Stäng fönster ÖSTRA GÖINGE KNISLINGE 45:1 - husnr 1, KNISLINGE KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| KNISLINGE KYRKA (akt.) | |
| 2019-03 |
| Exteriörbeskrivning |
|---|
|
Knislinge kyrka är en påfallande stor landsortskyrka vars äldsta delar representeras av den romanska kyrkans långhus och kor med västparti från samma period eller något senare. Från medeltiden är också det höga, sidoställda klocktornet som byggts utanför sydportalen vid 1400-talets mitt. Kyrkans senare tillägg består av sakristian i öster från 1803 respektive vapenhuset från 1800-talets andra hälft. Utmärkande för kyrkans romanska byggnadstid är de höga murarna och fint huggna naturstensdetaljer i de bearbetade socklarna och portalöppningarna. Samtliga fasader är spritputsade och vitmålade med undantag av den romanska naturstensockeln och nordportalens omfattning. Sockeln är murad av två synliga skift; ett nedre murskift av släta kvadrar och ett övre skift kvadersten med skråfasbehuggning. Sockeln finns på både koret, långhuset och dess västparti samt i den senare sakristian i form av återanvänd sten från den rivna absiden. Av kyrkans ursprungliga fasadutsmyckning har nordportalen särskilt rikt utförande genom den rikt profilerade omfattningen av välhuggen ljusgrå kalksten. Portalen är murad i flera språng med karnisprofil, en rundstav och ett par raka mursprång kring den runda muröppningen som sakar markerat vederlag. Ingen tympanonsten är synlig idag och har sannolikt inte funnits. Dörren har öppnats inåt och muröppningens inre omfattning är helt igenmurad från insidan och inte synlig. I dörrnischen ligger en tröskelsten som nötts ned av sockenborna under de sjuhundra år som den fungerade som ingång till kyrkan. Nordportalen har en betydligt enklare form än sydportalen, och består av en rundbågsformad öppning med rakt vinklade smygar. Kring muröppningen finns invändigt en rakt avslutad omfattning vilken bildar anslag till den stora rektangulärt formade träporten. Av den äldsta kyrkans ursprungliga fönsteröppningar finns ett fönster ännu synligt i västpartiets södra fasad. Murverket kring fönsteröppningen är invändigt delvis ommurad med tegel. I sin form har öppningen romansk karaktär med rundbågig muromfattning med kraftigt skrånande smygar. Själva ljusöppningen är en smal rektangulär öppning och invändigt har öppningen en rak avtäckning. Inne från tornets andra våning syns också ett ursprungligt fönster till långhuset. Fönstret är igenmurat från insidan och anas något öster om sydportalen under valven. Öppningen har rundbågig form och är murad av kvadersten med vida skrånande smygar. En fönsteröppning har också funnits längre österut på långhusets södra sida. Konturerna efter ytterligare två romanska fönsteröppningar anas utvändigt på långhusets norra sida. Långhuset och koret saknar murat listverk men murarna avslutas upptill av en kraftig rundstav av vitmålat trä. Ett liknande listverk finns på Kviinge kyrka och bör ha tillkommit på 17- eller 1800-talen. På koret löper listverket ett stycke in på korets gavelsida, som markering av hörnkedjorna, och längs korgavelns takskägg. Långhusets östra och västra gavlar har murats på med trappsteg av tegel. På långhusets östra gavel, som är kyrkans romanska långhusgavel, är påmurningen sekundär medan den västra trappgaveln kan ha gjorts under sen medeltid när södra tornet byggdes och försågs med trappgavlar. I den övre östra tinnen syns konturerna efter en blindering formad som en vapensköld, sannolikt målad ursprungligen. Även koret bör ha varit påmurat med tinnar men östra gaveln murades om i början av 1800-talet och saknar trappsteg idag. Sakristian har formen av en halv oktagonal och är uppmurad av tegel vars konturer ännu anas genom den tunt pålagda putsen. Längst ned på fasaden finns en låg sockel av kalkstenskvader som sannolikt är återanvänd från den nedrivna absiden. Kvadrar ingår också i trappan till prästingången i östra sidan. Fasaderna avslutas med ett listverk i samma stil som trälistverken men sannolikt murat av profiltegel. Tornet är murat med höga trappstegsgavlar i söder och norr. Ett kraftigt, profilerat listverk mot öster och väster är sannolikt av vitmålat trä. I den norra sidan av tornet, som sticker upp ovanför långhustaket, sitter en urtavla till tornuret. Urtavlan är kvadratisk med ett rundat krönparti och består av rödmålad plåt i en svart träram och med vit urtavla. Det finns uppgifter om att urtavlan kan ha nytillverkats 1922 kanske efter en äldre förlaga. Vapenhuset fick sitt nuvarande utseende 1850. Vapenhuset är sannolikt murat med tegel och fasadernas listverk är av trä med samma utseende som på långhuset. Listverket löper både längs sidorna och gavelkrönet. Huvudingång till kyrkan är i det nuvarande vapenhuset från väster. Ingången har stickbågig form och är försedd med en pardörr med spegelfyllningar. Över dörren hänger ett kors. Ingången till tornet från kyrkogården består av en rundbågsformad öppning murad av tegel i flera mursprång. Omfattningen är putsad och vitkalkad. Ytterdörren till tornet består av en trädörr som sitter vid öppningens insida. Dörren är utvändigt klädd med diagonallagd panel beslagen med järnnitar. Vid något tillfälle har dörren kapats upptill. Dörren flyttades till sin nuvarande plats från den västra ingången 1901 men är sannolikt äldre. Dessförinnan kan dörren ha suttit i norra vapenhuset. Till sakristian finns en stickbågsformad dörr med diagonallagd svart panel utvändigt. Korets och långhusets nuvarande fönsteröppningar har rundbågig form med svartmålade spröjsade järnbågar. I långhusets västgavel finns också en lite mindre fönsteröppning med fönsterbåge av trä. Flertalet av tornets fönsteröppningar är sannolikt ursprungliga. Till bottenvåningen finns en rundbågig öppning med en inmurad rektangulär fönsterbåge med spröjsat glas. Fönsteröppningen har vida skrånande mursmygar invändigt. Till andra och tredje våningen finns en liten kvadratisk muröppning mot väster, söder och öster. En fönsteröppning finns också mot öster till murtrappan till andra våningen. Till klockvåningen finns en stor rundbågig ljudöppning i varje väderstreck med invändiga ljudluckor. Fönstren till sakristian och vapenhuset är utförda som långhusets och korets men något mindre i storlek. Kyrkans yttertak är täckt med patinerad Rheinzink. Yttertaken har en blygrå nyans och är lagda i rektangulär skivtäckning med tvärfalsar lagda utan förskjutning och vertikala ståndfalsar. Tornet täcks av ett sadeltak med fall mot öster och väster. Sakristians yttertak är brant och består av tre takfall som möts i en spets vid kormuren. Vapenhuset har ett mycket flackt takfall vilket är typiskt för 1800-talets klassicerande arkitekturideal. På samtliga delar sker vattenavledningen via fotrännor och stuprör i zinkplåt. |
