Stäng fönster ALVESTA VÄSTRA TORSÅS KYRKA 1:1 - husnr 2, VÄSTRA TORSÅS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| VÄSTRA TORSÅS KYRKA (akt.) | |
| 2006-01 |
| Exteriörbeskrivning |
|---|
|
Stommen är av sten med spritputsade fasader som vitkalkats. Kyrkan är placerad i öst-västlig riktning med ett rektangulärt långhus som i öster avlutas med en tresidig sakristia. Tornet i väster ger ett resligt intryck genom sin slanka lanternin och smala spira. Spiran kröns av ett förgyllt kors med kula och taket är liksom tornet klätt med kopparplåt. Den åttakantiga lanterninen har ett rundbågigt fönster i varje väderstreck, ytterväggarna är täckta med ett vitmålat skivmaterial, möjligtvis eternit. Fönstren är moderna där bågar och spröjs består av behandlad aluminium. På torntakets fyra sidor finns kopparklädda kupor innehållandes urtavlor. Takfoten har markerats med tätt sittande konsoler som tillsammans med två rikligt profilerade gesimser på tornkroppen ger en dekorativ verkan samtidigt som tornets monumentalitet förstärks. Mellan varje konsol finns dessutom en målad schablon med ett abstrakt mönster, på mallen benämns den överkörd katt vilket är en något passande beskrivning. Tornet är försett med två rundbågiga ljudluckor i varje väderstreck. Själva luckorna täcks med liggande panel. Huvudentrén som är förlagd till tornets västvägg består av en dubbelport med dörrblad innehållande vardera fyra kvadratiska spegelfält. Porten kröns med ett rundbågat fönster snarlik de som finns vid övriga entréer. Ovanför är en minnessten med förgylld text, till synes vilande på den kraftigt utkragade och profilerade gesimsen, inmurad i väggen. Texten lyder: Uppförd under Konung Carl XV regering åren 1870.1871. Herran är i sitt helga tempel. Ett blyspröjsat fönster med tre bredvid varandra placerade bågar skapar tillsammans med minnesstenen en sammanhållande enhet. Mittbågen är dock bredare och högre samt rundbågig vilket medför en fönstersättning som kan tolkas som en symbol för det treskeppiga kyrkorummet. Långhusets norr- och sydfasader är snarlika där mittpartiet upptas av en större utbyggnad med entréparti. På vardera sidan är tre stora fönsteröppningar. På långhusets västvägg, på ömse sidor om tornet, sitter två dylika fönster. Dessa sammanlagt fjorton fönster, samt två av sakristians fönster är av samma utförande med sex bågar och två tvärposter. De två översta bågarna bildar en rundbåge. Glasen är blyspröjsade i ett rombmönster där stormsäkring förekommer både på in- och utsida. På utbyggnadernas väst- och östsidor samt tornets norr- och sydvägg sitter ett högt, smalt fönster med tre blyspröjsade bågar. Samtliga fönster är målade i en mörkgrön kulör där solbänkarna utgörs av en svartmålad järnkonstruktion. Fönsteromfattningar och nischer är slätputsade och vitkalkade. De båda sidoutbyggnadernas entrépartier består av en dubbelport vars dörrar är uppdelade i fyra lika stora spegelfält. Ett ovanliggande rundbågigt fönster med fyra bågar skapar en sammanhållande entréenhet där portal och fönster inramas av en slätputsad omfattning. Långhusets sadeltak liksom sidoutbyggnadernas valmade takfall är täckta med enkupigt tegel. Takfoten är kraftigt profilerad och förhöjer drastiskt fasadernas dekorativa verkan. På långhusets norra takfall, invid sakristian, står en hög tegelmurad skorsten med ett gjutet utkragande krön. Ett udda inslag utgör den kyrktupp från den äldre kyrkan som står placerad på långhusets taknock. Ett mindre lunettfönster är uppsatt på långhusets östra gavelspets, precis ovanför sakristians takfall. Sakristian utgörs av tre fasadavsnitt där mittdelen upptas av en kopparklädd dubbelport med ett ovanliggande rundbågigt fönster. De två övriga sidorna domineras av höga fönster, dessa redovisades tidigare. Via en gjuten trappnedgång på sakristians norra del nås pannrum och personalutrymme. En intressant detalj utgör de ventilationsgluggar som finns regelbundet placerade utmed sockeln. Dessa täcks med smäckra järnluckor som försetts med växtslingor. Exteriören ger ett vackert och proportionerligt intryck där sidoutbyggnaderna och de rombmönstrade fönstren samtidigt skapar en för länet något ovanlig karaktär. |
