|
Linköpings domkyrka är ett av Sveriges förnämsta byggnadsverk från hög- och senmedeltid, med influenser framförallt från England och Tyskland. Kyrkan präglas dock i viss mån av efterreformatoriska förändringar. Kyrkans tak skadades vid bränder 1546 och 1567, varefter tidsödande reparationer var nödvändiga. Åren 1849-70 genomgick exteriören en grund¬¬lig restaurering under ledning av Carl Georg Brunius och Fredrik Wilhelm Scholander, bl.a. lät man mura om stora delar av sydfasaden samt nyhugga kyrkans tre portaler, med utgångspunkt från de då befintliga, kraftigt vittrade originalen. Västtornet, som kröns av en reslig spira med flankerande toureller, fick sitt nuvarande nygotiska utseende vid arkitekt Helgo Zetter¬valls ombyggnad 1877-86. Hårlemans tegeltorn kläddes då med kalksten, i överensstämmelse med den övriga kyrkans blottade naturstensfasader. Vid restau¬reringen 1965-67 efter förslag av Kurt von Schmalensee erhöll kyrkan ett högt säteritak och östtornsspiror, rekonstruerade utifrån avbildningar från 1600-talet.
|
