Stäng fönster VÄNERSBORG KYRKPLANEN 1 - husnr 1, VÄNERSBORGS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| VÄNERSBORGS KYRKA (akt.) | |
| 2002-10-09 |
| Exteriörbeskrivning |
|---|
|
Vänersborgs kyrka har ett brett, kraftigt torn i väster, långhus med sydingång och strävpelare, fullbrett kor i öster och en sentida, vidbyggd sakristia åt norr, distanserad från fasaden med en lägre mellandel. Tornets slutenhet och tyngd, liksom långhuset med omarkerat, rakt avslutat kor, ger kyrkan en gustaviansk karaktär med klassiserande detaljer och västportal. Exteriörens tre volymer har i allt väsentligt kvar sin prägel av respektive tillkomsttid, utom tornhuven som bytte utseende 1867. FASAD - Långhus och sakristia har slätputsade, kvastade putsfasader, kalkfärgade gulvita. Tornet har en ofärgad spritputs med ballast i ytan, troligen kc-puts och har en bred konsolfris under takfoten och många synliga raka ankarslut. Möjligen skall valet av olika putstyper visa på att byggnadsvolymerna tillkommit vid olika tillfällen (tornet är 15 år yngre). På båda långsidorna finns plåtavtäckta, raka strävpelare med profilerad, svängd överkant som slutar ett stycke under takgesimsen och omsluter östhörnen likt pilastrar. På östfasaden är fem gamla gravhällar uppmurade på sockeln sedan 1972; de har kopparbleck på ovansidan (vilka gett fällningar). I mitten är en rundbågad, skålad nisch med plåtbleck i botten. På ömse sida om sydporten når strävbågarna till takfoten och omges av gesimsen. En minnestavla av metall över den gamla kyrkogården är monterad nedtill på tornets sydfasad. Runt tornets ljudgluggar är fasaden slätputsad och gulfärgad, bredare runt bågen, och en enorm slutsten når upp till takgesimsen. Sakristians hörn är svagt utkragande likt lisener och åt väster och öster finns ett blindfönster med fönsterbleck. PORT - Västporten har en slätputsad, sandstensfärgad, klassiserande tvåsprångig portal i form av en tempelgavel med sidopilastrar och tandsnitt i och under frontonen. Mellan pilastrarna är i första språnget en arkadbåge med listverk runt bågen och i smygen sitter dörren med ett halvmåneformat överljus. Dörren har två blad av kopparplåt med fyra lika stora, helfranska fyllningar och metallvred på mitten. Fyra stentrappsteg med spensliga smidesräcken och stensocklar till pilastrarna utgör portalens nederdel, vilken färgats av kopparvatten. Sydporten har ramper på båda sidor från 1972 med konststenplattor längs väggen bakom en putsad mur med stenöverliggare och en trestegstrappa av sten från söder. Dörren har två smala kopparklädda blad, vart och ett försedda med två stora och två små fyllningar. Kopparklädseln är sannolikt från 1925 men kan dölja äldre dörrar. Omfattningen är slätputsad i en ljusbrun ton med kopparplåtsövertäckning och en slutsten. Armatur av brunfärgat glas och kopparplåt med en bård upptill, sannolikt från 1925, sitter på sidorna. Sakristian har åt väster en omålad trädörr från 1972 med tre kraftiga fyllningar. En stentrappa med tre steg leder upp med en ny ledstång på väggen av svartmålat smide. FÖNSTER - Fyra rundbågade åttaluftsfönster från 1963 åt norr respektive söder med antikglas i vitmålade snickerier. De har mittpost och tre tvärposter. Varje luft är indelad i fyra rutor med träspröjsar. Nischerna är vidgade och har solbänkar täckta av kopparplåt. Mitt på varje långsida finns ett runt fönster, vars öppningar togs upp 1925, med bleck nedtill. Det ena sitter över sydporten och har fyra lufter med korspost spröjsade i fyra rutor, det norra har endast ett horisontalt metallstag. Sakristian har tre lika stora fönster åt norr, ursprungligen korfönster från 1902. De är spröjsade i tre lika stora kvadrater och en liten ruta i bågen upptill och har profilerad karm och nederkant, samt kopparbleck. Utrymmet mellan sakristian och långhuset har två små enluftsfönster åt öster. Tornet har stickbågade ljudgluggar på alla sidor med träluckor av stående bräder, målade mörkbruna och med ett litet spröjsat fönster i varje. Detta arrangemang finns även i en stickbågig öppning åt väster på våningen under och rakt under detta ett litet rundbågat, spröjsat tvåluftsfönster med tvärpost upptill. Fönstret tangerar överkanten av portalens gavelfält. Till torntrappan i norr finns en mycket smal, glasad slits. TAK - Långhuset har sadeltak med valmad spets, täckt med rektangulära skifferplattor och en ventilhuv av plåt på mitten. En förgylld sol sitter på nocken i öster och små takluckor finns i takfallen åt norr. Längs takfoten löper en gesims likt en låda med en hålkälslist under. Tornhuven från 1887 (en kopia av den från 1867) är klockformad och har skivtäckning med förskjutna hakfalsar. Den är sedan 1892 åt alla väderstreck försedd med stora, utkragande tornur med kulor ovanpå. Lanterninen är polygonal, hög och kopparklädd med utkragande listverk med tandsnitt, en liten klockformad huv med kopparklädd spira och ett gyllene kors, sammansatt av kulor, på klot. Lanterninfönstren är rundbågade, spröjsade fyrluftsfönster med korspost. Sakristian har valmat sadeltak klätt med kantställda skifferstenar; toppen har lyfts upp på ett lågt vertikalt parti så att det påminner om ett säteritak. På nocken sitter två förgyllda kulor med en obelisk vid valmningen. En skorsten finns i det södra fallet. Sakristians takgesims har en mjukare profil. Byggnadskroppen mellan sakristian och långhuset har sadeltak med kopparplåt i småplåtsformat. Hängrännor och stuprör är av kopparplåt. |
