Stäng fönster NORRTÄLJE VÄTÖ PRÄSTGÅRD 4:1 - husnr 1, VÄTÖ KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| Vätö kyrka (akt.), VÄTÖ KYRKA (akt.) | |
| 2008-11 |
| Exteriörbeskrivning |
|---|
|
Kyrkans fasader är spritputsade i vitt med slätputsade partier kring fönster, entréer och vid hörn. Sockeln är spritputsad och svartmålad. Kyrkobyggnaden är uppförd med anpassning till den sluttande terrängen, sockeln sänks stegvis mot söder. Kyrkans västra murar är till följd av det resligare än de östra murarna. Vid kyrkans västfasad finns en upphöjd, grustäckt avsats med en stödmur i sten. Till muren har några gravstenar från 1600- och 1700-talet använts. Ett senare tillkommet räcke i form av tre stora stenar som bär en svartmålad kätting står på avsatsen framför entrén. Kyrkans långhus och vapenhus har sadeltak täckt med svarttjärade, rakavslutade spån. Dessa takfall avslutas med mindre, spetsformat spån vid takfoten. Vindskivorna har ålderdomlig utformning, även de är svarttjärade. Taket till sakristian har en flack pyramidform och är täckt med svartmålad skivtäckt plåt. Vapenhuset uppfördes ursprungligen med sadeltak men hade under en lång tid, från 1820-talet fram till restaureringen på 1950-talet, snedtak på grund av bristfällig konstruktion. Vid restaureringen 1952-53 återställdes sadeltaket och vapenhuset återfick sitt spetsiga röste. Huvudentrén till kyrkan i vapenhuset i söder har en stickbågig omfattning. Dörrbladet är inåtgående och på utsidan klätt med snedställda, profilerade bräder som är svarttjärade. Bräderna bärs av en enklare bräddörr med naror som på insidan är ljust gråmålad. Tröskeln utgörs av en stor sten i röd granit. Intill den, vid portens utsida, ligger en större stenskiva i grå granit. Kyrkans ursprungliga entré i södra muren, från vapenhuset, har på utsidan spår av en tidigare spetsbågig omfattning. Den har senare satts igen i sin spets för att istället bilda en rektangulär dörröppning. Dörren utgörs av en pardörr i trä med en profilerad, långsmal fyllning i vartdera dörrblad. Entrén i den västra gaveln är troligen tillkommen i samband med att avsatsen utanför anlades, vilket har uppskattats till 1700-talet. Entrén har en utåtgående pardörr med stående panel och dekorativa smidesbeslag, dörren är målad i en gråblå kulör. Innanför ytterdörren finns en innerdörr, även den en pardörr. Utrymmet däremellan, en stickbågevälvd murgång med vitputsade väggar, bildar ett vindfång. Samtliga fönster i kyrkan är förstorade sedan tillkomsttiden, även fönstren mot norr som upptogs på 1700-talet. Långhusets fyra fönster fick sin nuvarande utformning på 1800-talet med högresta, segmentformade träbågar och korsformad post. Ytterbågarna har träspröjs vars glasrutor i sin tur delas i mindre rutor av en blyspröjs. Innerbågarna har enbart träspröjs. Fönstret i kyrkans östgavel är spetsbågigt och har spröjs av gjutjärn med gotiserande former. Glasmålningen är från 1904. Fönstret har på insidan minskats på sidorna och i överkant med en förmurning för att reducera ljusinsläppet. På utsidan är hela fönstret intakt och möjligt att beskåda. I västgavelns röste finns ett mindre fönster med samma utformning som långhusets fönster. Sakristians stickbågiga fönster vetter mot öster och saknar mittpost, bågarna är spröjsade och målade som övriga fönster. På utsidan sitter ett smitt järngaller beslaget med järnringar. Kyrkans fönstersnickerier är målade i en nyans av grön umbra. |
