Stäng fönster GISLAVED VÅTHULT 4:1 - husnr 1, VÅTHULTS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| VÅTHULTS KYRKA (akt.) | |
| 2004-01 |
| Exteriörbeskrivning |
|---|
|
I jämförelse med det sena 1800-talets kyrkor kan Våthults kyrka upplevas som liten men ställer man den i relation till de tidiga medeltidskyrkorna i länet, så har Våthults kyrka ansenliga dimensioner. En annan anledning till att Våthults kyrka har väl tilltagna dimensioner kan också tyda på att kyrkan uppfördes senare än många andra bevarade medeltidskyrkor. Invändigt mäter kyrkobyggnaden idag 19 meter. Av dessa utgör långhuset omkring 11 meter medan resterande längd är fördelad mellan kor och vapenhus. Långhuset är 7 meter brett och koret 6 meter. Våthults kyrka vilar på en grund av murad natursten och väggarna till långhuset respektive koret är också de murade av natursten, som sedan putsats och kalkavfärgats. Murarna är enligt den medeltida byggtraditionen tjocka och mäter som mest 1,4 meter. Kännetecknande för kyrkobyggnaden är avsaknaden av räta vinklar. I takbjälkarna kan man avläsa att kyrkan har byggts till ett antal gånger. Kända tillbyggnader har gjorts 1781-1785 då nuvarande sakristia av sten ersatte en tidigare av trä. Den första sakristian i trä tillkom sannolikt någon gång under 1500-talets senare hälft. Detta grundar man på uppgifter om mynt funna i byggnadskonstruktionen, vilka hade präglats 1560. Vidare gjordes två tillbyggnader under åren 1892-1895. De bestod i att man lät uppföra ett nytt vapenhus sam ett förvaringsutrymme på södra sidan av koret. Gemensamt för nämnda tillbyggnader är att de till skillnad från kyrkans övriga byggnadskroppar hade stommar av trä. Fasaden på Våthults kyrka kännetecknas i huvudsak av kalkavfärgade väggar i kombination med vitmålad locklistpanel på vapenhus och förvaringsutrymmet på korets södra sida liksom på övriga snickeridetaljer. Bygganden har en förhållandevis låg grund av murad natursten. Taket är belagt med tjärat spån. Det är idag nött av väder och vind antagit en silvergrå ton. Värt att särskilt uppmärksamma är fönstrens form. De är i sin nuvarande utformning tillkomna någon gång under 1800-talets slut alternativt under början av 1900-talet. Upptill har de en segmentbåge och istället för att delas vertikalt har fönstren en horisontell uppdelning. Den undre fönsterdelen är vertikalt skjutbar, enligt klassisk amerikansk modell. Det sägs att den snickare som anlitades för de nya fönstren hade varit över och arbetat i Amerika och där hämtat med sig fönstermodellen hem till Sverige. De senare ditsatta innerfönstren har emellertid en mer traditionellt svensk utformning. Dock är de likväl tudelade enligt de yttre fönstrens uppdelning men istället högerhängda. |
