Stäng fönster Norrköping kn, MARIELUND 1:8 NORRA KAPELLET
Anläggning - Värdering
| NORRA KYRKOGÅRDEN, Norra kapellet | |
| 1/1/07 |
| Motivering |
|---|
|
BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN Kulturhistorisk bedömning Norra kyrkogården med dess grindar, trädkransar, kapell, kvarter, gångar och vegetation bildar en väl sammanhållen miljö med mycket höga kulturhistoriska värden. Kapellet, uppfört efter ritningar av arkitekten Torben Grut, har en central placering på kyrkogården. I dess närhet står den nybyggda klockstapeln som väl knyter an till kapellets stil och utformning. För kyrkogårdens struktur har systemet med gångar som delar in kyrkogården i kvarter samt alla rygghäckar som skapar den strikta karaktären, en mycket viktig funktion. Alla de höga träd i trädkransen och inne på kyrkogården minner om ett äldre parkideal som vuxit fram sedan slutet av 1700-talet. Från början var det på de större stadskyrkogårdarna som alléer och enstaka träd planterades för att skapa en parkliknande miljö. Under 1800-talet kom denna tradition att spridas vidare till de mindre kyrkogårdarna på landsbygden. Det finns ett stort antal kulturhistoriskt värdefulla gravvårdar på kyrkogården. Bland annat finns det ett större antal gravar som har kvar den äldre grus/sandtäckningen med eller utan stenram. Användningen av stenramar verkar ha blivit vanlig från 1920-talet, men har i större utsträckning tagits bort vid mitten av 1900-talet, främst för att underlätta skötseln av gravarna. Det finns, ofta till just dessa gravar, högresta gravvårdar, flera s.k. bautastenar. Dessa ålderdomliga typer av gravvårdar har ett mycket högt kulturhistoriskt värde. Vidare finns det andra typer av äldre vårdar som exempelvis olika typer av kors, höga som låga. De finns i granit, trä och olika typer av järn. Flera av vårdarna i de nyare kvarteren har ett likartat utseende med vårdar av den moderna låga/breda och låga/smala sorten. De större finns ofta i utkanterna av kvarteren. Det var vanligt att de större familjegravarna fick denna placering. Dessa är tidstypiska och har ett högt kulturhistoriskt värde. Det som också kan ge dessa moderna, likartade vårdar ett särskilt värde är förekomsten av titlar. Titlar på gravvårdarna kan ge mycket information om vilka som levt och verkat i en bygd. På denna kyrkogård finns flera olika typer av titlar. Bland annat finns det flera olika kyrkliga titlar som pastor, kyrkovaktmästaren, kantor, kyrkoherde samt kyrkoherden i S: t Olai, prosten. Det finns ovanliga titlar som hovslagarmästaren, frukthandlaren, mjölkbodsföreståndaren, detektiv, lassrettssysslomannen, läderhandlare, fattigvårdssysslomannen, körsnär, boskapshandlare, omnibussägaren m.fl. Två mycket ovanliga titlar som finns är f.d. farmaren och svenskamerikanen, titlar som visar på emigrationen till Amerika i slutet av 1800-talet. Vidare finns det flera titlar som hör till järnvägen och sjöfarten som kapten, fiskhandlare, linjemästaren, mästerlotsen, f.d. lokeldaren, lokomotivföraren, tullöverkontrollören, stationskarlen, sjökapten/en, lotsförmannen, sjömannen, stationsmästare, tågmästare, järnvägstjänstemannen samt banmästaren. Vidare har det stora antal bevarade linjevårdar ett mycket högt kulturhistoriskt värde. Systemet med linjevårdar växte fram vid slutet av 1700-talet och innebar att begravningarna skedde på linje varefter dödsfallen inträffade. På så sätt kunde äkta makar och andra familjemedlemmar komma att begravas långt ifrån varandra. Från början innebar systemet troligtvis inte någon direkt statusskillnad men kom under 1800-talet att övergå till att bli en gravform för dem som inte kunde eller ville betala för en gravform. Hela kvarter togs i anspråk för allmänna linjegravar som var kostnadsfria. Dessa vårdar kom att få ett relativt enhetligt utseende och är lätta att följa då de står i årtalsordning. Bland annat var det vanligt att de var små och låga i granit, liggande, små vårdar, eller olika typer av kors. De var ofta enkla i trä men även vackra, utarbetade järnkors finns. Systemet upphörde 1964 varefter flertalet linjevårdar togs bort på länets kyrkogårdar. På denna kyrkogård förekommer det linjevårdar i ett större antal kvarter. Många har tagits bort så linjen delvis är bruten men det går ändå att följa mellan vilka år som vissa områden har används. Det är av vikt att dessa bevaras för att ordningen på gravläggningarna ska kunna följas och då de utgör ett äldre, inte längre aktuellt begravningssätt. BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER Kvarter 1-6 Kulturhistorisk bedömning I dessa kvarter, som är de äldsta på kyrkogården, finns mycket höga kulturhistoriska värden. Ett stort värde ligger i de ålderdomliga gravvårdar som finns. I främst kvarter 1 och 3 finns linjevårdar bevarade. I kvarter 3 utgörs ett helt område med enbart barnvårdar, ordnade i årtal. Alla dessa linjevårdar har ett mycket högt kulturhistoriskt värde. De minner om ett äldre, inte längre aktuellt begravningssätt. Det är av vikt att de bevaras så att ordningen på gravläggningarna ska kunna vara läsbar. Vidare finns det andra, ålderdomliga vårdar i dessa kvarter. Kvarter 5 exempelvis innehåller i stort sett endast häckomgärdade eller stenramsomgärdade gravar som i många fall har kvar den äldre sandtäckningen. Omgärdningar med stenramar verkar ha blivit vanligt från 1920- talet men har i stor utsträckning tagits bort vid mitten av 1900-talet på länets kyrkogårdar. Detta till följd av att skötseln av graven skulle förenklas. Omgärdningar med järnsmidesstaket eller gjutjärnsstaket etc. var tidigare en mer påkostad form av omgärdning som det i dessa kvarter finns ett par fina exempel på. Dessa har ett mycket högt kulturhistoriskt värde. Det finns många typer av gravvårdar. Utöver de tidigare nämnda med omgärdning och sand/grustäckning, finns det även olika former av kors, avbrutna livsträd, obelisk, fyrkantiga vårdar med urna på, hällar etc. som är exempel på ålderdomliga vårdar som har ett högt bevarande värde. De vårdar som har någon form av titel är också viktiga att bevara. Titlar på gravvårdarna kan berätta mycket om en trakts näringsliv och sociala striktur. I dessa kvarter finns det ett flertal bra exempel på ålderdomliga titlar varav flera är inte längre aktuella yrkestitlar. Bland annat finns det titlar som hovslagarmästaren, bokhållaren, frukthandlaren, läroverksadjunkt, hovfotograf, mjölkbodsföreståndaren, f.d. farmaren, f. lantbrukaren, detektiv, skomakaren, skomakarmästaren, möbelsnickaren, linjemästaren, mästerlotsen, lasarettssysslomannen, kyrkvaktmästaren, fattigvårdssysslomannen, tullöverkontrollanten, boskapshandlare, kvarnmästaren, svenskamerikanen m.m. Vården som står till minne av den första som begravdes på kyrkogården har naturligtvis ett stort värde. Vidare finns ett stort värde i kvarterens struktur med dess system av rygghäckar, öppna ytor med linjevårdar, gångar och träd. Kvarter 7-10 Kulturhistorisk bedömning Dessa kvarter har höga kulturhistoriska värden ur flera aspekter. Strukturen med dess system av rygghäckar och gångar är mycket viktiga för att bibehålla den strikta karaktären. Alla de höga lövträd som finns utmed de gångar som skiljer kvarteren åt minner om ett äldre parkideal som vuxit fram på kyrkogårdarna sedan slutet av 1700-talet. Det finns vidare ett flertal vårdar som har höga kulturhistoriska värden. Bland annat finns det ett flertal som har titlar. Det gör att dessa vårdar, även om de är av modernt och sentida sort, ändå har ett kulturhistoriskt värde i och med att titlar kan berätta mycket om en trakts näringsliv och social struktur. Exempel på titlar i dessa kvarter är bland annat handlaren, wattenledningsförman, överskärmästare, kamrer, f.d. sadelmakaremästaren, konditormästaren, gjutmästaren, stationskarlen, bryggeriförman, bryggmästaren, telefonreparatör, gravören, fattigvårdsläkaren, fältskär, tobakshandlare, järnhandlanden, lotsförmannen, trävaruhandlare, rättingsskäraren, kongomissionären, vävmästaren, tågmästare, järnvägstjänstemannen, fabrikör/en m.m. Kvarter 11-19 Kulturhistorisk bedömning Det som bidrar till det höga kulturhistoriska värdet i dessa kvarter är bland annat de system av rygghäckar och gångar som skapar den strikta karaktären. De höga träden har en viktig betydelse för den rumsliga uppfattningen. Höga träd inne på kyrkogårdar minner om ett äldre parkideal som råder på våra kyrkogårdar sedan slutet av 1700-talet då det blev på modet att kyrkogårdarna skulle få en parkliknande karaktär. Det finns flera kulturhistoriskt värdefulla gravvårdar i dessa kvarter. I kvarter 11-14 finns ett relativt stort antal äldre linjevårdar bevarade. Dessa har ett högt kulturhistoriskt värde, då de utgör ett inte längre aktuellt, men tidigare utbrett, begravningsskick. Det är av vikt att linjevårdar bevaras för att ordningen på gravläggningarna ska kunna följas. I dessa kvarter har ett stort antal linjevårdar tagits bort, som så ofta är fallet. Systemet upphörde 1964 och därefter har de i stor utsträckning försvunnits från länets kyrkogårdar. I exempelvis kvarter 13 kan man dock ännu följa de äldsta i kvarterets östra del som är från 1936 och fram till de senaste i den västra delen som dateras till 1944. I ett par av kvarteren finns några ålderdomliga gravvårdar som höga s.k. bautastenar/block, korsformade vårdar, stenramsomgärdade gravar, en fyrkantig vård, äldre och sentida järnsmideskors, större s.k. familjevårdar m.m. Det finns också vårdar som har någon titel, även om det inte längre är så vanligt. De titlar som finns är exempelvis handlanden, fastighetsägaren, typograf, mjölnaren, fabrikör, direktör, kongomissionären, stenhuggaren, åkeriägaren, kranförare, urmakare, kontorschefen, skräddarmästare, körsnär, entreprenör, rådmannen, vävmästaren, leg sjuksköterskan, omnibussägaren, pastor m.fl. |
