Stäng fönster KALMAR HALLTORPS KYRKA 1:1 - husnr 1, HALLTORPS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| HALLTORPS KYRKA (akt.) | |
| 2005-09-01 |
| Exteriörbeskrivning |
|---|
|
Kyrkans exteriör illustrerar flera av dess byggnadsetapper och ombyggnadsfaser och de till dessa hörande idealen och behoven. De mittersta och västra delarna av den höga bottenvåningen härstammar från kyrkans första byggnadsperiod under tidigt 1200-tal. Kyrkvåningens mittersta och västra parti, delar av källarvåningens murar, den södra portalen, liksom utkiksgluggen i den södra muren härstammar från den andra byggnadsetappen, även den under tidigt 1200-tal. Båda dessa byggnadsetapper representerar med sina slutna, kraftiga murverk och smala öppningar den fortifikatoriska funktion som kyrkan hade. Samtidigt representerar de, bortsett från källarvåningen, en allmän utformning av kyrkorna vid tiden där massiv murverkan och små ljusinsläpp var den vanliga utformningen. Den södra portalen representerar även den med sin rundbågiga utformning och konstnärliga utformning den romanska tidens arkitektoniska och konstnärliga uttryck. Från mitten av 1700-talet härstammar sakristian som ursprungligen hade pulpettak och var något större. Vid renoveringen 1796 försågs den med ett sadeltak, kapades och gavs dagens utformning varmed den kom att fungera som pendang till det i söder tillbyggda Värnanäskoret som uppfördes i samband med ombyggnaden. Genom detta kom sakristian och Värnanäskoret att med sina i planhänseende symmetriska placeringar att inordna sig i den nyklassicistiska ambition som är ett av 1796 års främsta bidrag till dagens exteriör. Förutom detta illustrerar Värnanäskoret godset Värnanäs betydelse för trakten och kyrkan. Från nämnda renovering härstammar även det rakslutna, och i öster tillbyggda, koret vilket ger kyrkan dess långsträck-ta rektangulära planform som också den bidrar till det nyklassicistiska uttrycket. Sannolikt är även dörren i den östra fasadens källarvåning från denna tid. I övrigt har 1796 års renovering framförallt satt sina spår i kyrkas proportioner vilka genom renoveringen något normali-serades. Detta skedde framförallt genom att större delen av murarna till de ovanförvarande våningarna togs ned vilket har bidragit till dagens betydligt flackare takvinkel som även den hör samman med nyklassicismens ideal. Också den vid samma renovering, i väster upptagna entrén bidrar till den symmetriska utformning som är typisk för nyklassicismen. Alla dess förändringar mot en nyklassicistisk utformning till trots är det svårt att bortse från den starka medeltida prägel kyrkan har. Exempelvis kan nämnas de stora fönster som togs upp men som i exteriören, med den höga slutna bottenvåningen, trots allt inte upplevs som särskilt stora i förhållande till muren. Vid 1950-talets renovering minskades det nyklassicistiska uttrycket ytterligare då den tidigare vita putsen togs bort och kyrkans murverk blottades. Något som förövrigt var banbrytande i kyrkans flera hundra år långa historia då den ända från sitt första uppförande varit putsad. Det sena 1800-talets renovering representeras idag i stort sett endast av de gjutjärnsbågar som sitter i den östra fasadens fönsternischer. Genom dessa nygotiska fönsterbågar som lånat drag från den sena gotiska stilriktning som brukar kallas flamboyant illustreras det sena 1800-talets vurm för den medeltida byggnadskonsten. Den nygotiska utformningen påbjöds även av över-intendentämbetet (vilket var den instans som skulle godkänna alla ritningar till alla statens och svenska kyrkans byggnader och därmed hade stort inflytande över hur dessa utformades). Genom detta är därför de bevarade fönsterbågarna en illustration det inflytande som över-intendentämbetet hade över utformningen av svenska kyrkor liksom av stilen på modet, gestaltad i en mycket genomförd variant av nygotiken. Förutom detta genomfördes en breddning av den västra portalen vilket gav den dagens utformning. Den på 1950-talet åter framtagna, restaurerade och kompletterade södra portalen kan förutom att ses som fysisk representant för den ursprungliga romanska utformningen även ses som en del av 1900-talets intresse för äldre tiders spår och utformnings detaljer. Förutom detta bidrag till exteriören har 1950-talets renovering satt ett tydligt spår genom den blottläggning av murverket som genomfördes vid renoveringen 1951-54. I samband med denna genomfördes även fasadundersökningar där man fann olika putslager. Genom dessa undersökningar kunde konstateras att den ursprungliga fasadbehandlingen bestått i ett slätputsat murverk med brett strukna fogar och kvaderrits (för att ge en illusion av kvaderstens murning). Dagens blottade murverk har alltså ingen historisk förankring utan får ses som 1950-talets tillägg till kyrkans exteriöra uttryck. Ett annat tillägg till exteriören vid denna tid var den nya trappa som uppfördes till sakristian och som då ersatte den sannolikt ursprungliga trappan från mitten av 1700-talet. Det är sannolikt även vid denna renovering som taket får den kopparbeläggning (vilken ersatte den befintliga tegeltäckningen) som det har idag en vanlig förändring som gjorts i många kyrkor under 1900-talet. Också fönstren byttes ut och försågs med blyspröjs. Utformningen av fönsterbågarna har dock hämtat sitt uttryck från 1700-talet och bidrar därigenom till att stärka denna era i kyrkans utformning. 2000-talets bidrag till kyrkans utformning består framförallt av tillbyggnaden i söder innehållande hiss och trappa. Denna tillbyggnad är placerad på det vid 1800-talets slut rivna vapenhusets plats och både placering och utformning är medvetet gjorda med detta vapenhus som förebild. Tillbyggnaden har dock bl.a. genom sina enkla, slätputsade fasader givits ett nutida uttryck och förmår därför både falla in i kyrkans formspråk och representera sin egen tid. Däremot har tillbyggnaden medfört att den ursprungliga södra portalen byggts in och inte längre går att se från kyrkans utsida. Något som i viss mån har berövat kyrkans exteriör en av sina mest karaktäristiska och ursprungliga element. |
