Stäng fönster AVESTA ÖSTANBYN 46:1 - husnr 1, GRYTNÄS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| GRYTNÄS KYRKA (akt.) | |
| 2005-01-13 |
| Exteriörbeskrivning |
|---|
|
Kyrkan består av ett rektangulärt, enskeppigt långhus med rak koravslutning i öster, i väster av ett kvadratiskt torn mot långhuset samt av en tillbyggd sakristia mot norra långsidan. Kyrkorummet har tre välvda travéer, samtliga med stjärnvalv. De två äldsta i väster tillhör det ursprungliga kyrkorummet vilket fram till valvslagningen, kring slutet av 1400-talet, endast hade flackt tak. Den östra travén, nuvarande kor, tillfördes 1730. Sakristian mot norra lång-väggen var ursprungligen mindre men tillbyggdes 1746 till nuvarande storlek. Tornet tillfördes under slutet av 1700-talet. Kyrkans stomme är uppförd av gråsten med dekorativa inslag av tegel i långhusets murkrön samt i östra gaveln. Valven är slagna av tegel och samtliga utrymmen har numera tegelgolv. Kyrkans enda ingång är förlagd till tornet i väst. Ursprungligen hade långhuset en ingång i söder, i höjd med västra fönsteröppningen. Denna ingång omvandlades dock till fönster efter att det gamla vapenhuset av trä rivits 1883. Platsen för den ursprungliga ingången i söder, där tidigare vapenhus stod, markeras av en lodrät linje under fönstret. Sakristian har en yttre dörr, i sin västra kortsida. Exteriör Samtliga fasader har grovstruken / riven puts avfärgad i ljusgrått. Byggnadens sockel utgör egentligen del av murverket, vilket i sin nedre del lämnats oputsad och blottar gråstenarna i murarna. Långhusets murar har på vissa platser i sin övre del dekorativa blinderingar som är slätputsade i vitt. På flera platser i murarna finns raka ankarslut. Långhus och torn har kraftigt profilerade lister av vitputs som takfot. Långhusets taklist har en fortsättning, i form av kordonglist, kring tornets kropp. Smygar och omfattningar till dörrar och fönster är utförda med vit slätputs. Solbänkar har täckning av kopparplåt, liksom tornets kordonglist. Långhuset har tre fönsteraxlar på södra långsidan och endast en på norra sidan, då sakristian där upptar större del av fasaden. Korgaveln har ett fönster i mitten. Långhuset har brutet tak som härstammar från 1700-talets slut, då tornet tillkom. Det var ursprungligen täckt med järnplåt, ett utförande som ändrades 1961 till kopparplåt för samtliga tak. Över långhusets östra nock står ett kulkors som bär en vindflöjel av smide med årtalet 1739. Korset tillkom sannolikt kort efter tillbyggnaden av långhuset mot öster. Tornet har fönsteröppningar i norr och söder, de liknar långhusets fönster men är något lägre. Klockkammaren har rundbågiga öppningar åt samtliga håll, vilka är försedda med tjärade träluckor. Över portalen på västra sidan finns en fönsteröppning i höjd med tornkammaren. Västra portalen har en enkel vitputsad omfattning, med bl.a. ram, profilerat överstycke och rundbågig öppning. Över portalen finns en inmurad minnesplatta av sandsten som påminner om 1930-talets restaurering. Porten har tjärade pardörrar med tredelade spegelfyllningar, i nedre del täckta med kopparplåt. Tornets krön har en bred, putsstruken och profilerad takfot som täcks av tornhuvens takfall. Dessa kröns av en kvadratisk hög sockel som utgör basen till lanterninens utsiktsplattform. Utsiktsplattformen har ett räcke krönt med förgyllda klot. Plattformens sockel bär urtavlor i samliga väderstreck. Tornuret installerades 1895. Lanterninen har inglasade öppningar samt svängd huv som kröns av ett förgyllt kors på klot. Tornets huv och lanternin är täckta med kopparplåt. Sakristian fick sin nuvarande utformning på 1740-talet då den äldre sakristian om och tillbyggdes. De låga murarna är tjocka och bär ett högt valmat sadeltak som har plåtklädd skorsten i nordvästra delen. Sakristian har stickbågiga fönsteröppningar i öster och norr. Ytterdörren i väster har rak avslutning samt vitputsad omfattning och nisch. Samtliga fönster, i långhus och torn, byttes ut 1835 (Karlén, 1939), och nuvarande fönstertyp härstammar från denna renovering. De består av rundbågiga fönster med dubbla vertikala poster, tvärposter och avslutning i solfjäder. Ramarna bildar en kvadratisk indelning för glasrutorna, som återfick blyspröjsning och antikglas på 1930-talet. Sakristians fönster är små, med tvålufter med rundbågig avslutning. Ramarna har rutindelning med blyspröjsning. Samtliga bågar och karmar är målade i en röd kulör. |
