Stäng fönster LEKSAND KYRKAN 1 - husnr 1, LEKSANDS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| LEKSANDS KYRKA (akt.) | |
| 2005-06 |
| Exteriörbeskrivning |
|---|
|
Stora delar av kyrkans ursprungliga murstomme av gråsten är bevarad. Den avslöjar att kyrkobyggnaden ursprungligen var rektangulär och motsvarade till ytan mittskeppet med sina smala anslutande sidoskepp. De till större del bevarade gavelrösterna i väster och öster visar att byggnaden hade ett högt och brant tak och att den till sin storlek och form motsvarade kyrkorna från perioden omkring 1300-talet i Mälardalen. Kyrkan tillbyggdes omkring 1400 med ett rektangulärt torn mot västra gaveln. Tornet var uppfört av dels gråsten och dels tegel. Det saknade inledningsvis valv och hade fönsteröppningar i norr och söder. Det ursprungliga långhuset utgjordes av ett stort rektangulärt rum. Välvningen av kyrkan genomfördes troligen i början på 1500-talet. I samband med detta delades kyrkorummet i tre skepp genom pelarrader, varvid mittskeppet blev något högre. De smala sidoskeppen försågs med rektangulära kryssvalv medan mittskeppet samt tornets vapenhus täcktes med stjärnvalv. Tegelvalven och pelarna putsades, kort därefter utsmyckades valven med kalkmålningar som fragmentariskt ännu är bevarade på bl.a. korvalvet. Omkring 1520 tillbyggdes kyrkan med en sakristia mot norr och ett vapenhus i söder. En avgörande utvidgning av långhuset genomfördes på 1670-talet då det breda södra sidoskeppet tillfördes. Det befintliga vapenhuset återanvändes i skeppets konstruktion, vilket förklarar skeppets märkliga avslutning i väster med sin indragna och sneda gavel. I norr utvidgades sakristian. Södra sidoskeppet försågs med stjärnvalv och fick en ny portal med skulpterad omfattning. Efter den omfattande branden 1709 ombyggdes betydande delar av kyrkan, såväl ut som invändigt. Stilmässigt skulle den omgestaltade byggnaden spegla tidens stilideal. Arbetet slutförde 1715 och byggnaden fick då i stort sin nuvarande utformning. Det tresidiga koret i öster, i förlängning av mittskeppet, tillkom i samband med detta. Parallellt utvidgades kyrkan med ytterligare ett brett sidoskepp i norr, i förlängningen av den befintliga sakristian. Därmed blev kyrkans plan med sina fem skepp nästan kvadratisk. Det skadade kvadratiska tornet i väster revs delvis och nedre delen omvandlades till vapenhus, vilket utgör tillbyggnaden i väster. Långhusets tak omformades till ett brutet tak som kröntes med en lökformad spira i mitten. Ombyggnationen gav kyrkobyggnaden karaktären av en centralkyrka. Den sista utvidgningen av kyrkan berörde sakristian som på 1750-talet utvidgades ytterligare och blev därmed bredare än sidoskeppet, på så sätt bröts byggnadens symmetri. Till största del är byggnaden uppförd av gråsten, men murade delar av tegel förekommer i pelare, valv, torn samt omfattningar. ”I samband med grävningsarbeten vid restaureringen av Leksands kyrkas exteriör, utförde Dalarnas Museum en arkeologisk förundersökning under augusti och oktober månad 1995. Delar av kyrkans grundmur framkom. Denna var uppbyggd av rektangulära tuktade stenar men även av natursten. De sistnämnda sköt på vissa ställen fram upp till 0,4 m utanför grundmuren. En igenmurad port fanns i södra skeppets västra del där det tidigare funnits ett vapenhus. Ytterligare en igenmurad port "präst-porten" påträffades i korets södra vägg." Kyrkan har haft ett antal ingångar som i samband med om och tillbyggnation blivit igenmurade. I sin slutliga form har kyrkan en huvudingång genom vapenhuset, det forna tornet, i väst samt sidoingångar varav två i norr och två söder. Sakristian har en yttre ingång i sin östra mur samt en trappingång som leder till kyrkans vind i sin västra mur. Väggarna är spritputsade och avfärgade i gult i de stora fälten medan hörn, omfattningar och listverk har slätputs avfärgad i vitt. I korets östra mur finns i putsen en inmurad minnestavla i kalksten från 1700-talet som erinrar om kyrkans ombyggnad i början av seklet. Ingången i väster är rundbågig med ett infällt språng, den har en enkel pardörr med plåtbeläggning. Ingången i norr är av samma typ som den västra medan södra ingången ”brudportalen” inramas av en rikt utsmyckad sandstensomfattning som bär årtalet 1671. Södra långväggen har ytterligare en portal nära gaveln i öster, norra långväggen likaså mot väster. De är beträffande utformning och dörrar av samma typ som västra portalen. Sakristian har en ingång med stentrappa i sin västra sida, vilken är mindre än övriga och har stickbågig överdel. De flesta portaler härrör från kyrkans ombyggnad i början på 1700-talet. Långhuset och koret har stickbågiga fönster, ovanligt höga och med låga solbänkar. Undantaget är vapenhusets fönster som är högt placerat, strax ovanför porten. Fönsteröppningarna har vinklade smygar, vita och slätputsade liksom omfattningarna. Solbänkarna har täckning av kopparplåt. Långhusets och vapenhusets fönster har gråmålade träramar och träspröjsar med rutindelning. Korfönstren har järnramar med rutindelning. Sidoskeppens gavlar har på västra sidan i höjd med vinden små och nästan kvadratiska träfönster i liv med fasaden. Sakristian har låga stickbågiga fönster med samma typ av fönsternischer som långhusets fönster. De har gråmålade träramar med mitt och tvärposter samt små blyspröjsade glasrutor. De flesta fönsteröppningarna härrör från kyrkans ombyggnad 1709-1715. Träramarna tillkom troligen 1855. Det nästan kvadratiska långhuset är täckt av ett högt brutet tak med avvalmningar i sin övre del, mot öster och väster. Taket över sakristians utskjutande del i norr täcks genom en förlängning av sidoskeppets takfall. Taken har beklädnad av rödtjärat takspån. Långhuset kröns i dess mitt av en tillbyggnad med klockkammare som bär en lökformad kupol krönt med en öppen lanternin och spira. Den vitmålade klockkammaren är av trä; den har kvadratisk plan och fasader med bl.a. triangulära gavlar, pilastrar och volut. I samtliga väder-streck finns urtavlor samt dubbla rundbågiga ljudöppningar försedda med luckor. Lökkupolen har beklädnad av rödtjärat takspån medan spiran täcks av kopparplåt. Spiran kröns med kul-kors, gyllene kungakrona och sedan 1711 med Karl XII:s namnchiffer. Vapenhuset och koret har ett brutet tak, avvalmat över gavlarna. De har som långhuset beklädnad av rödjärat spån. De snidade träfigurerna av apostlarna Petrus och Paulus, kyrkans skyddspatroner, som uppsattes på taknocken över koret och vapenhuset tillkom efter ombyggnaden av taket, i början av 1700-talet. De är utförda av bildhuggaren Erik Bergman. |
