Stäng fönster NORRTÄLJE BRO PRÄSTGÅRD 2:1 - husnr 1, ROSLAGS-BRO KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| Roslags-bro kyrka (akt.) | |
| 2008-11 |
| Exteriörbeskrivning |
|---|
|
Kyrkobyggnadens murar utgörs av kluven gråsten i skiftande färger som oputsad lyfts fram i fasaden. Omfattningar kring fönster och dörrar är av överputsat tegel. Tegel förekommer även i valv och murpelare. Synligt tegel finns kring en ljusglugg i långhusets östra gavel och i sakristians röste. De för Roslags-Bro kyrka karaktäristiska omfattningarna i sandsten visar sig kring de äldsta fönstren från 1200-talet samt kring entrén i söder. Huggen sandsten har även använts till hörnkedjorna på långhuset och koret. Sockel saknas. Kyrkans murverk av gråsten och sandsten var redan från början troligtvis frilagt med kraftiga fogar, det visar en gammal yttermur synlig från vinden enligt Ingeborg Wilcke Lindqvist. Under en tid på 1700-talet var emellertid fasaderna putsade i grå puts med vita lister. I långhusets gavelrösten syns den yttersta delen av den äldre takstolen. Ifyllningen av hålrummet i muren utgjordes under en tid av tegel men ilades med timmer 1929. Kyrkans samtliga tak har branta takfall klädda med sinuskorrugerad svartmålad plåt, lagd över taken i skivform. Plåten ersatte en tidigare spåntäckning. Långhuset hade från början ett högre och brantare tak än det nuvarande. De nuvarande takstolarna insattes på 1730-talet. Huvudentrén till kyrkan mot söder, via vapenhuset, har minskats från en högre spetsbågig öppning till en lägre, rundbågig muröppning med omfattning av överputsat tegel. Portalen är något förskjuten i sidled i vapenhusets gavelfasad, en följd av att vapenhuset har utökats mot väster. Porten stod tidigare rakt under den äldre gavelspetsen, centrerad i fasaden. Dörren från 1743 är utvändigt klädd med svarttjärad snedställd panel i två rader. Insidans omålade bräder är slagna med naror och smidesbeslag. Den ursprungliga entrén i den södra muren, från vapenhuset till långhuset, återfick sin ursprungliga utformning från 1200-talet vid restaureringen 1929 med rundbågig öppning och omfattning i sandsten. Omfattningen är av särskild karaktär med reliefornamentik på två stenar. Motiven föreställer ett livsträd och på den andra stenen ett lejon. Dekoren har gotländsk karaktär enligt Wilcke Lindqvist, som menar att bilderna troligen är samtida med långhuset. Ann Catherine Bonnier hävdar emellertid att det är oklart om bilderna är utförda specifikt för Roslags-Bro kyrka eller var avsedda för en annan byggnad och i så fall har återanvänts. Stilen är senromansk och hänvisar till tiden före 1200-talets mitt men kan ha levt kvar även senare. En annan teori som Wilcke Lindqvist framlägger om motiven är att lejonet var tänkt att symbolisera en sorts väktarfigur och skulle i så fall motsvaras av en likadan, spegelvänd bild på andra sidan dörröppningen, vilket förekommer i några danska 1100-talskyrkor. De andra stenarna saknar ornamentik vilket försvårar bedömningen av portalens datering. Dörren är medeltida med svarttjärade bräder och dekorativa smidesbeslag. Den har rekonstruerats i över- och underkant efter att den tidigare har sågats kortare. Dörrbladet har en bård med uddar likt en lambrekäng, även den är återskapad i dörrens överkant. Framför dörren i vapenhuset ligger en stor trappsten i kalksten. Till porten hör ett vindfång som tillkom 1929. Kyrkans fönster har tillkommit vid olika tider, de flesta har därefter ändrats till form och storlek ytterligare några gånger. I sydfasaden syns muröppningarna till kyrkans ursprungliga, högt sittande fönster. De var ursprungligen tre stycken som igensattes i samband med valvslagningen på 1400-talet. 1929 upptogs det yttre livet på de två östligaste fönstren. De utmärker sig med en smal hög form och sandstensomfattning med för Uppland ovanliga former. Det ena fönstret har spetsformad överdel, det andra kröns av ett halvt fyrpass i huggen sten. Det är sannolikt att dessa stenstycken har kommit färdighuggna från Gotland. De två större fönstren i långhusets södra mur tillkom vid valvslagningen på 1400-talet och utvidgades 1752. Det södra korfönstret sitter troligen i en muröppning efter en dörr som upptogs på 1720-talet och igensatt på 1800-talet. Det norra fönstret togs upp 1822. Dessa höga fönsters nuvarande form härrör från 1830-talet. 1929 gjordes en fönsterrenovering, fönsterkarmar byttes och fönstren fick ny blyspröjs. Då insattes även ett rundfönster i den östra korväggen, det ersatte ett större stickbågigt fönster från 1750-talet. Sakristian har två stickbågiga fönster, bägge med spröjsade tvåluftsfönster, blyspröjs i ytterbågarna. Fönstersnickerierna är målade in en grön kulör. Sakristian tillkom innan koret byggdes, placeringen intill långhuset talar för det. Om koret vore äldre borde sakristian ha uppförts intill korets mur istället för som nu utmed långhuset. Gavelröstets spets är murat i tegel och ornerat med en korsformad blindering lik den i korets röste. Förklaringen till det är att sakristians gavel murades om när koret byggdes, troligen valvslogs sakristian då också. Sakristian har två stickbågiga fönster, bägge med spröjsade tvåluftsfönster, blyspröjs i ytterbågarna. Koret gjordes smalare än långhuset. I gavelröstet ses en blindering i form av ett kors med utplattade ändar och ett strömskift. Orneringen är utförd i överputsat tegel, typen förekommer i Uppland under 1300- och 1400-talet. På gaveln fanns ursprungligen ett trekopplat fönster, troligen utflyttat från långhusets östra gavel när koret byggdes. Vapenhuset uppfördes omkring 1400, troligen samtidigt med koret. På 1460-talet byggdes det till mot väster. Vid restaureringen 1929 markerades vapenhusets ursprungliga takstol med ilagt timmer i röstet och ett strömskift i tegel rekonstruerades över portalen. |
