Stäng fönster RAGUNDA HAMMARSGÅRD 2:1 - husnr 1, RAGUNDA GAMLA KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| RAGUNDA GAMLA KYRKA (akt.) | |
| Exteriörbeskrivning |
|---|
|
Kyrkan består av ett rektangulärt långhus som är orienterat i öst-västlig riktning, med en vidbyggd sakristia i nordöst. Den stora salskyrkan är väldigt bred i förhållande till dess längd vilket är ett senmedeltida drag. Troligen är kyrkan byggd i slutet av 1400-talet eller början av 1500-talet. Kyrkans långhus och sakristia är uppfört av granitblock med röd och grå färg i ojämna skift. Gavelröstena är murade. Murarna vilar på en stensockel av ohuggen granit. Murverket är ca 1,5-2 m tjockt. Murverket står huvudsakligen bart. Det finns också puts bevarad främst på den södra väggen. Den har en gulrödaktig kulör. Sydportalen är ursprunglig och sannolikt också fönstret i öster. Dessa har välvda omfattningar av tegel. De stora rundvälvda fönstren i söder, väster och norr är från senare tid. Det finns två fönster på södra långhusväggen och ett fönster på norra långhusväggen. Mot väster finns ett större fönster som upptill har en tresidig avslutning. Solbänkarna är klädda med brädor på lock. Långhus och sakristia täcks av branta spånklädda sadeltak. Spånen är näbbformade. Hammarbanden är synliga från utsidan. De har en inskuren geometrisk ornering i ändstyckena. Vindskivorna är formsågade och är nedtill bredare än upp mot taknocken. Kyrkans ingång ligger i sydväst. Den äldre trädörren sitter på murens insida. Den är enligt en inskription tillverkad 1696, sannolikt av konstnären och dragonen Gregorius Raaf och har sirliga utsmyckningar i plattskärningsteknik på utsidan. Inskriften lyder ”AD VITAM DUCIT PORTA ANGUSTA. INTROITUM NOSTRUM ET EXITUM CUSTODIAT IEHOVA. ANNO 1696. Detta betyder ” Trång är den port som leder till livet” och ” Herren bevare vår ingång och utgång”. En yttre osmyckad skyddsport med karm av trä har monterats i liv med exteriören 1974. Spåntaket och vindskivorna byttes helt och hållet vid den stora restaureringen av kyrkan 1925-29. Det finns uppgifter om att det gamla spåntaket på norra takfallet var lagt 1704 och på södra takfallet 1708. Takkonstruktionen förstärktes likaså. Restaureringen ägde rum under ledning av länsantikvarie Erik Festin, arkitekt Erik Salvén och byggmästare Elof Fridh. Kyrkan hade då stått övergiven under långa perioder sedan den nya kyrkan invigdes på 1850-talet. På initiativ av församlingen upprättades redan på 1910-talet ett förslag till restaurering som sedan ledde fram till det omfattande arbetet under andra hälften av 1920-talet. En del av inredningen var förskingrad men stora delar fanns kvar och en del kunde återbördas till kyrkan. Någon omputsning av kyrkan gjordes inte under restaureringen. De delar av murverket som var bart kompletterades endast genom fogstrykningar i kalkbruk. Således ser kyrkan idag ut ungefär som den gjorde 1925. |
