Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster ARVIDSJAUR ARVIDSJAUR 6:8 - husnr 2, ARVIDSJAURS KYRKA

 Byggnad - Beskrivning

Arvidsjaur kyrka (akt.), ARVIDSJAURS KYRKA (akt.)
2004-01
Exteriörbeskrivning
Kyrkan invigdes 1903, arkitekt var Gustaf Hermansson (1864-1931). Församlingen hade uttryckligen
önskat en kyrka lik Jokkmokks som var byggd 1888-1889, där arkitekten var Ernst Jacobsson.
Kyrkan renoverades grundligt på 1950-talet. Avsikten var att elektrifiera kyrkan och man
genomförde även fler åtgärder, bl a satte man igen korfönstret och ersatte det med en ny altartavla
och även färgsättningen interiört förändrades. Genom att korfönstret togs bort ändrades ljusföringen
och man kan förmoda att kyrkan efter det blev mörkare men också mer nyansrik i ljusskiftningen.
1974 omdisponerades kyrkorummet så till vida att en sk lillkyrka anordnades på vänster sida om
koret. 1976 byttes takmaterialet från stålplåt till koppar.
Kyrkan i Arvidsjaur tillhör en av de mer ovanliga träkyrkorna. Den är en treskeppig hallkyrka med
brett mittskepp och smalare sidoskepp för läktarutrymmet. Fasaden är effektfull och festlig i sin rika
artikulering. Kyrkan har fem entréer – fyra i byggnadens hörn (torn, sakristia och östra långsida) och
huvudentré mitt på sydvästsidan. Fyra av dessa entréer har öppna förstugor men sakristians entré är
inbyggd. Kyrkans sockel och trappor är fint huggna i granit och fasaden täcks av stående och
liggande panel med listverk. Fönstren är spetsbågiga och mycket höga, formellt indelade i två delar
av ett brett listverk men de upplevs som en enhet. Emellan de två delarna av fönstren fäster läktare
interiört. På långsidorna kröns fönstren av spetsgavlar till takkupor. Taket är valmat men bryts av de
stora takkuporna på långsidorna och av utbyggnaden för korets altarnisch. Tornet i nordväst är
försträvat och kröns av en tornhuv med fialer. Ljudluckorna är också utförda som spetsbågar.
De höga fönstren med långsidornas takkupor som sträcker sig upp utanför takfallet är tongivande i
fasaden. De många entréerna skär av byggnadens rektangulära grundform i hörnen och deras sadeltak
sträcker sig i höjd till takfallet, vilket också bidrar till att fasaden bryts upp och ständigt varieras.