Stäng fönster Norrköping kn, SKARPHAGEN 1:2 BORGSMO KAPELL
Anläggning - Värdering
| Borgsmo kyrkogård, Borgsmo kapell | |
| 1/1/07 |
| Motivering |
|---|
|
BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN Kulturhistorisk bedömning Borgsmo kyrkogård med dess kapell, klockstapel, kvartersindelning, och omgärdning, utgörs av en tidstypisk anläggning med höga kulturhistoriska värden? Det största värdet består av det som den rumsliga uppfattningen ger med dess kvartersindelning, system av häckar och gångar och vegetation. Häckar och gångar skapar den strikta karaktären. Ett stort värde har kapellet, från 1926, som är samtida med kyrkogården. Då kyrkogården bara är drygt 80 år gammal finns det inte några gamla gravvårdar. Det finns ändå några vårdar som har ett högt kulturhistoriskt värde. Det är bland annat de vårdar som har någon titel. Titlar på gravvårdarna kan berätta mycket om en trakts näringsliv och sociala struktur. Det finns inte så många titelvårdar, endast nio. De yrken som nämns är fotograf, f.d. hemmansägare, byggmästaren, kapten, järnhandlare, kommunalrådet, lantbrukare, kyrkoherde samt titeln lantbrukarparet. Vidare finns det vårdar där det står skrivet vem de tillägnas åt som ”Min Mamma”, ”Vår Mamma” och ”Vår käre far”. En vård över en ung pojke som dog endast 20 år gammal har ”titeln” ”drömmaren”. Det finns två vårdar som har formen av ett kors. Den ena är av granit och den andra är av järnsmide med en rund glasplatta med inskription i mitten. Korsformade vårdar är en ålderdomlig typ av vård. Det finns också vårdar som har formen av ett hjärta. De utgör istället en helt ny typ av gravvård, vilket medför ett visst kulturhistoriskt värde. Det finns tre linjevårdar kvar i kvarter 2 som tidigare varit avsett för allmänna linjen. Systemet med linjevårdar växte fram i slutet av 1700-talet och innebar att begravningarna skedde på linje varefter dödsfallen inträffade. På så sätt kunde äkta makar och andra familjemedlemmar komma att begravas långt ifrån varandra. Från början tycks systemet inte ha inneburit någon direkt statusskillnad, men kom under 1800-talet att övergå till att bli en gravform för dem som inte ville eller kunde betala för 20 en gravplats. Systemet upphörde 1964 varefter flertalet linjevårdar togs bort. Det är av vikt att linjevårdar bevaras för att ordningen på gravläggningen ska kunna följas och då de utgör ett inte längre aktuellt begravningssätt. De stora familjegravar som finns har ett kulturhistoriskt värde. Många gånger är de odaterade men är i regel från 1930-50-talet. Klockstapeln, som uppfördes 1963, ritades av den kände stadsarkitekten i Norrköping, Kurt von Schmalensee. Den står mittemot kapellet på den motsatta sidan av kyrkogården och passar väl in på kyrkogården. BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER Kvarter 1-5 Kulturhistorisk bedömning I dessa kvarter består det största kulturhistoriska värdet av strukturen med rygghäckar och gångar. Det är de som skapar den strikta, tidstypiska karaktären. Då kyrkogården endast är drygt 80 år gammal finns det inte några gamla gravvårdar. Det finns ändå några vårdar som har ett högt kulturhistoriskt värde. Det är bland annat de vårdar som har någon titel. Titlar på gravvårdarna kan berätta mycket om en trakts näringsliv och social struktur. Det finns inte så många titelvårdar, endast åtta. De yrken som nämns är fotograf, f.d. hemmansägare, kapten, byggmästaren, järnhandlare, kommunalrådet, lantbrukare, kyrkoherde samt titeln lantbrukarparet. Vidare finns det vårdar där det står skrivet vem de tillägnas åt som ”Min Mamma”, ”Vår Mamma” och ”Vår käre far”. En vård över en ung pojke som dog endast 20 år gammal har ”titeln” ”drömmaren”. Den äldsta vården som är daterad är från 1931. Det finns två vårdar som har formen av ett kors. Den ena är av granit och den andra är av järnsmide med en rund glasplatta med inskription i mitten. Korsformade vårdar är en ålderdomlig typ av vård. Det finns också vårdar som har formen av ett hjärta. De utgör istället en helt ny typ av gravvård, vilket medför ett visst kulturhistoriskt värde. Det finns tre linjevårdar kvar i kvarter 2 som tidigare varit avsett för allmänna linjen. Systemet med linjevårdar växte fram i slutet av 1700-talet och innebar att begravningarna skedde på linje varefter dödsfallen inträffade. På så sätt kunde äkta makar och andra familjemedlemmar komma att begravas långt ifrån varandra. Från början tycks systemet inte ha inneburit någon direkt statusskillnad, men kom under 1800-talet att övergå till att bli en gravform för dem som inte ville eller kunde betala för en gravplats. Systemet upphörde 1964 varefter flertalet linjevårdar togs bort. Det är av vikt att linjevårdar bevaras för att ordningen på gravläggningen ska kunna följas och då de utgör ett inte längre aktuellt begravningssätt. De stora familjegravar som finns har ett kulturhistoriskt värde. Många gånger är de odaterade men är i regel från 1930-50-talen. Kulturhistorisk bedömning I och med att detta kvarter är så pass nytt, är de kulturhistoriska värdena inte så höga. En vård har ett visst kulturhistoriskt värde då den utgörs av en hjärtformad gravvård. Hjärtformade gravvårdar är en ny företeelse, och är intressanta vid studier av hur gravvårdar sett ut i olika tider. Vidare är det karaktären med de strikta raderna av gravvårdar som är intressant för kvarteret. Kvarter 7 |
