Stäng fönster LUND DALBY 90:1 - husnr 1, DALBY KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| Dalby kyrka (akt.), DALBY KYRKA (akt.) | |
| 2015-11 |
| Exteriörbeskrivning |
|---|
|
Dalby kyrka skiljer sig avsevärt från de typiska romanska kyrkorna som byggdes i Skåne under 1000-, 1000- och 1200-talen. Av den tidigare biskops- och klosterkyrkan återstår idag knappt hälften. Den komplicerade byggnadshistoriken har medfört att den kompakta kyrkan med dess höga form kan verka svårbegriplig. Av långhuset återstår idag enbart de västra delarna av mittskeppet och det södra sidoskeppet. Tornets västra vägg var ursprungligen en innervägg i ett bredare torn. Kvar finns även västverket av natursten i tornets nedre del samt vapenhuset i söder. Kyrkan vilar sannolikt på grundmurar av gråsten. Enbart vapenhuset har markerad skråkantad naturstenssockel. Långhuset är uppfört i nära en meter tjocka skalmurar av tuktad natursten. Tornet och vapenhuset är båda murade i tegel lagt i munkförband. Fasaderna är till största delen spritputsade med vit kalkputs. Vapenhuset och några andra mindre partier bär kvastad puts. Långhusets sadeltak är valmat åt öster och klätt med enkupigt rött tegel. Klerestoriet är försett med två rundbågiga fönster åt söder och norr. Den östra väggen stöds av två stödpelare som även de är avtäckta med enkupigt rött tegel. Den södra övergår i sidoskeppet som omsluter långhusets sydöstra hörn. Den norra, som är en rest från den rivna kyrkans norra mur, sträcker sig ett par meter österut. Längst ner mot marken syns en fris av rundbågiga blinderingar av sandstenar. Troligen är stenarna återanvända från det rivna koret. Ovanför de två östfönstren finns sekundärt inmurade skulpturer av svartgrå kalksten föreställande ett lejonhuvud och en bladkalk som växer upp ur en rundstav. I marken framför kyrkans östra mur finns en markering för den lektoriemur med halvcirkelformad nisch som uppfördes i kyrkan omkring 1200. Sidoskeppet åt söder har fyra rundbågiga fönster åt söder och en rundbågig dörr åt öster som leder in till sakristian. En tegelavtäckt stödpelare finns placerad i det sydöstra hörnet. Långhusets norra sida stöds av Brunius strävbåge från 1841 som spänner mot en strävpelare vid kungsgårdens boningshus norr om kyrkan. Strävpelaren kröns av två tinnar med rundbågig dekorationer. I långhusmurens norra del, öster om strävbågen, finns spår i putsen som markerar kyrkans ursprungliga fönster samt arkadbågarna mellan mittskeppet och det rivna norra sidoskeppet. En strävpelare markerar övergången från långhusets norra fasad till västverket. Nedre delen av västverkets nordvästra och västra sidor är klädda med sandsten. Västportalen är placerad i fasadens mitt. Tympanfältet återger hur Simson kämpar mot lejonet. Västverkets stenparti delas av med två skråkanstlister i höjd med portalens övre kant och dess nedre delar. I den västra fasadens norra del finns en sandstensrelief inmurad föreställande ett lejon. Formen påminner om de två lejon som finns skulpterade i kapitälet till en av förhallens kolonner. I den södra fasaden finns en relief föreställande en ryttare med svärd och sköld som rider en korpulent häst. Vissa menar att de två relieferna bör ha huggits av stenmästaren Byzantios som huggit kyrkans dopfunt. Den södra fasadens övre del är dekorerad med åtta ankarslutar som bildar årtalen 1734 och 1878. Troligen markerar årtalen tidpunkter för tornets restaurering. Både västverket och tornet täcks sedan 1883 av plåttak. Tornets takfall vetter åt öster och väster. Gavlarna pryds av tre tinnar åt söder och norr, två vid takfoten och en vid nock. Fasaderna är försedda med ett stort antal ankarslutar. Åt norr, söder och öster finns ljudöppningar som delas upp av sandstenskolonnetter. Kapitälen åt söder och öster är dekorerade med stänglar och palmetter, medan den norra är cylindrisk nertill och kubisk upptill och är smyckad med bladornament. Ljudöppningarna är sannolikt samtida med tornet i övrigt. Åt väster finns fyra mindre ljudöppningar, vilka tillsammans bildar två lunetter. Vapenhuset i söder har daterats till sent 1200-talet eller tidigt 1300-tal och är uppfört på fundamentet till västverkets södra torn. Sadeltaket är avtäckt med enkupigt rött tegel. Kyrkans huvudingång är centralt placerad på sydgaveln och omges av blindarkader med två kolonnpar på varje sida. Det västra är hugget i sandsten med dekorativa kapitäl. Kolonnerna har daterats till 1100-talets slut och är därmed sekundära. Det östra kolonnparet är gjutet i betong. Ovanför kyrkporten finns ett par stickbågiga blinderingar och under den östra takfoten syns två kvadratiska blinderingar som markerar två tidigare fönster, vilka kapades när vapenhuset sänktes. |
