystemet härstammar troligen från 1950-talets omläggning men är inte avvikande för karaktären av stadskyrkogård. Kvarter F-H Norr om den äldsta delen finns en senare utvidgning från 1970-talet. Området är inte helt utnyttjat. Det har idag en öppen karaktär präglad av strikta rader och rygghäckar. Även här finns enskilda gravvårdar av kulturhistoriskt intresse, bl a genom olika titlar som är angivna på vårdarna. Här finns också några kors i järnsmide. |
