Stäng fönster BORGHOLM HÖGBY 6:1 - husnr 1, HÖGBY KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| HÖGBY KYRKA (akt.) | |
| Exteriörbeskrivning |
|---|
|
Det nya långhuset byggdes på samma plats som det tidigare. Ritningarna gjordes av arkitekt F R Ekberg. Han var verksam vid Överintendentsämbetet från 1865 och granskade flera kyrkoärenden. Överintendentsämbetet var den myndighet som mellan 1810 och 1918 hade ansvar för det offentliga byggnadsväsendet i Sverige och som också granskade och godkände alla ritningar till Svenska kyrkans byggnader. Efter 1918 omvandlades Överintendentsämbetet till Kungliga byggnadsstyrelsen. Ekberg stod nära den kände arkitekten J F Åbom och inspirerades av denne. Tre av de sju kyrkor han ritade uppfördes i trä. En av dessa är Stensele kyrka i Lycksele kommun. Denna kyrka är Sveriges största träkyrka och kallas ibland för Lappmarkens katedral. Ekbergs kyrkor är främst byggda i nyklassicistisk stil och det gäller även Högby kyrka. Förebilden var antikens arkitektur och konst. Det typiska nyklassicistiska kyrkorummet har stora fönster och ett högt takvalv som ger ljus och rymd. Den symetriska strukturen är viktig såväl i planformen som i utförandet av olika inventarier. Färgsättningen är ljus och i dekoren finns antika symboler som t ex urnan tillsammans med typiska kristna symboler. Arbetet med Högby kyrka leddes av byggmästaren Peter Pettersson, Madesjö. Högby kyrka är orienterad i öst-västlig riktning med kor och absidformad sakristia i öster samt tornet i väster. Långhusets sadeltak och absidens tak är belagda med kopparplåt. Tornet kröns av en hexagonal vitmålad öppen trälanternin belagd med kopparplåt och krönt av förgyllt kors och kula. Tornets klockformade huv är belagd med kopparplåt. Fasaderna är spritputsade och avfärgade i gult. Omfattningar kring samtliga fönster och tornets hörn samt takgesimsen är slätputsade och avfärgade i vitt medan omfattningarna kring långhusets hörn samt ingångarna i norr och söder är rusticerade. Tornets sockel är av kalksten medan långhuset och sakristian har en sockel av granit. Ingångar finns i väster, norr och söder samt separat ingång till sakristian i öster. Den västra ingången samt sakristians ingång har enkla rundbågiga utformningar, dörrar av trä målade i mörkt grönt och lunettfönster. Mellan dörrarna och lunettfönstret sitter tavlor av kalksten med förgylld inskription. I norr och söder är ingångarna markerade med rusticerade partier och ur långhustaket utskjutande tympanonfält. Över dörrarna sitter rundbågiga fönster med träbågar målade i mörkt grönt. Tympanonfälten, dörrfodren samt de kors som kröner ingångspartierna är alla av kalksten. Tympanonfälten har förgyllda inskriptioner. Vid samtliga ingångar finns trappor av kalksten. På tornets södra sida finns också en mindre ingång med svartmålad dörr och en trappa av trä. Dörren leder till torntrappan. Långhuset och absiden har höga rundbågiga fönster med bågar och spröjs av trä. De är målade i mörkt grönt. På långhusets gavlar finns slätputsade, vita blinderingsfönster. I tornet finns flera små gluggar av vilka några bör vara ursprungliga. Tornet har också fyra rundbågiga ljudluckor, en i varje väderstreck. Ljudluckorna är målade i svart med slätputsade vita omfattningar. Tornet har exteriört genomgått en del förändringar sedan det byggdes på 1100-talet. Ragnhild Boström har undersökt tornet och redogör i sin bok Högby kyrkor ingående för dess konstruktion och de förändringar som gjorts. Här kommer därför bara större förändringar att behandlas. Tornet hade ursprungligen ingen ingång utifrån. I slutet av 1700-talet togs såväl ingången till torntrappan i söder upp som ingången i väster. Sitt nuvarande utseende fick tornet 1825 då den nuvarande klockvåningen, tornhuven och lanterninen byggdes. Tornhuven var ursprungligen täckt med spån som 1854 byttes mot plåt. Idag är tornhuven klädd med kopparplåt. Ingången i väster fick sitt nuvarande utseende i samband med ombyggnaden av långhuset 1871. Trots att tornet genomgått en del ombyggnader har det ett högt kulturhistoriskt värde. Genom dess utformning och de förändringar som kan avläsas kan vi idag få värdefull information om byggnadens konstruktion och funktion i äldre tider. Långhuset och absiden utgör ett välbevarat exempel på det sena 1800-talets nyklassicism. Takmaterialet har bytts ut men i övrigt har endast åtgärder av underhålls karaktär företagits. |
