Stäng fönster ARVIDSJAUR ARVIDSJAUR 6:8 - husnr 2, ARVIDSJAURS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| Arvidsjaur kyrka (akt.), ARVIDSJAURS KYRKA (akt.) | |
| 2004-01 |
| Exteriörbeskrivning |
|---|
|
Kyrkan invigdes 1903, arkitekt var Gustaf Hermansson (1864-1931). Församlingen hade uttryckligen önskat en kyrka lik Jokkmokks som var byggd 1888-1889, där arkitekten var Ernst Jacobsson. Kyrkan renoverades grundligt på 1950-talet. Avsikten var att elektrifiera kyrkan och man genomförde även fler åtgärder, bl a satte man igen korfönstret och ersatte det med en ny altartavla och även färgsättningen interiört förändrades. Genom att korfönstret togs bort ändrades ljusföringen och man kan förmoda att kyrkan efter det blev mörkare men också mer nyansrik i ljusskiftningen. 1974 omdisponerades kyrkorummet så till vida att en sk lillkyrka anordnades på vänster sida om koret. 1976 byttes takmaterialet från stålplåt till koppar. Kyrkan i Arvidsjaur tillhör en av de mer ovanliga träkyrkorna. Den är en treskeppig hallkyrka med brett mittskepp och smalare sidoskepp för läktarutrymmet. Fasaden är effektfull och festlig i sin rika artikulering. Kyrkan har fem entréer – fyra i byggnadens hörn (torn, sakristia och östra långsida) och huvudentré mitt på sydvästsidan. Fyra av dessa entréer har öppna förstugor men sakristians entré är inbyggd. Kyrkans sockel och trappor är fint huggna i granit och fasaden täcks av stående och liggande panel med listverk. Fönstren är spetsbågiga och mycket höga, formellt indelade i två delar av ett brett listverk men de upplevs som en enhet. Emellan de två delarna av fönstren fäster läktare interiört. På långsidorna kröns fönstren av spetsgavlar till takkupor. Taket är valmat men bryts av de stora takkuporna på långsidorna och av utbyggnaden för korets altarnisch. Tornet i nordväst är försträvat och kröns av en tornhuv med fialer. Ljudluckorna är också utförda som spetsbågar. De höga fönstren med långsidornas takkupor som sträcker sig upp utanför takfallet är tongivande i fasaden. De många entréerna skär av byggnadens rektangulära grundform i hörnen och deras sadeltak sträcker sig i höjd till takfallet, vilket också bidrar till att fasaden bryts upp och ständigt varieras. |
