Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster HÄRJEDALEN LILLHÄRDALS PRÄSTBORD 1:2 - husnr 2, LILLHÄRDALS KYRKA

 Byggnad - Beskrivning

LILLHÄRDALS KYRKA (akt.)
2006-08
Exteriörbeskrivning
Långhuset är försett med ett längsgående valmat tak täckt med skifferplattor och nocken krönt av tre flöjlar. Tornets karnischsvängda huv och lanternintak är täckta av skivfalsad kopparplåt med en på lanterninen krönande flöjel med förgylld kyrktupp. Långhusets fönster sitter i djupa nischer med en rundbågig avslutning. Fönstren har tio spröjsade lufter målade i en röd färg. Solbänkarna är av falsad kopparplåt med en droppbräda av kopparplåt.

Att tornet tillkommit i efterhand syns tydligt genom träkonstruktionen som är synlig inne i förråden på första plan samt vid tornets anslutning till murverket i vapenhuset. Enligt Olov Högman i ”En Härjedalsbok” hade tornet ursprungligen rödfärgade spån och stående gulmålad panel. På ett fotografi från 1875 har tornet en mörk färgsättning, möjligen tjärad. År 1880 ska det ha fått en vit färgsättning. Kyrkobyggnaden ska ha haft två fönster på västra gaveln innan tornet byggdes till. Tornet kan sägas vara uppdelat i tre sektioner. Det nedre partiet har en stående smal och profilerad lockpanel, det mellersta partiet är klätt med kyrkspån och på lanterninen återkommer lockpanelen. På södra och norra sidan sitter två höga fönster lika de på långhuset och ovan entrén ett rundfönster med vita spröjsar. Det finns två ljudluckor på den östra sidan samt en lucka åt resterande väderstreck. På östra sidan sitter ljudluckor med ett dörrblad och på de andra sidorna en pardörr. Tornets huv täcks av ett karnischsvängt tak, lika lanterninen. På huven sitter i varje väderstreck ett tornur. År 1998 byttes upphängningsarmaturen till klockkläppen.

Framför entrén i väster finns en rundad plan av röd sandsten och på var sida om denna står två lyktstolpar av gjutjärn med antikglas. Trappan är av granit med ett steg samt ett vilplan med handledare av järn. Porten består av en brun pardörr med tre speglar, där det på de översta i varje dörrblad finns spår av målning föreställande strålar, lika västerporten på Näskotts kyrka. Kyrkporten förlängs genom de påbyggda speglarna samt av det över porten igensatta fönstret av brunlaserade träskivor.

Den södra portalen är placerad i en djup nisch. Portalen präglas av ombyggnaden 1880, då den gamla portalen breddades och ett fönster sattes in ovan porten. Den bruna pardörren med fyra speglar i vardera dörrblad är från år 1880. Fönstret och dörrkarmen är målade i en ljusgrå kulör. Under fönstret står det på karmen ”i Ditt LjUS SER Vi LjUS. PS 36.V.10”. Framför porten ligger röd sandsten och porten flankeras av två huggna stenar i sandsten från 1700-talets slut och 1800-talets början, vilka berättar om stoftet efter två olika länsmän och deras hustrur. De huggna stenarna är förankrade i varsin betongsockel.

Sakristian, som är placerad mot långhusets norra vägg, byggdes samtidigt som långhuset och koret. Det är en lägre byggnad med valmat skiffertäckt tak med rundbågiga fönster åt öster och norr. På taket finns en skorsten av plåt. I söder finns en röd spegeldörr indragen i muren som nås av två trappsteg. Ett stuprör finns i varje hörn på sakristians norrvägg och den enda befintliga ventilationsluckan finns i sockeln på sakristians östra sida.