Religionsutövning - Kyrka - Kyrka med begravningsplats

Religionsutövning - Kyrka - Kyrka med begravningsplats

Religionsutövning - Kyrka

Religionsutövning - Kyrka

HJÄRSÅS 34:1

Denna rapport, en kulturhistorisk karaktäristik och bedömning av Hjärsås kyrkoanläggning i Glimåkra-Hjärsås pastorat, har upprättats av:
Kerstin Börjesson, byggnadsantikvarie
Åsa Eriksson-Green, byggnadsantikvarie

Hjärsås är en gammal kulturbygd vilket de många fornlämningarna i området vittnar om. Det har spekulerats i om kyrkan i Hjärsås kan ha haft en föregångare i trä. Några bevis för detta har inte påträffats men det är inte omöjligt att den legat på samma plats som den nuvarande kyrkan. Hjärsås tillhör en av de 38, kända, tegelkyrkor som uppfördes på landsbygden i Skåne före 1350. De tidiga tegelkyrkorna
är koncentrerade till två huvudsakliga områden; i sydvästra och nordöstra Skåne. Tegel börjar användas som byggnadsmaterial i det medeltida Danmark under 1100- talets andra hälft. Hjärsås kyrka tillhör inte de allra äldsta tegelkyrkorna utan bör vara byggd en bit in på 1200-talet. Kvaderhuggen sten, som tillhör den romanska perioden, saknas i Hjärsås kyrka, medan räfflat tegel är typiskt för de äldsta tegelkyrkorna.
En hel del formtegel förekommer som arkitektoniska element och utsmyckning i fasaden på Hjärsås kyrka. Detaljrikedomen skiljer sig också mycket från de mer strikta fasadytorna i Gumlösa tegelkyrka invigd kring 1191 eller 1192. Typiskt för arkitekturen för Hjärsås kyrka är de höga murarna och det breda skeppet.
Invändigt märks höjdsträvan bland annat i den höga triumfbågen och tribunbågen. Under medeltiden sker en del sedvanliga ändringar såsom tillbyggnad med torn i väster, vapenhus i söder och valvslagning. Först efter valvslagningen invändigt i kyrkan putsas väggar och valv och koret dekoreras med kalkmålningar. Målningarna i koret har hög kvalitet och domedagsframställningar är ett populärt motiv under senmedeltiden. Typiskt för perioden i övergång till renässansen är de veckrika kläderna och visst användande av perspektivmålning. Möjligen tillkommer fasadputsen vid samma tid. Det utvändiga måleriet tillhör sannolikt 1600- och 1700-talen då många putsade kyrkor får en utvändig målningsdekor. Hjärsås kyrka är dock den enda kyrkan i Skåne där utvändiga fasaddekorationer har bevarats i större omfattning.

Kyrkans inredning representerar, med undantag för dopfunten från 1200-talet, tiden efter reformationen. Predikstolen och baldakinen från 1500-talet är de förnämsta. Övriga delar av inredningen tillhör framför allt 1700-talet och framåt. Särskilt slående är baldakinmålningen vid predikstolen som utgör kyrkorummets
blickfång. Målningen är av hög klass och tillsammans med liknande målningar i Hannas, Gryt och Knislinge kyrkor exempel på målarmästare Maltzans skicklighet.

Tillsammans med tornpåbyggnaden, korsarmen och sakristian med dess inredning, är målningarna viktiga exempel på de förändringar kyrkan genomgick under 1700- talet då även vapenhuset revs. Snickerierna i kyrkan är relativt hårt renoverade men utförda i en enhetlig färgsättning som går igen i altare och altarring. Sakristians takoch väggmåleri kan också vara från 1800-talet. Korsarmen har i likhet med många andra kyrkor fått en ny funktion som samlingslokal med en enkel bord- och stolsinredning. Genom att inrymma moderna bekvämligheter och funktioner i korsarmen har det äldre kyrkorummet skonats från större förändringar under senare tid. Setterquistorgeln i korsarmen är välbevarad och har ett mycket högt orgelhistoriskt värde.

Kyrkan ligger intill en trevägskorsning mitt i den lilla byn med ungefär samma utsträckning som på 1700-talet. Kyrkan är alltjämt dess medelpunkt med bebyggelsen nära inpå intill vägsträckningarna. Den äldsta delen av kyrkogården har ett stort antal bevarade gravstenar från framför allt 1800-tal och tidigt 1900-tal. Några få gravstenar har mycket hög ålder och är sannolikt medeltida.