Stäng fönster HÄRJEDALEN LINSELL 4:7 - husnr 1, LINSELLS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| LINSELLS KYRKA (akt.) | |
| 2006-09 |
| Exteriörbeskrivning |
|---|
|
Kyrkan är byggd i en timmerkonstruktion med gråstensgrund. Grunden med ventilationsluckor putsades senast 1923-25 och målades då svart. Kyrkan stomme är klädd med en vitmålad lockpanel med en dropplist av trä. På södra långsidan sitter sex följare och på den norra fyra. De motsvaras invändigt av följare på långsidorna. Långhusets fönster med sex lufter och fyra rutor/luft, är symmetriskt fördelade över fasaden, tre på var långsida. Fönstren är något indragna i fasaden och har en tresidig avslutning. Fönsterblecken av plåt är enkla och vitmålade. På kyrkans norra långsida och sakristians västra vägg sitter en hängränna samt stuprör. Taket är ett valmat, brutet sadeltak täckt med spån. Redan under de första tjugo åren tillkom förändringar på kyrkan genom att ytterväggarna panelslogs samt rödmålades 1782. Det var först på 1860-talet som kyrkan fick sin nuvarande vita färgsättning och samtidigt förnyades panelen. Åren 1923-25 lagades spåntaket och kompletterades med nya spån där det behövdes. Taket lades om 1967 och 2003 tjärades taket. På norra sidan, mot öster ligger sakristian. Dess murade grund är mycket låg och omålad. I öster sitter ett mindre kvadratiskt spröjsat fönster med fyra lufter, inramat av ett brett fönsterfoder med raka kanter. Rutorna har en färgskiftning åt grönt och mellan ytter- och innerbåge sitter ett vackert utformat galler. På sakristians norra gavel sitter ett litet rundfönster och på västra sidan en ingång med en gjuten betongtrappa i ett steg och vilplan. Dörren som togs upp 1923-25 är målad i brunt med vita dörrfoder. En lampa under taklisten ger ljus över trappan. Sakristians anslutning mot långhuset täcks av vitmålad plåt. Kyrkans torn uppfördes 1797 av byggmästare Påhl Pehrsson från Stugun. Tornet målades om senast 1992 med oljefärg. Tornet är enkelt och klätt med en stående vitmålad lockpanel med markerade hörn. Lanterninen är klädd med slätspont. Tornhuven, liksom lanterninen, har ett karnischsvängt tak med en profilerad takfot. Under takfoten sitter en dekorlist och hörnkedjorna avslutas upptill med en utsågad svängd dekoration. Torntaket täcks, liksom sakristian och långhuset, av takspån, men skiljer sig genom att spånen är så kallade näbbspån. Taket lades om 1967. Tornet har endast två fönster, ett lunettfönster med ett rikt utformat fönsterfoder högt placerat ovan portalen samt ett fönster i söder, lika de på långhuset. I varje väderstreck sitter en ljudlucka med tresidig avslutning. Ljudluckan har två dörrpar med svart färgsättning och framför luckorna sitter fallskydd monterade. På ljudluckorna finns spår av en underliggande målning, med fönster- eller spegelindelning. Lanterninen är hög och smal med ett tak som har en kraftig utskjutande takfot. Den plåtinklädda spiran på lanterninens tak kröns av en flöjel med en förgylld tupp. Lanterninens rundbågiga öppningar är igensatta med rödmålade brädor. I tornutrymmena finns äldre dörrar, bänkinredning, spån och fönster bevarade. Tornets mest utmärkande utsmyckning utgörs av den rikt omfattande västportalen. Den restaurerades senast år 2000. Porten ramas in av parställda kolonner, vilka bär upp dubbla överstycken målade i guldockra, brunt och grått. Dörren är målad i två nyanser av brunt, där den översta spegeln på respektive dörrblad har en förgylld sol med strålar. Ovanför dörren sitter en tavla i trä som berättar om byggmästaren, Pehr Tholsson, och ovanför den sitter en i trä skulpterad sol med gulmålade strålar. Framför entrén finns en svartmålad handikappramp med räcken av metall. Grusgången är från grinden i söder fram till rampen i mitten belagd med betongplattor. |
