|
Hallingebergs nya kyrka byggdes 1759-60 av byggmästare Anders Hanqwist med klockare Anders Hanson, Kärna och byggmästare Anders Her(r), Västervik som underentreprenör. Kyrkan är en långhuskyrka med brett, rakt kor i öster och torn i väster. Kyrkan är relativt låg och bred och ligger på kyrkbackens högsta område. Murarna är enligt traditionen uppförda av sten från den närbelägna Dacke skans, i mark funnen sten. Tornhuven med låg spira och kors är belagd med spån. Långhustaket är brutet och valmat, täckt med skiffer. Fasaderna är putsade och vitkalkade utan utsmyckningar. De kraftiga murarna öppnar sig som elliptiska bågar med tillbakadragna fönsterbågar. Fönsterbågarna är rundbågiga i gråmålat gjutjärn. Alla andra öppningar, dörrarna och tornluckorna är utformade som elliptiska bågar. Troligen har den runda formen i fönstren tillkommit när kyrkan renoverades 1863. Det breda koret och det faktum att besökaren närmar sig kyrkan nedifrån gör att kyrkan först ser större ut än den egentligen är. Långhuset är 32 meter långt, 15 meter brett, men bara 6 meter högt. Tornet är 24 meter högt. När man går över kyrkogården och kommer in i kyrkan upplever man ett kyrkorum med närhet. Kyrkan ritades under barockens slutskede, 1751. De elliptiska bågarna är kännetecken från barockens epok. Interiören däremot är tillkommen under 1760- och 70-talen, när rokokon slagit igenom. Niklas Österboms arbeten är särskilt fina exempel från denna tid. Fotografier och ritningar visar att kyrkan var spritputsad med släta liséner fram till renoveringen 1937. Troligen tillkom spritputsen 1863. Fönsterbågarnas runda form tillkom troligen vid samma renovering. Takmaterialet var först spån, sedan tegel från och med 1830 och skiffer efter 1937.
|
