Stäng fönster HÄRNÖSAND UTANÖ 3:55 - husnr 3, BATTERI 1
Byggnad - Beskrivning
| BATTERI 1 (akt.) | |
| Exteriörbeskrivning |
|---|
|
Fästningen var byggd med ett komplett försörjningssystem för att i krigstid inrymma 340 man. I fredstid var dock styrkan reducerad till 200 värnpliktiga som gjorde sin utbildning i batteriet. I fredstid bemannades batteriet av befäl och värnpliktiga från kustartilleriregementet KA 5 i Härnösand. Anläggningen ligger nedsprängd fyrtio meter i urberget och består av hundratals meter långa gångar och en totalyta om ca 5000 kvm. Artilleripjäser, radarstationer och luftvärnsposteringar ovan mark nås från bergrummen via trappor, slussar och tunnelsystem. Under byggnationen fanns ytterligare en tunnel som användes för transport av bortsprängda bergmassor, men som idag är helt försluten. Berg- och betongtäckningen är fullträffsäker mot artilleriprojektiler och flygbomber samt skyddar mot lutfstötvåg, initialstrålning och kvarvarande strålning från kärnladdningar. Anläggningen är försedd med dubbla stötvågsbarriärer (slussar) som tillåter passage under högsta krigsberedskap. Alla installationer är helt intakta och omfattar bland annat stridsledningscentral, radaranläggning/eldgivningscentral, verkstäder för både el och mekanik, maskinhall med dieseldrivet elverk. Berganläggningen har en centraltunnel som binder samman pjäserna med stridsledningscentralen och resten av anläggningen. Bergrummet sprängdes ut ur det 140 meter höga Storråberget och betecknades som atombombsäker. En detonation av 20 kiloton rakt ovanför fästningen skulle den stå emot. Om en kärnladdning av samma storlek som den som släpptes över Hiroshima träffade anläggningen räknade man med att två tredjedelar av anläggningen fortfarande skulle vara stridsduglig. Man installerade stötvågsbarriärer vid varje ingång från utsidan, vilket inkluderade ingångarna ner från pjäserna, luftvärnet och ventilationen på toppen av berget. Stötvågsdörrarna är överdimensionerade föra att tåla det höga tryck som uppkommer vid en explosion. Helt gjutna i stål, skal av stål med betongfyllning eller endast en ren betongport. För att förstärka ytterligare byggdes ofta två eller flera dörrar på rad för att agera som en sluss, där minst en dörr måste vara stängd för nästa ska kunna öppnas. En ytterligare åtgärd som installerades i anläggningen var en extra barriär av stötvågsdörrar, som delade av bergrummet i två stora separata delar. Detta möjliggjorde att man fortfarande skulle kunna bruka ena hälften om den andra blev totalförstörd i en attack. Det fanns även ett reservkök och flera dieselkraftaggregat som skulle kunna användas till respektive del. Fästningen rymmer logement till all personal som tjänstgjorde, liksom kök, diskrum, matförråd och utspisningsplatser. Två mässar och ett marketenteri fanns också att tillgå. Ett dieseldrivet kraftaggregat försåg fortet med elektricitet och en djupborrad brunn gav färskvatten. Anläggningen skulle klara sig isolerad från omvärlden i ungefär tre månader, med de förnödenheter som fanns lagrade i bergrummet. Centralt, 40 meter ned i berget ligger stabskorridoren -fortets hjärna. Där finns sambands- och stridsledningscentral med tillhörande eldledningssystem ARTE 724. Här finns fortfarande kvar den orangelysande vägg som projicerar en av 1980-talets stora svenska militära tekniska landvinningar, stridsledningssystemet STRIKA. I berget fanns även ett fältsjukhus med två operationssalar. På bergets hjässa finns tre stycken 15,2 cm pjäser m/51 i dubbellavettage. Pjäsernas räckvidd var drygt två mil och det räckte till för att kunna fördröja och eventuellt slå ut stora delar av fiendens flotta. I skalskyddet ingick även 75 skyttevärn och sex granatkastarställningar placerade över ett stort område på bergets hjässa. För bekämpning av luftmål installerades inledningsvis tre 40 mm luftvärnsautomatkanoner m/48 med eldledningssystem ARTE 703 och en 40 mm luftvärnsautomatkanon m/36. Luftvärnet moderniserades under 1970 talet. Eldledningssystemet utbyttes mot ARTE 725, då även en 40 mm luftvärnsautomatkanon m/48 respektive m/36 avvecklades. Ovan mark fanns även några mindre enkla träbyggnader som användes som vaktlokal, expedition, förläggning, fritidsbarack för de värnpliktiga förutom några verkstäder. Dessa byggnader kvarstår. Sedan nedläggningen av fästningen har det tillkommit byggnader som uppförts för besöksverksamheten. |
