Stäng fönster ÄLVDALEN ÄLVDALENS KYRKBY 23:6 - husnr 3, ÄLVDALENS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| ÄLVDALENS KYRKA (akt.) | |
| 2004-06-16 |
| Exteriörbeskrivning |
|---|
|
Den nuvarande kyrkans äldsta delar är från 1586, då Älvdalens första stenkyrka slutfördes. De bevarade delarna omfattar dock endast mindre partier i grund och murar. Kyrkobyggnaden tillbyggdes och förändrades därefter i många etapper fram till början av 1800-talet. År 1816 inleddes, med tornbygget, en omfattande utvidgning och omdaning av kyrkan. Arbetena skul-le pågå fram till 1826. Till sin stil och karaktär präglades 1800-talets kyrka helt av den under perioden dominerande nyklassicism. Till omfattningen nådde byggnaden även då sin slutliga storlek. Kort efter följande sekelskifte blev det åter dags för en förnyelse av byggnaden. Mellan 1903 och 1905 genomfördes en avgörande ombyggnad av kyrkan enligt arkitekt Rudolf Arborelius förslag. Det var då den till stor del fick sin nuvarande karaktär. Byggnaden gavs utvändigt och i synnerhet invändigt en praktfull gestaltning med en rik ornamentik, omfattande inslag av sandsten, granit och porfyr samt en färgsättning i grönt och rosa. Utvändigt tillkom bl.a. strävpelarna, spiran över lanterninen och murarnas lejongula kulör. Till stilen kom ombygg-naden att präglas av oskarianska ideal med inslag av jugend. Ytterligare en större restaurering har inverkat på interiörerna, den utfördes 1979 till 1980 efter förslag av arkitekt Börje Blomé. Bland annat byttes golvet ut mot nuvarande plattor av porfyr och granit i skiftande färger. Koret sänktes och återgavs sin utformning från 1824-års ombyggnad. I övrigt rengjordes och restaurerades färgsättningen från 1903. Nuvarande kyrka består av ett rektangulärt långhus, ett något smalare halvrunt kor samt kvadratiskt tornbyggnad i väster, krönt med huv, lanternin och spira. Planlösningen, sakristians placering bakom korets pelaromgång, de stora fönstersystemen, långhusets brutna tak är bevarade tidstypiska drag från den ursprungliga utformningen och nyklassicismen. En källare (undercentral) skapades under koret i samband med införandet av centralvärme på 1950-talet. Källaringången under korets mittfönster, på utsidan, är försedd med liggande luckor. Kyrkan har ingångar i väster, genom tornet, samt i långhusets mitt, i norr och söder. Sakristian har en yttre ingång i sydost. Kyrkan fick sin nuvarande ytliga karaktär vid den stora omgestaltningen i början på 1900-talet. Det var då tornet fick sin nuvarande huv krönt av lanternin och hög spira. Samtidigt höj-des taket över långhuset och samtliga tak täcktes med kopparplåt. Som ersättning för dragjärnen i långhusets murar uppfördes rader av strävpelare krönta med voluter i röd sandsten. Samma utförande tillämpades på sakristian. Även tornet fick strävpelare i hörnen samt en dekorativ portalomfattning i röd sandsten. Nedanför murarna, på marken, anslöts stuprören till vattenkastare av sandsten. Fasaderna behandlades med spritputs avfärgad i lejongult medan strävpelare, hörnkedjor, lister, takfot, fönsteromfattningar samt fönstersmyg slätputsades och avfärgades i vitt. På tornet finns två vitputsade kors på varje sida om ljudöppningarna. Fasadernas putsade ytor kontrasterar med bearbetade detaljer i röd sandsten. Samtliga rundbågiga fönsteröppningar härstammar från 1820-talet. Över södra och västra por-talen samt över sakristians ytterdörr finns fönsteravslutningar av samma typ. Tornet har dessutom lunettfönster mellan bottenvåningen och ljudöppningarna, de sistnämnda har svartmålade träluckor med liggande panel. I långhusets västra gavel, på varje sida om tornet, finns rektangulära mindre fönster. Fönstren har flera lufter med tvärposter och träspröjsning, samtliga är vitmålade. Ett exempel på tidigare fönsterramar har sparats och förvaras i vapenhuset. Kyrkans portar har pardörrar av ek med avrundad överdel och speglar. De skiftar något i storlek, utformning och utsmyckning men är av samma karaktär och tillkom vid den stora ombyggnaden i början av 1900-talet. |
