|
Kyrkan har karakteriserats som ett av Mälardalens främsta exempel på sengustaviansk kyrkoarkitektur. Den är uppförd på 1790-talet och ersatte då en äldre kyrka från 1730-talet som i sin tur ersatt en medeltidskyrka. Kyrkan är en bred, treskeppig hallkyrka med torn i väster. Tornet uppfördes först 1850. På en grund av gråsten är kyrkan uppförd med murar i gråsten och tegel. Fasaderna är slätputsade utom tornet som har spritputsade fasader. Kyrkan har stora rundbågiga fönsteröppningar med spröjsade träbågar målade i grått. Socklarna är putsade och avfärgade i rödbrunt. Fasaderna är vitkalkade. Långhustaket är ett flackt sadeltak med falsad skivtäckt stålplåt. I norr och söder finns två kopparbeslagna träportar som kröns av halvcirkelformade fönster. Portarna markeras med två frontespiser som bryter igenom långhusets putsade och profilerade takfot. Korgaveln i öster är försedd med svagt förkroppade pilastrar samt kröns av en bred frontespis med ett halvcirkelformat fönster. Gaveln är försedd med tre stora rundbågiga nischer. I mittnischen finns ett tätspröjsat korfönster. Huvudentrén i tornet är försedd med en kopparklädd port. Ovanför entrén finns en stenplatta med inskription som berättar att kyrkan byggdes 1792-1802 och att tornet byggdes 1850.
|
