Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster GÖTEBORG SÄVE 15:1 - husnr 1, SÄVE KYRKA (SANKT OLOVS KYRKA)

 Byggnad - Beskrivning

SÄVE KYRKA (SANKT OLOVS KYRKA) (akt.)
2005-03-14
Exteriörbeskrivning
Säve kyrka är orienterad i östvästlig riktning och består av ett rektangulärt långhus med fullbrett tresidigt korparti under ett sadeltak med brant fall. Taket är ett skiffertak som över koret är valmat i tre fält. Kyrkans kor fick sin nuvarande planform 1730. Kyrkan har två tillbyggnader, en sakristia vid korets norra sida (1934) och ett vapenhus med torn vid den västra gaveln (1746 och 1750). Sakristian har sadeltak med enkupiga tegelpannor och tornet är täckt med kopparplåt.
GRUNDEN till koret förstärktes och murades om 1902. Sakristian har en betonggrund. Hur den övriga kyrkan är grundlagd är inte känt. Skarven mellan kyrkans medeltida del och tillbyggnaden från 1729-1730 markeras i grunden genom en större sten. Kyrkan saknar sockel, förutom koret som har en låg sockel av natursten
Kyrkans YTTERVÄGGAR, med undantag av sakristians, är murade av gråsten. Sakristian har väggar av tegel ovanpå en källarvåning av betong.. Den är idag gråmålad.
Vapenhusets, långhusets och korets väggar är spritputsade i vit kulör med en ram av slätputs omkring fönster och dörrar. Ramarna omkring öppningarna är ljust grå, med undantag för huvudentréns omfattning som är vit. Sakristians väggar har en yta av ojämnt utplanad slätputs, utan ramar kring muröppningarna.
Långhusets och korets fönster har solbänkar av natursten, målade i samma ljusgrå kulör som den slätputsade ramen. Väggarna har målats om i sin helhet vid ett antal tillfällen. Vid ommålningen 1989 målades putsfasaderna med Nordsjö silikatfärg. Före målning rengjordes väggarna med högtryckstvätt. De släta grå fönsteromfattningarna målades med samma färgtyp som fönstren.

Väggarna till tornets överdel är av trä. Troligen valde man detta lättare material med anledning av grundläggningsproblem. Tornspirans vimpel av plåt bär årtalet 1750

Långhuset har sex FÖNSTER, de är rundbågiga korspostfönster med fyra lufter av trä. De har separata ytter- och innerbågar. Bågarna är indelade med träspröjsar. När koret murades om 1902 sattes nya fönster in ett i nordost och ett i sydost. Fönstren består av en yttre och en inre ram av järn. Korets fönster är rundbågigt och indelat i tio fält där de två mittfälten är större. De är inte öppningsbara. Blyinfattade glasmålningar sitter i den inre ramen.

Långhusets två takkupor tillkom 1853 för att ge bättre belysning på den nya orgelläktaren. Fönstren är av trä. Form och indelning anpassades till bottenvåningens större fönster. Takfönstren är dock konstruerade som T-postfönster. I tornets träfasader sitter ett litet nästan kvadratiskt fönster mot norr och ett något större rektangulärt fönster mot väster. De är indelade i fyra respektive åtta rutor.
Sakristian har ett fönster mot väster, ett mot norr och två mot öster. Östfasadens fönster är högt placerade, har en luft och är utåtgående. Själva sakristirummets båda fönster har två lufter och är utåtgående. Bågarna har två glas, trots att de inte är kopplade, vilket bl.a. innebär att glasens insida inte kan putsas. Det inre glaset är indelat med blyspröjsar.

TORNLUCKORNA är målade med samma vita färg som tornets träpanel. Denna färgsättning fick de någon gång mellan 1934 och 1965. Av fotografiet framgår att luckorna tidigare varit mörka.

Västra entréns PORT och sakristians dörr är från 1934. Södra entréns port är från 1960. De förra är utförda som ramverksdörrar, med fem respektive fyra speglar per dörrblad. Den senare har en modern konstruktion med helt släta ytor. Samtliga är utförda i ek. Överljusen från de äldre portarna i väst och söder är fortfarande bevarade. Vid 1989 års ommålning påfördes en svagt brunpigmenterad alkydoljelasyr.

Enligt uppgift från 1696 var kyrkans tak tegeltäckt, denna långa tradition bröts 1945, då TAKET fick sin nuvarande beläggning av skiffer. Sakristians tak är belagt med enkupiga tegelpannor från Heby. Kyrkans tornhuv är sedan 1934 klädd med kopparplåt (spånbeklädnaden byttes mot zinkplåt 1902). Stuprör, hängrännor och takkupornas beläggning är av koppar.
När sakristian byggdes togs två gravstenar bort. Den större av dessa murades in i sakristians östvägg. Stenen är av marmor.