Stäng fönster SMEDJEBACKEN SÖDERBÄRKE KYRKBY 38:1 - husnr 1, SÖDERBÄRKE KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| SÖDERBÄRKE KYRKA (akt.) | |
| 2005-04 |
| Exteriörbeskrivning |
|---|
|
Byggnaden är uppförd av natursten och tegel och har en oputsad sockel av gråsten, som utgör del av murverket. Ovanför sockeln är kyrkan vitputsad, med slevdragen puts. Den har på långsidorna en kraftig profilerad takfot som är smalare på östra gaveln och kring korabsiden. Västra gaveln saknar takfot och täcks med vindskiva av kopparplåt lagd i liv med fasaden. Murverken är förstärkta med dragjärn som har raka ankarslut. Långhuset har fem fönsteraxlar i norr och söder, två fönster i varje gavel samt fyra i koret. Fönstren är rundbågiga med ramar och spröjsning i smide. Över sidoingångarna i norr och söder finns lunettfönster med samma bredd som portarna. Även korabsidens gavel har ett högt placerat lunettfönster. Fönstren härstammar från ombyggnaden på 1700-talet. Solbänkarna har plåttäckning. Ingångarna har små rundbågiga dörröppningar av medeltidskaraktär. Sidoingångarna ligger högt i förhållande till marknivån och har därför trappor av granit. Huvudingången i väster ligger något lägre och har en anslutning med stenbelagd ramp. Portomfattningarna har kva-derstenutsmyckning av puts. Norra dörren har panelbeklädning i vågmönster, södra och västra portarna har pardörrar med plåttäckning; samtliga är svartmålade. Taket över långhuset är ett sadeltak med dubbla fall, vilka skiljs åt genom ett fönsterband. Det har ett påtagligt släktskap med säteritaket och är valmat i öster över långhusets östra gavel. Korets smalare tak har samma form och ansluter till gavelns valmning. Samtliga tak bär nu-mera kopparplåt. Den gamla kyrkans torn från 1400-talet återanvändes i den nya byggnaden. Tornet fälldes in i långhuset och dess västra sida ligger därför i liv med långhusets gavel som omfamnar tornet. Tornet tillbyggdes och anpassades till nuvarande utformning. Gluggar samt delar av tegelor-namentiken tillhörande de medeltida murverken är ännu bevarade på västra sidan. Det medel-tida tornets orörda krön är också ännu synligt från kyrkans vind. Det visar samma uppställ-ning, utsmyckning och gluggar som västra fasaden. Murverket av tegel är dock oputsat med undantag av tegelornamentikens blinderingar. Vid ombyggnaden på 1700-talet förhöjdes tornkroppen med 12 alnar. Det påbyggda tornet fick en kraftigt profilerad takfot samt nya och större ljudöppningar, dubbla i norr och söder, i höjd med nya klockkammaren. Den ursprungliga spiran ersattes av en huv, med lökformad ansvällning och inglasad lanternin krönt med förgyllt klot. Enligt källorna anges 1743 tornhuv och lanternin ha fått beklädnad av galvaniserad plåt. För tornets ombyggnad med ny huv sva-rade konstmästaren Gustaf Wiman. Tornhuven kompletterades i ett senare skede med tornur och urtavlor i alla väderstreck. Ur-tavlorna är infällda i huvens böljande parti och har utsmyckade inramningar vars överstycken kröns av förgyllda klot. Urtavlorna har, som många andra tornur i Dalarna, endast timvisare. Söderbärke kyrkas gavel i väster har en särpräglad och ovanlig utformning; som en följd av det medeltida tornets sammanfogning med det nya långhuset. Sidoskeppens gavlar har förts fram till tornets västra mur och bildar en storskalig och representativ fasad mot väster. Tornet har kvar sin medeltida utformning och utsmyckning, upp till taknocken. Partiet över nocken har tillförts vid ombyggnaden. Sidoskeppen har gavelfönster och över dessa gluggar i höjd med långhusets vind. Sammanfogningen av gammal och nytt underlättas av de vitputsade fasaderna; på så sätt flyter medeltiden ihop med 1700-talet i västra gaveln. |
