Stäng fönster BORGHOLM HÖGSRUMS KYRKA 1:1 - husnr 1, HÖGSRUMS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| HÖGSRUMS KYRKA (akt.) | |
| Exteriörbeskrivning |
|---|
|
Exteriör Ölands kyrkor fick vid 1800-talets ny- och ombyggnader med några få sena undantag ett rektangulärt kyrkorum utbyggd sakristia i norr eller vid korets östgavel och ett västtorn som i de flesta fall övertogs från den föregående kyrkan. Utmärkande för den vanligen enkla exteriören blev den markerade sydingången och utformningen av tornets överbyggnad i form av en stor lanternin. Till denna utformning fogar sig Högsrums kyrka väl med sitt rektangulära långhus med fem fönsteraxlar, sitt från den tidigare kyrkan övertagna torn och västgavel, den mot den östra gaveln placerade sakristian, huvudentrén i söder och den stilbildande, stora, åttkantiga lanterninen. När dagens kyrka i Högsrum uppfördes behöll man det medeltida tornet orört trots att den fastställda ritningen avsåg att man skulle bygga en fyrsidig lanternin som krön. I övrigt följer kyrkobyggnaden, i en för Öland ovanligt hög grad, den fastställda ritningen av Blom Carlsson. Det var nämligen inte alls ovanligt att byggmästarna, helt utanför protokollen och sannolikt i samråd med socknens ansvariga, frångick de fastställda ritningarna. Några få avsteg gjordes dock även i Högsrum i form av att sakristian blev lägre och att gördelgesimsen under fönstren med rusticeringspartier där under aldrig utfördes. Sydportalen gjordes även mer markerad genom att omgivande pilastrar och överliggare placerades utanpå murlivet. Om måttförhållandena nämndes vanligen ingenting i Överintendentämbetets skrivelser, mer än i allmänna ordalag, som att man önskade symmetri och regularitet etc. De öländska kyrkornas plan följde i allmänhet principen att längden motsvarade den dubbla bredden, ett måttförhållande som Högsrums kyrka varit med och påverkat då den fått stå som mönster för flera kyrkor på ön. Tornens höjd på öns kyrkor motsvarades ibland av kyrkans längd utan torn och ibland av kyrkans totala längd, ofta gjordes dock tornen lägre i enlighet med tidens smak. De flesta sakristiorna i de nyklassicistiska kyrkorna på ön lades öster om koret. Detta var en placering som praktiserades av Adelcrantz (överintendent från 1757 och en av det svenska 1700-talets centralgestalter inom arkitektur och konstliv, med bl.a. fullbordandet av Stockholms slott i verksförteckningen) på 1770-talet och som fr.o.m. 1790-talet blev den modell som Överintendentämbetet fortsättningsvis under 1800-talet kom att förorda, ofta i kombination med rakt avslutat kor. Den östra placeringen av sakristian genomfördes på Öland gärna med en sakristia som var något mindre än långhuset vilket gav upphov till ett annat återkommande motiv, de stora fönstren i öster på var sida om altaret. Dessa öländska och tidstypiska drag återfinns samtliga i Högsrums kyrka. Sakristiorna i de nyklassicistiska kyrkorna på Öland byggdes i de flesta fall utan direkt igång, även om ritningarna från Överintendentämbetet visade sådana. Ett särdrag som kommer sig av den starka medeltida traditionen på ön. Under 1800-talet började dock entréer till sakristiorna tas upp och en av de första gjordes 1864 till kyrkan i Algutsrum. Denna typ av ombyggnad har fortsatt ända in i vår tid så att nu alla yngre sakristior på ön har direkt ingång. Även Högsrums kyrka byggdes ursprungligen utan entré till sakristian men kyrkans utveckling följde, även här, den för ön vanliga och dörr togs upp i sakristians södra vägg 1917. Tornet förändrades 1840 då nuvarande torntak och den karaktäristiska åttkantiga lanterninen, som skulle komma att kopieras i många kyrkor på ön, tillkom. Lanterninen utfördes av P. Isberg som arbetade i mer än en tredjedel av Ölands kyrkor mellan 1822 och 1864. Han byggde 13 lanterniner, tre i sten och de övriga i trä av vilka alla, utom en, gavs åttkantig plan. Hans äldre lanterniner, till vilken Högsrums lanternin hör då det är hans första, var lägre och bredare medan de yngre uppfördes med en slankare profil. Lanterninens väggar och luckor har troligtvis ursprungligen varit gulmålade men blev vid renoveringen på 1880-talet grå och är sedan renoveringen 1966 svarta. Några tidiga kyrkor byggdes med brutna tak, främst för att kunna återanvända de gamla kyrkornas takstolsvirke. På kyrkan i Högsrum byggdes dock ett sadeltak vilket var den vanligaste takformen under den nyklassicistiska perioden. Långhusets ursprungliga tegeltäckning ersattes 1883 av svartmålad plåt. Västportalen i tornet har möjligen medeltida ursprung men fick sitt nuvarande utseende 1822 eller 1840. Den har en påfallande lågmäld, närmast profan utformning. En utformning som gör den södra entrén till kyrkans oomstridda huvudentré. Sydportalen är centralt placerad på den södra fasaden vilket är den vanliga placeringen för Ölands kyrkor. Portalen omges av pilastrar som bär upp ett vågrätt framspringande bjälklag och över detta är ett lunettfönster placerat. Motivet med ett fönster ovanför portalen var mycket vanligt i de nyklassicistiska kyrkorna och varierades under hela perioden på olika sätt. Denna, i planhänseende asymmetriska, placering av huvudentrén är ett stildrag för de tidiga nyklassicistiska kyrkorna. På Öland tycks dock denna mindre strikta nyklassicistiska utformning vara vanlig under hela den nyklassicistiska perioden. Sammanfattningsvis kan sägas att dagens kyrkas exteriör till några väsentliga delar skiljer sig från exteriören tillhörande den kyrka som stod färdig 1822. Det gäller främst det påbyggda tornet med lanterninen, men även långhusets från tegel till plåt bytta takmaterial och lanterninens färgändring från gul till vit. Tornpåbyggnaden skedde 1840, bytet av takmaterial 1883 och lanterninens vita färg tillkom på 1980-talet. Med detta skulle kunna hävdas att det är 1883 års kyrka som möter oss idag vilket till del är sant då det är detta tidssnitt som starkast präglar dagens exteriör. Men kyrkans ursprungliga, med tornet oräknat tidstypiska, utformning är fortfarande den grundstruktur och utformning som dessa förändringar tillkommit inom och förhållit sig till. Sammantaget gör detta att dagens exteriör präglas främst av den ursprungliga utformningen i form av planformen; långhustes fem fönsteraxlar med rundbågig form och de två fönstren i öster; fönsterbågarna, de slätputsade, vita fasaderna utan markerade omfattningar; den kraftiga profilerade taklisten, det relativt flacka takfallet liksom utformningen och placeringen av den södra och västra entrén. Till detta har lagts 1840-talets, för kyrkan och Öland tidstypiska, tornutformning med kraftig lanternin, omfärgningen av den samma liksom långhusets byte av takmaterial. De tre huvudförändringar som fortfarande är de som har haft störst påverkan på dagens exteriör. Samtliga dessa tidsskikt samverkar till att ge dagens kyrka sin nyklassicistiska och tidstypiska exteriör och, även om det inte kan sägas gälla alla delar, även ursprungliga. Genom denna sin exteriör är kyrkan tidstypisk och en god exponent för utformningen av de nyklassicistiska kyrkobyggnaderna på Öland. Kyrkan har även varit stilbildande och satt sin prägel på andra kyrkor på ön. |
