Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster JÖNKÖPING ÖLMSTAD 19:1 - husnr 1, ÖLMSTAD KYRKA

 Byggnad - Beskrivning

ÖLMSTAD KYRKA (akt.)
2007-01
Exteriörbeskrivning
Ölmstads kyrka består av ett tidigmedeltida långhus med rakslutet
kor i öster. Anmärkningsvärt är att koret är nästintill lika brett som
långhuset och därtill har samma kraftiga takresning. Långhuset är
förlängt åt väster 1728-30 och 1737 försett med vapenhus vid västgaveln.
Norr om koret ansluter en sannolikt senmedeltida sakristia. I
vinkeln mellan sakristia och långhus finns en elcentral från 2000.
Kyrkan saknar sockel, men de medeltida delarna vilar åt söder och
öster på en utkragande klack av gråstenshällar. Kyrkans skalmurar
av gråsten bär en kvastborstad kalkputs med vit kalkavfärgning.
Putsen går ej ända ned till mark. På södra långsidan är stötfogen
mellan medeltidens och 1700-talets murverk markerad med en rits,
liksom den ursprungliga, rundbågiga sydporten. Vid sakristians
östra mur sitter en gravhäll av kalksten, huggen efter kyrkoherde
Andreas Hyltenius som dog 1666. Kyrkans huvudingång är placerad
i vapenhusets sydvägg. Dess pardörr är samtida med vapenhuset och
klädd med svartmålad fiskbenspanel. Porten är oförändrad sedan
1700-talet med detaljer i smide, bland vilka man lägger märke till
en s.k. sockenaln. Koret har en egen ingång på sin södra sida med
en helfransk, gråmålad pardörr från förra sekelskiftet. Denna har
en utkragande slätputsad omfattning med kvaderrits. Långhusets
murar genombryts av tre fönsteraxlar. De upptill vinkelbrutna fönstren
har gråmålade bågar med spröjs av trä. Alla är förstärkta med
stormjärn och några har beslag av äldre typ. En del av glasrutorna
är munblåsta. Fönstrens ålder är okänd, men de skulle kunna vara
1800-tal. Södra sidans solbänkar är av kalksten medan de norra är
av betong. En likadan fönsteröppning finns i korets södra vägg. I
korets östra vägg sitter en romansk trefönstergrupp med finhuggen
sandstensomfattning, vilken vittnar om cisterciensiska influenser.
Omfattningen är vitkalkad. Västgaveln genombryts i höjd med läktaren
av två små rundfönster och ett litet vinkelbrutet mellan dem.
Vapenhuset har ett litet fönster med blyinfattat, gultonat antikglas.
Fönstersmygen har solbänk med fragment av gravsten från 1697.
Det lilla sakristifönstret tycks vara från 1700-talet. Långhus, kor och
sakristia bär branta sadeltak med täckning av kluven, tjärad spån.
Långhustaket är valmat i väster och bär där en fyrkantig takryttare
från 1730 som rymmer klockorna. Denna är helt spånklädd och
har i varje sida två fyrkantiga luckor, ursprungliga, med vitmålad
rombisk panel. Takryttaren kröns av en åttkantig, spånklädd spira
med förgylld torntupp från 1733. Vapenhuset bär ett brant tälttak
med samma spåntäckning som ovan. Unik är den inklädda trappa
som går mellan vapenhusets och långhusets vind. Denna tillkom
1798 och är klädd med tjärad locklistpanel samt spån. Två små
fönster med blyinfattade glas ger belysning. På vapenhustaken
sitter en vindflöjel med årtalet 1737, på långhusgaveln en med årtalet
1632 och på korgaveln en utan årtal. Nordsidans elcentral är
klädd med ohyvlad, vitmålad locklistpanel. Den täcks av ett fl ackt
pulpettak med bandplåt. Alla tak har svarta hängrännor och vita
stuprör, de förra på vapenhuset mycket iögonenfallande genom
sin placering.