Stäng fönster KALMAR HOSSMO KYRKA 2:1 - husnr 1, HOSSMO KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| HOSSMO KYRKA (akt.) | |
| 2005-09-01 |
| Exteriörbeskrivning |
|---|
|
Kyrkan har en mycket särpräglad exteriör som särskilt utmärks av dess torn över långhusets östra del. Förutom detta är långhuset påfallande högt och smalt. Centraltorns- eller östtornskyrkor, till vilken denna kyrka räknas, är relativt ovanliga i Sverige. I Tyskland har denna kyrkotyp dock varit vanligare och idag återfinns relativt många av dem i mellersta och södra Tyskland, även om de i flera fall blivit ombyggda. De flesta av dessa kyrkor är byggda på 1100-talet och typen tycks ha haft en blomstringstid i mitten av århundradet. Det har dock funnits flera medeltida centraltornskyrkor även i Sverige. En som i mycket liknar kyrkan i Hossmo är Ask kyrka i Östergötland. Även denna kyrka har liksom Hossmo bevarat sin särpräglade plan och uppbyggnad. Ursprungligen var långhuset i Hossmo kyrka betydligt lägre medan tornet sannolikt var högre än idag och hade en annorlunda avslutning (gissningsvis sadeltak). Kyrkan saknade då även vapenhus och dess sakristia var betydligt mindre än dagens. Förutom detta saknades dagens stora stickbågiga fönster och kyrkan var putsad och försedd med kvaderrits. Tillsammans ger detta en ganska annorlunda kyrka än dagens. Då kyrkan ändå bevarar sitt främsta kännetecken, tornet över långhusets östra del, är den trots allt en god representant för sin kyrkotyp. Viktigt för exteriörens särart är tornets placering, de slutna murarna och de branta, spånklädda taken. Även sättet att låta varje byggnadsdel skilja ut sig genom ett eget tak är karaktäristiskt och har bibehållits från den ursprungliga kyrkan. Detta var särskilt tydligt i den ursprungliga kyrkans sakristia vars tak anslöt direkt under korets takfot istället för att utgöra en förlängning av detta. Anmärkningsvärt då sakristian var mycket smal och låg längsmed hela korets längd. Idag är även det faktum att man i murverket kan avläsa kyrkans till och ombyggnader en viktig pedagogisk del av dess värde. Också den bitvis bevarade kvaderritsen på den västra gaveln bidrar till kyrkans ursprunglighet och värde. Marit Anglert skriver i boken Möres kristnande att det, när stenkyrkor först började uppföras (kring 1000-talet), troligen räckte med att de var relativt stora och utförda i sten för att framstå som imposanta för dåtidens människor. När stenkyrkorna så småningom blev vanligare räckte det inte med att stå bakom byggandet av en kyrka för att utmärka sig varför kyrkans utsmyck-ning och utformning blev allt viktigare. Hon menar att detta kan ha varit anledningen till att det under 1100- och 1200-talen blev allt vanligare att förse kyrkorna med torn. Kanske är detta anledningen till att Hossmo fått sin karaktäristiska utformning och i så fall representerar kyrkan även ett nytt sätt att manifestera makt och inflytande. Men det finns många tänkbara förklaringar till tornet och dess placering. Namnet Hossmo kan härröras till ordet husaby. Husabyar var gårdar med funktion som stöd-jepunkter för den svenska kungamakten under tidig medeltid och anses höra till den tidig-medeltida administrativa indelningen. De brukar ligga strategiskt i sin bygd, och utgjorde ofta ett sorts förråd för närmaste kung. En husaby bestod ofta av en stor, och i bygden centralt be-lägen, stormansgård som under 1000- och 1100-talen övergått till ett allt mäktigare kunga-ämbete. Under loppet av 1200-talet, då en mer avancerad form för förvaltning uppkom, förlo-rade husabyarna sin betydelse. Man har antagit att kyrkorna med torn över långhusets östra del ofta har haft ett särskilt förhållande till kungamakten och tornet har då ofta inrymt ett rum för konungens befallningshavare som dennes halvprivata andaktsrum. Man har även antagit att torn med denna placering har varit maktsymboler för adliga byggherrar. Men de medeltida tornen över koret eller den östra delen av långhuset har även haft funktionen av att markera kyrkans heligaste plats. Förutom detta har torn med denna placering markerat helgongravar och det var även vanligt att man ställde ett Mariaaltare i tornet som i den medeltida kyrkoarkitekturen även ofta symboliserade antingen Jungfru Maria eller Kristi grav. I många fall fanns det, liksom i Hossmo, tre klockor i tornet som ofta även hade tre avsatser, en utformning man har antagit skulle symbolisera treenigheten. Med detta kan man säga att tornet och dess placering och utformning kan ha haft flera olika förklaringar. Att det är bevarat än idag ger fysisk gestalt åt en mindre vanlig utformnings-tradition i den medeltida kyrkoarkitekturen i Sverige. Östtorns- eller centraltornskyrkorna är nämligen inte en förenklad variant av klövsadelkyrkorna utan har en egen utvecklingstradition Långhusets fyra, stora, stickbågiga fönsteröppningar fick sin form på 1700-talet men utvidgades nedåt till dagens storlek i mitten av 1800-talet. Takkonstruktionerna härstammar troligen från början av 1600-talet även om det i konstruktionen ingår medeltida delar. Om den ursprungliga norra portalen som idag är igenmurad men som tydligt framträder i murverket, kan sägas att den är påfallande hög och smal. Särskilt om man betänker att marknivån har höjts sedan medeltiden och den därför fortsätter ett gott stycke under dagens grästorv. Dessa höga och smala portaler har återfunnits även i andra östtornskyrkor och är möjligen ett av deras särdrag. Som exempel kan nämnas Skånela kyrka vilken i sin tur varit normbildande för de uppländska östtornskyrkorna. Den delvis mycket tydliga läsbarheten av murverkets olika till- och ombyggnadsfaser möjliggör att byggnaden kan uppmärksammas, uppskattas och begripas av många människor, vilket bidrar till dess värde. Till detta värde bidrar även komplexiteten i byggnaden där flera tidsskikt är representerade. |
