Stäng fönster Nacka kn, SICKLAÖN 90:1 SVINDERSVIK
Anläggning - Värdering
| Svindersvik | |
| 3/20/24 |
| Motivering |
|---|
|
Svindersviks kulturhistoriska värde är huvudsakligen knuten till gårdens funktion som sommarnöje under drygt 200 år; från 1740- talet fram till 1940-talet. Utmärkande är den väl sammanhållna helheten med huvudbyggnad, köksflygel, paviljong, ekonomi- och personalbyggnader samt trädgård och park. Gårdens bebyggelse tillsammans med trädgård och park ger en sällsynt god möjlighet till kunskap om, och förståelse för, en sommarnöjesmiljö från 1700-talets mitt. Det kontinuerliga bruket som sommarnöje, där byggnaderna inte övergått till att bli permanentbostäder, har bidragit till att anläggningen inte moderniserats och anpassats till moderna krav i någon högre utsträckning vilket bidrar till den ålderdomliga och autentiska upplevelsen. Svindersvik som ett sommarnöje för personer ur högborgerligheten var ett nytt inslag i det svenska 1700-tals samhället. Lokaliseringen vid vattnet speglar dels kopplingen till den Grillska familjens övriga fastighetsbestånd i trakten genom beckbruket på Svindersvikens norra strand, dels tidens transportvägar med båt ut från staden. Huvudbyggnaden och köksflygeln är tillsammans med delar av trädgården en av Sveriges bäst bevarade rokokoanläggningar ritad av dåtidens främste arkitekt, Carl Hårleman. Huvudbyggnadens fasader har en stark koppling till tidens franska förebilder medan planlösningen är mer traditionellt svensk med rötter i den karolinska tidens herrgårdsanläggningar. Interiörerna i bland annat vestibul och matsal är tämligen enkelt inredda med klassicerande inslag och står i stark kontrast mot till exempel salongens exklusiva rispapperstapet från Kina. Tapeten visar på byggherrens starka ekonomiska ställning och hans direkta kopplingar till det Ostindiska kompaniet. Ljusinflödet genom en oval öppning i taket i den i övrigt fönsterlösa vestibulen är en arkitektonisk lösning som Hårleman använder sig av även i Svartsjö slott. Köksflygeln med kök och tillhörande skafferi, källarutrymmen och bostadsrum för tjänstefolket är med sin ålderdomliga inredning och den med tiden tillkomna patinan en mycket välbevarad köksinteriör som förmedlar kunskap om 1700- och 1800-talets arbetsförhållanden och hushållets sociala stratifiering. Paviljongsbyggnadens särpräglade form och blandningen av byggnadstekniker speglar byggnadens olika tillkomstperioder och bruk. Den ursprungliga funktionen är inte helt klarlagd men att byggnaden under 1700-talets mitt använts som orangeri eller möjligen som sommarmatsal med höga smala fönster mot söder är tämligen säkert. Det nuvarande utseendet hör samman med förändringar under 1770- och 1780-talet då också salongen inreddes i en tidig gustaviansk stil med vissa kvardröjande drag av rokoko. Salongens och entréhallens inredningar med väv- och pappspända väggfält med dekormåleri, snickerier, kakelugnar och eldstäder är mycket välbevarade. Rummens patina förstärker det autentiska uttrycket och upplevelsen av förfluten tid samtidigt som den förmedlar information om den restaureringsideologi som rådde under 1950-talet då Nordiska museet tillträdde som gårdens ägare. De många sovrummen i såväl huvudbyggnaden som i paviljongsbyggnaden speglar behoven av denna typ av rum i en sommarnöjesmiljö där såväl tjänstefolk som tillresande gäster skulle härbärgeras. Rummens storlek och inredning speglar den sociala stratifieringen och hur behoven ändrats över tid. De många lagren av ytskikt på väggarna, framför allt i form av papperstaper, speglar modets växlingar från 1700-talets mitt fram till 1900-talets första hälft. Övriga byggnader i form av trädgårdsmästerbostad, brygghus/tvättstuga och stall är viktiga komponenter för att förmedla kunskap om hur en sommarnöjesmiljö från 1700- och 1800-talet brukades. Trädgårdsmästaren och hans personal hade en central funktion i gårdens skötsel och ekonomi, såväl för självhushållningen som för avsalu till den närliggande staden, och denna betydelse speglas i bostadens placering i direkt anslutning till trädgården. I brygghuset/tvättstugan förmedlar den stora murade spisen liksom den direkta närheten till vattnet och bryggan byggnadens funktion. Byggnaderna bevarar i hög grad både ursprunglig byggnadskonstruktion och exteriör utformning vilket tillsammans med huvudbyggnad, köksflygel och paviljong på ett värdefullt sätt vittnar om en gången tids byggnadsskick. Huvudbyggnaden och köksflygelns axiala förhållande till den staketomgärdade trädgården med trädkantade kvarter knyter an till barockens formträdgårdar. Kvarterens nyttobetonade odlingar i form av bland annat fruktträd och bärbuskar är till stora delar bevarade vilket medför att den ursprungliga och tidstypiska kombinationen av nyttoodling och estetiskt anlagd trädgård på ett pedagogiskt sätt kvarstår. Ängen i anläggningens södra del hade en viktig funktion för bete och foder till gårdens djur och dess bevarade öppna karaktär är viktig för upplevelsen av anläggningen. Den kring gårdens centrala delar utlagda engelska parken kan fortfarande skönjas även om parken är mycket påverkad av Värmdöledens framdragande och delvis också igenvuxen. Nordiska museet övertog ägandet av Svindersvik runt 1950 och då inleddes en ny era i gårdens historia. I samband med förvärvet inleddes en restaurering som tog sikte på att dels återställa Svindersvik, och då främst huvudbyggnaden och paviljongen, till dess 1700-tals utseende, dels bevara den patina som byggnaderna besatt. Uttrycken för restaureringen ger värdefull kunskap om tidens nyvunna restaureringsprinciper med noggrann konservering av bevarade ytskikt samt i vissa fall noggranna rekonstruktioner och kompletteringar. Värdefullt för upplevelsen och förståelsen av sommarnöjet Svindersvik är den på plats bevarade möbleringen som skänktes till Nordiska museet i samband med byggnadsförvärvet. Källa: beslut om byggnadsminnesförklaring, länsstyrelsen Stockholm, 2024-03-20, dnr 432-44069-2018. |
