Stäng fönster Karlskoga kn, STADSHUSET 3 KARLSKOGA STADSHUS
Anläggning - Värdering
| Karlskoga stadshus | |
| 5/2/17 |
| Motivering |
|---|
|
Stadshuset i Karlskoga representerar på flera sätt ett möte mellan tradition och modernitet. Det är en del av en mycket lång tradition inom det offentliga byggandet, en tradition som har sin grund i medeltiden och medeltidens städer, där rådhusen placerades vid stadens torg för att understryka deras betydelse i samhället. De var i första hand platsen för den beslutande maktens möten, men de innehöll också lokaler för helt andra funktioner. En tradition som togs upp i Karlskoga där stadshuset också kom att innehålla lokaler för flera verksamheter. Här fanns lokaler för kommunens administration och särskilda möteslokaler för de ledande politiska organen – kommunstyrelsen och stadsfullmäktige. Därutöver hotell, restaurang, representations- och festlokaler. Kommunreformerna under 1860-talet inledde en intensiv period för byggande av stadshus. Mellan 1860 och 1920 uppfördes nya stadshus i var tredje stad i Sverige. Stadshusen från den tiden präglas genomgående av stilefterbildande och historiserande arkitekturstilar. De lyfter på så vis fram historien och det förflutna som ideal och referens för sin funktion. I Karlskoga är det annorlunda, här fick stadshuset en arkitektur och inredning som både markerar ortens nyvunna status och pekar mot framtiden. Under mellankrigstiden blev den modernistiska arkitekturen en stark symbol för industrialisering, optimism och framtidstro, inte minst i industridominerade bruksorter. Industrialiseringen gav de ekonomiska förutsättningarna för att skapa ett samhälle med bättre materiella livsvillkor för befolkningens flertal. Man skulle bokstavligen ”bygga” ett nytt och bättre samhälle. Men i Karlskoga hade man inte enbart målet att vara modern, bland annat uttryckte kommunens ledning ett önskemål om att anknyta till formen för Stockholms slott, med dess borggård. Ambitionen var hög. Karlskoga var inte vilken bruksort som helst. Stadens dominerande industri Bofors, hade etablerat sig som en världsledande producent av kanoner. Det världspolitiska klimatet ledde till en kontinuerlig expansion av företaget under mellankrigstiden, i synnerhet under 1930-talets senare hälft. På det lokala planet skapade dock den stabila ekonomiska basen en stark självkänsla och framtidstro, inte minst bland de ledande politikerna. Här skapade de folkvalda i nära samarbete med Sune Lindström en byggnad med klart innovativ karaktär. En symbol för en framväxande ny politisk makt och ett genombrott för en modern demokrati, som samtidigt anspelade på traditionella värden genom val av material och motiv. Karlskoga stadshus blev betydelsefull för arkitekturutvecklingen i landet och kom också att stå som förebild för flera stadshus som senare byggdes i Bergslagen. Byggnadens karaktär av ett individualistiskt gränsöverskridande ”allkonstverk”, där arkitektur, inredning och konstnärlig utsmyckning bildar en helhet, kom senare att karakterisera flera kända byggnader i landet. Ett av de främsta exemplen är Medborgarhuset i Örebro, 1957– 1965, där arkitekterna Erik och Tore Ahlsén utvecklade idéerna från Karlskoga stadshus i stor skala. Karlskoga stadshus har ett mycket stort lokal- och samhällshistoriskt värde som symbol för strävan att bygga ett samhälle på den moderna demokratins grund i en tid präglad av stark framtidstro och optimism i vårt land. I Karlskogas fall blir detta en extra intressant dimension. När byggnaden invigdes nyårsnatten 1939/40 stod demokratin inför ett totalitärt hot som i sin tur orsakat en intensiv upprustning – en upprustning som gynnat den nya stadens ekonomiska trygghet. Karlskoga som helhet är ett mycket intressant exempel på hur framtidstro och innovativt tänkande i en bruksort kom att påverka arkitekturutvecklingen i Sverige. Stadshuset är ett av landets främsta exempel på den kommunala viljan att manifestera det moderna och demokratiska samhällsbyggandet i fysik form. Mot bakgrund härav finner Länsstyrelsen att Karlskoga stadshus väl fyller kraven i 3 kap. 1 § KML – ”synnerligen högt kulturhistoriskt värde” – och får därmed förklaras för byggnadsminne. |
