Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster BORLÄNGE TORSÅNGS PRÄSTGÅRD 1:5 - husnr 1, TORSÅNGS KYRKA

 Byggnad - Beskrivning

TORSÅNGS KYRKA (akt.)
2004-03-24
Exteriörbeskrivning
Kyrkan, med sidokapell och sakristia, uppfördes sannolikt under 1300-talets slut eller tidigt 1400-tal (SvK, början på 1400-talet enligt AC B). Med undantag av vapenhuset som tillkom omkring 1500 har kyrkans plan sedan dess förblivit oförändrad.

Stomkonstruktionen är av murad gråsten. Murkrön, pelare och valv samt dörr- och fönsterom-fattningar är däremot utförda av tegel. Teglet har använts i konstruktiva syften men också för att skapa en rik ornamentik baserad på formtegel, blinderingar och tegelmönster. Blinderingsfälten är putsade medan tegelinramningarna och råstensmurarna är oputsade.

På salkyrkans norra sida finns ett kapell - senare kallat Finnkuren eller Crusebjörnska gravkoret - och en sakristia sammankopplad med kapellet. Bägge är sammanfogade med långhusets norra murverk och är uppförda samtidigt som detta. Vapenhuset tillkom senare, kring sekelskiftet 1500, och uppfördes framför långhusets sydvästra portal.

Kyrkan har ingång i västra gaveln samt i söder genom vapenhuset. Portalerna i långhuset är samtida med kyrkans stomme och har svagt spetsbågiga arkivolter i formtegel. Vapenhusets portal är rundbågig med arkivolt utförd i murtegel. Över vapenhusets portal sitter ett mindre solur. Kyrkans ursprungliga dörrar såldes 1875 och nya dörren i västra portalen härstammar från samma tidpunkt, medan dörren i södra portalen är från 1912.

Långhusets fönsteröppningar var ursprungligen mindre än nuvarande, vilka skapades 1804 genom en utvidgning av befintliga öppningar. ”Finnkurens” västvägg och sakristians östvägg har i sin överdel ursprungliga runda fönster som under en period var igenmurade. De återöppnades i samband med Curmans renovering 1912.

Kyrkan har branta sadeltak över långhus och vapenhus samt pulpettak över sakristian. Alla tak var ursprungligen spånklädda. Takkonstruktionen eldhärjades 1668, därmed försvann bl.a. en i takets mitt placerad takryttare med hög spira och efter branden förnyades det mesta av taklaget. Takryttaren återuppbyggdes 1674 med en ny spånklädd spira över en lökliknande glob. Spåntaket anges ha varit rödfärgat under 1600- och 1700-talen, men svarttjärades under 1800-talet. Som följd av ytterliggare ett åsknedslag, 1836, skadades takryttaren på nytt. Det dröjde dock till 1850 innan takryttaren nedtogs definitivt. I samband med ytterligare en renovering, 1910, ersattes takspånet med skiffer och taklaget förstärktes för ändamålet.

Vapenhusets tak och långhusets gavlar bär korsformade vindflöjlar av smide. Vapenhusets flöjel bär årtalet 1676, de övriga är sannolikt samtida.