Stäng fönster EKERÖ EKERÖ KYRKA 1:1 - husnr 1, EKERÖ KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| EKERÖ KYRKA (akt.) | |
| 2004-12-20 |
| Exteriörbeskrivning |
|---|
|
Ekerö kyrka är i dag en salkyrka med två korsarmar, eller en långsträckt korskyrka, med ett medeltida västtorn. Tornet avslutas av en yngre huv. Kyrkan är huvudsakligen uppförd av natursten, förutom korsarmarna som är byggda av tegel. Kyrkans takkonstruktion över långhuset härrör delvis från 1600-talet och kompletterades under 1880-talet. Även sakristians takstolar är sekundära. Kyrkans fasader är spritputsade och avfärgade i gulvit kulör, med slätputsade omfattningar. Kor och långhus genombryts av fönster som förstorades under 1600-talets renovering och utvidgades ytterligare åren 1880-81. I samband med en renovering under 1950-talet, sattes ett fönster bakom altaret igen liksom norra korsarmens fönster mot norr. Sakristians norra fönster vidgades 1732 samt 1862 och försågs med galler 1840. Gavelröstet på sakristian dekoreras av blinderingar i form av ett horisontellt band och ett cirkelformigt ornament. Den nuvarande entrén i väster togs upp i samband med den stora renoveringen under 1680-talet. Då revs det medeltida vapenhuset och södra ingången murades igen. Under 1880-talet försågs entrén med dörrar av furu. I södra korväggen öppnades en dörr 1690, bekostad av grevinnan Elisabeth Cronström. Tornet genombryts av två mindre och rundbågiga ljudluckor mot norr, öster och söder. Mot väster finns endast en ljudlucka. Ovan ljudluckorna dekoreras tornfasaden av horisontella och dekorativa band i putsen. I tornet hänger storklockan, gjuten av mästaren Jurgen Putensen 1640. Lillklockan tillverkades 1682 av Willem Keckerman. Kyrkan eldhärjades 1647 varpå tornspiran och alla tak brann. En ny takkonstruktion uppfördes och kompletterades under 1880-talet. Efter branden ersattes det spåntäckta taket med plåttäckning. I samband med den stora renoveringen under 1680-talet försågs kyrkan med en ny huv, troligen efter ritningar av Nikodemus Tessin d y Redan 1792 ändrades dock tornhuven efter Thure Wennbergs ritningar, men delar av virkeskonstruktionen från den föregående huven kunde dock återanvändas. Den ännu bevarade 1700-talshuven är relativt smal och långsträckt, klädd med vitmålad panel. Den genombryts av rundbågiga fönster med små konsolburna, balkongliknande utbyggnader och har en profilerad takfot. Huven kröns av en spira. |
