Stäng fönster BORGHOLM RUNSTENS KYRKA 1:1 - husnr 1, RUNSTENS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| RUNSTENS KYRKA (akt.) | |
| Exteriörbeskrivning |
|---|
|
Ölands kyrkor fick vid 1800-talets ny- och ombyggnader med några få sena undantag ett rektangulärt kyrkorum med fem fönsteraxlar, utbyggd sakristia i norr eller vid korets östgavel och ett västtorn som i de flesta fall övertogs från den föregående kyrkan. Utmärkande för den vanligen enkla exteriören blev den markerade sydingången och utformningen av tornets överbyggnad i form av en stor lanternin. Planen följde i allmänhet principen att längden motsvarade den dubbla bredden med 24X12 meter som ett medelvärde. Murhöjden hölls sig kring 6 meter och tornets höjd motsvarades ibland av kyrkans längd utan torn och ibland av kyrkans totala längd, men ofta gjordes dock tornen lägre, i enlighet med tidens smak. Om måttförhållandena nämndes i allmänhet ingenting i Överintendentämbetets skrivelser, mer än i allmänna ordalag, som att man önskade symmetri och regularitet etc. Runstens kyrka är med sina, särskilt på höjden, väl tilltagna mått betydligt större och hör, tillsammans med Kastlösa och den 1953 rivna Köpings kyrka, till de största kyrkorna på ön. I Ölands nyklassicistiska kyrkor lades de flesta sakristior öster om koret. Detta var en placering som praktiserades av Adelcrantz (överintendent från 1757 och en av det svenska 1700-talets centralgestalter inom arkitektur och konstliv, med bl.a. fullbordandet av Stockholms slott i verksförteckningen) på 1770-talet och som fr.o.m. 1790-talet blev den modell som Överintendentämbetet fortsättningsvis under 1800-talet kom att förorda, ofta i kombination med rakt avslutat kor. Den östra placeringen av sakristian genomfördes på Öland ofta med en sakristia som var något mindre än långhuset vilket gav upphov till ett annat återkommande motiv, de stora fönstren i öster på var sida om altaret. Dessa öländska och tidstypiska drag återfinns samtliga i Runstens kyrka. Ursprungligen var långhusets och sakristians murar slätputsade medan tornets murar var spritutsade, sannolikt med släta omfattningar, taklister och hörn. Långhuset och sakristians tak var klädda med understruket tegel, sannolikt enkupigt. Taken på tornet och lanterninen var klädda med svartmålad plåt och lanterninens väggar avfärgade i gult medan luckor och blindnischer var svarta. Även korset målades gult men förgylldes några år senare. Den ursprungliga exteriöra utformningen följder i stora delar Carlbergs ritning från 1834 men vid lanterninens utformning frångick man helt denna ritning på vilken lanterninen bl.a. var kvadratisk. Det var dock inte alls ovanligt att byggmästarna, helt utanför protokollen och sannolikt i samråd med socknens ansvariga, frångick de fastställda ritningarna. Lanterninen utfördes av P. Isberg, en man som arbetade i mer än en tredjedel av Ölands kyrkor mellan 1823 och 1864. Han byggde 13 lanterniner, tre i sten och de övriga i trä av vilka alla, utom en, gavs åttkantig plan. Hans äldre lanterniner var lägre och bredare medan de yngre uppfördes med en slankare profil. Förutom Högrums kyrka har Isberg sannolikt haft lanterninen i Madesjö kyrka, konstruerad av byggmästare Hallström från Stockholm 1827-30, som förebild. Runstens kyrkas lanternin kan, med sin planform, sägas vara typisk för Isbergs produktion medan materialet sten måste betraktas som en egenhet, delad med få. Det samma kan sägas om storleken som, liksom kyrkans storlek i övrigt, går något utöver det vanliga. Sakristiorna i de nyklassicistiska kyrkorna på Öland byggdes i de flesta fall utan direkt igång, även om ritningarna från Överintendentämbetet visade sådana. Ett särdrag som kommer sig av den starka medeltida traditionen på ön. Under 1800-talet började dock entréer till sakristiorna tas upp och en av de första gjordes 1864 till kyrkan i Algutsrum. Denna typ av ombyggnad har fortsatt ända in i vår tid så att nu alla yngre sakristior har direkt ingång. Även Runstens kyrka byggdes ursprungligen utan entré till sakristian men kyrkans utveckling följde, även här, den för ön vanliga och dörr togs upp i sakristians norra vägg 1962. Några tidiga kyrkor byggdes med brutna tak, främst för att kunna återanvända de gamla kyrkornas takstolsvirke. På kyrkan i Runsten byggdes dock ett sadeltak vilket var den vanligaste takformen hos de nyklassicistiska kyrkorna. Kyrkas sydportal är centralt placerad på den södra fasaden vilket är den vanliga placeringen på Ölands nyklassicistiska kyrkor. Portalen omges av pilastrar som bär upp ett vågrätt framspringande bjälklag och över detta ett lunettfönster. Utformningen återfinns framförallt i Isbergs kyrkor och kan sägas vara stilbildande för Öland. Motivet med ett fönster ovanför portalen var mycket vanligt i de nyklassicistiska kyrkorna och varierades under hela perioden på olika sätt. De äldsta portalerna i Ölands nyklassicistiska kyrkor fortsätter traditionen från det sena 1700-talet och är enkla muröppningar med diskret omfattning, ibland krönta av ett fönster eller en inskriftstavla antingen inom den gemensamma ytter smygen eller skilda från varandra. I dessa spartanska portaler utgör de ofta konstfullt utformade dörrarna det dekorativa inslaget. Runstens kyrkas enkla portaler och konstfärdigt utformade dörrar, utförda av Rudwall med skulpterade solrosor i speglarna, kan hänföras till denna tradition. Medan inskriftstavlan över den västra portalen kan ses som ett uttryck för hur färgskiftningarna i den öländska kalkstenen medvetet har använts (redan i de senromanska portalerna) enligt mönstret att de vertikala delarna ofta är utförda i den grå kalkstenen medan den röda använts till de horisontala partierna, inskriftstavlor och baser. Sammanfattningsvis kan sägas att exteriören i Runstens kyrka i sin planform är välbevarad. De förändringar som skett är främst friläggandet av sockelns och taklisternas sten, ändringen från slätputs till spritputs på långhus och sakristia, ändringen av kulör på lanterninen från gul till vit liksom kulörändringen på lanterninens blindluckor från svart till vitt. Om än utförd i något större skala är kyrkan med sin planform, sitt kraftiga torn med den stora lanterninen, långhuset med rundbågiga fönsteröppningar (även i öster), rakt avslutat kor och sadeltak klätt med enkupigt tegel, en god exponent för utformningen av de nyklassicistiska kyrko-byggnaderna på Öland. Kyrkan har även i delar varit stilbildande och satt sin prägel på andra kyrkor på ön. |
