Stäng fönster BORGHOLM BREDSÄTTRA KYRKA 1:1 - husnr 1, BREDSÄTTRA KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| BREDSÄTTRA KYRKA (akt.) | |
| Exteriörbeskrivning |
|---|
|
Dagens kyrka består av ett kraftigt torn med lanternin i väster och ett långhus med sakristia i norr. Långhuset byggdes 1848 och ersatte då ett medeltida långhus. Vid denna ombyggnad revs även kyrkans östra torn och Bredsättra kyrka blev med detta den sista klövsadelkyrkan på ön som omvandlades till en modern kyrka med nyklassicistisk utformning. Av den medeltida klövsadelkyrkan återstår idag endast det västra tornet (och det medeltida långhusets västgavel som kan ses från långhusvinden). Dessa medeltida delar har sammanfogats med den nya kyrkan på ett sätt som gör att hela kyrkan idag har en nyklassicistisk utformning. Den nyklassicistiska karaktären består främst i det höga tornet i väster försett med lanternin, det långsräckta långhuset med ett förhållandevis flackt sadeltak och större bredd än tornet. Även de stora, rundbågiga och över fasaden jämt fördelade fönstren liksom den kraftigt markerade och centrerade sydportalen är delar av den nyklassicistiska karaktären, liksom avsaknaden av en motsvarande nordportal. Utformningen av den södra portalen är mycket tidstypisk i sig. Den konstfullt utformade dörren omges av en putsad, arkitektonisk uppbyggnad av pilastrar som bär upp ett starkt framspringande vågrätt listverk. Ovan portalen sitter en inskriftsplatta i röd kalksten och ovan denna ett lunettfönster. Motivet med ett fönster ovanför portalen var mycket vanligt i de nyklassicistiska kyrkorna och varierades under hela perioden på olika sätt. Den röda kalkstenen har i sin tur använts traditionellt ända till inskriftstavlor sedan senromansk tid. I övrigt kan den södra portalens förhållandevis enkla, putsade omfattning med omsorgsfullt dekorskurna dörrar ses som en fortsättning av traditionen från det sena 1700-talet i vilken konstfullt utformade dörrar placerades i enkla muröppningar med diskret omfattning, ibland krönta av ett fönster eller en inskriftstavla. Även de slätstrukna hörnen, fönster- och dörromfattningarna liksom den kraftiga, och även den, slätstrukna taklisten är uttryck för nyklassicismens stilriktning. Västtorn är något som hör till den nyklassicistiska kyrkostilen. I Bredsättras fall är tornet medeltida och därför ovanligt kraftigt. Detta är vanligt på Öland men skiljer sig alltså från den gängse utformningen av en nyklassicistisk kyrka. Genom att det medeltida tornet bevarats och endast byggts om något för att passa det nya kyrkoidealet förmår det skapa en kontinuitetskänsla och fungerar som länk till äldre tiders byggnadstradition. Genom det bevarade tornet är Bredsättra kyrka en del i den öländska tradition där de medeltida tornen bevarades och under 17 och 1800-talet försågs med nya långhus. Detta samtidigt som den tillsammans med de andra öländska kyrkorna vidgar uttrycket för nyklassicism i Sverige. Detta gör kyrkan till en typisk representant för nyklassicismen så som den kom att gestalta sig på Öland. Till de öländska särdraget hör även den stora åttkantiga lanterninen. Lanterninen som sådan har sitt ursprung i den kungliga förordning om sparsamhet med virke som kom 1759. Enligt denna förbjöds uppförandet av nya trästaplar varför den blev den direkta orsaken till att inte bara de nybyggda utan även de medeltida kyrktornen på Öland undan för undan försågs med lanterniner. De lanterniner som utarbetades av överintendentsämbetet var dock i allmänhet, precis som på ritningen för Bredsättra kyrka, lätta och öppna och endast tänkta som prydnad. De öländska lanterninerna skulle emellertid härbärgera två till tre klockor, varför de med nödvändighet kom att bli betydligt bastantare. Den åttkantiga formen på lanterninen i Bredsättra har kyrkan sannolikt dels efter den kyrka som byggdes i Köping 1805 och vars robusta åttkantiga lanternin med halvsfärisk huv blev stilbildande på ön, dels efter lanterninens byggmästare P. Isberg. Isberg arbetade i mer än en tredjedel av Ölands kyrkor mellan 1823 och 1864. Han byggde 13 lanterniner, tre i sten och de övriga i trä av vilka alla, utom en, gavs åttkantig plan. Förutom lanterninen i Högrums kyrka har Isberg sannolikt haft lanterninen i Madesjö kyrka, konstruerad av byggmästare Hallström, Stockholm, 1827-30, som förebild. Lanterninen i Bredsättra avslutas med en halvsfärisk huv och en spira. Denna spira var troligen den första i sitt slag på Öland. De spetsiga kyrkspirorna blev vanliga först något senare under 1800-talet och är en del av den nygotiska utformning som blev populär under det sena 1800-talet. Spiran i Bredsättra kan ses som ett förebud om denna stilriktning men kan med sin halvsfäriska bas även liknas vid avslutningen av de tornhuvar som Hårleman (arkitekt och överintendent 1741-53, ledde fullbordandet Stockholms slott och har sagts vara den som införde rokokostilen i Sverige) ritade och som blev stilbildande i svenskt kyrkobyggande under 1700-talet. När kyrkan uppfördes frångick man de av överintendentsämbetet uppgjorda ritningarna i de allra flesta avseenden. Istället byggde man, enligt församlingens önskan, en kyrka som hade Högsrums kyrka som förebild, detta eftersom man ansåg att denna kyrka hade en enkel och inte så kostsam arkitektur. Att stora avsteg gjordes från de av överintendentsämbetet uppgjorda ritningarna var vanligt på ön och togs till och med upp som ett problem redan på stiftets prästmöte 1794. Man skulle kunna säga att kyrkorna på ön till stor del har utformats av de lokala byggmästarna och församlingarna. Kyrkan har en enkel och avskalad exteriör som i långhuset är tydligt nyklassicistisk och i tornet och lanterninen har en mer modifierat nyklassicistisk utformning. För Öland är kyrkan dock mycket tids- och stiltypisk. |
