Stäng fönster ÖSTERSUND STADEN 4:1 - husnr 1, ÖSTERSUNDS GAMLA KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| ÖSTERSUNDS GAMLA KYRKA (akt.) | |
| 2006-01-01 |
| Exteriörbeskrivning |
|---|
|
Östersunds gamla kyrka har ett rektangulärt långhus med rakt avslutad korvägg i öster med vidyggd smalare och lägre sakristia. Sakristian har en absidial tillbyggnad i öster med entré i söder. Långhuset täcks av ett sadeltak och sakristian av ett valmat sadeltak medan vidbyggnaden i öster avslutas av ett valmtak. Samtliga takfall har skivtäckning i svartmålad plåt med fotrännor. Taksiluetten bryts av en ventilationshuv på långhustakets mitt samt en plåtinklädd skorsten vid sakristians östmur. I väster reser sig ett relativt lågt och kraftigt torn med flackt tälttak krönt av en fyrsidig öppen lanternin. Huvudentrén ligger högt pga stadens placering i en västersluttning mot Storsjön. Ovanför en hög fritrappa i mörkbrunmålat trä, placerad på en grund av kalksten finns en grågrön pardörr flankerad av två enkla doriska pilastrar som bär upp ett karnisprofilerat entablement. Mellan dörr och entablement finns ett lunettfönster och just ovanför entablementet ett rundfönster. Längs tre sidor sitter mörkt brunmålade ljudluckor av stående panel i rundbågiga ljudöppningar. Ljudöppningen är liksom all annan artikulering målad i brutet vitt. Tornfasaden avslutas av en enkel taklist ovanpå vilken ett tornur är placerat i väster. Som avslutning sitter en vitmålad lanternin i trä. Öppningarna längs samtliga fyra sidor är rundbågiga omfattade av antydan till pilasterkapitäl. Lanterninen kröns av ett förgyllt kors. Långhusgaveln har en av tornet avbruten fronton och mot sakristian i öster återkommer frontonmotivet med utkragande listverk. Den absidiala utbyggnaden är smalare än sakristian och fönsterlös men har mot norr en pardörr innanför ett träfoder. Dörrbladen av spegeltyp är nya. På utbyggnadens östvägg sitter en tavla i kalksten som berättar om kyrkans ålder och om restaureringen 1953-54. Kyrkan vilar på en från vägglivet utskjutande mökt gråmålad putsad sockel, i överkant täckt av vit plåt. Sockelhöjden varierar från någon decimeter vid sakristian till dryga metern vid långhusets västra del och tornet. Fasaderna är reverterade och färgsatta i ljust gult med hörnpilastrar, knutlådelisener och omfattningar i brutet vitt. Den kraftigt utskjutande taklisten är ljust grå och starkt profilerad med såväl hålkäl som karnis samt helt rätvinkliga delar. Långhusfasaderna har närmast parställda fönster på stort avstånd från mittaxeln där ingångsdörren på norr är igensatt men ännu oförändrad exteriört. Ingen trappa går dock upp till pardörren som omfattas av två lisener i form av knutlådor. Porten kröns av ett lunettfönster och har sin pendang i söder vilken handikappsanpassats genom träramp med trapp i mörkbrunt furu. Knutlådelisenerna återfinns även mellan fönstren och är putsade likt hörnpilastrarna vilka dock ej är utskjutande. Fönstren för vinden är gemensamma utåt med den egentliga sakristians. Liksom samtliga fönster är de fyrlufts stickbågiga originalfönsterbågar med klart blåst glas och med strukturglas i de nedre rutparen. Fönstren har ljusgrå träomfattningar och svagt utkragande understycken som klätts med plåt. Beslag vittnar om öppninsbarhet och ålder. De övre bågarna sitter med hästskosöm. På norra och södra tornväggarna sitter rundfönster ovan de likt långhus och sakristia stickbågiga fönstren. Dessa tornfönster är något lägre placerade än långhusdito. |
