Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster ULRICEHAMN VING 16:1 - husnr 1, SÖDRA VINGS KYRKA

 Byggnad - Beskrivning

SÖDRA VINGS KYRKA (akt.)
2004-02-03
Exteriörbeskrivning
Södra Vings kyrka är en högrest, voluminös kyrka med fyra byggnadsvolymer och kraftigt klocktorn i form av en stor takryttare. Kyrkan har ett rektangulärt långhus med sydportal och över västra nocken ett kraftigt klocktorn av trä med lanternin och tillbyggt lägre vapenhus i väster. I öster ett något smalare men nästan lika högt kor med blottade sandstenshörnkedjor och sakristia tillbyggd åt norr. Sakristan i norr har en dörr åt öster och en tillbyggd arkivdel åt väster med långt neddraget takfall och väster därom är ett pannrum under jord. Den medeltida karaktären framträder genom sydportalen och hörnkedjorna samt korets rekonstruerade tregruppsfönster. Vapenhuset har port åt väster.
FASAD - Kalkputs som sprutputsats till en beigefärgad grusig yta med kvartsballast i flisor, ett slags ädelputs från 1944. Gråmålade remstycken syns runtom på långsidorna utom på långhusets västra del under tornet. Sandstenshörnkedjornas puts avlägsnades 1943 och visar ingen putslinje så kyrkan tänktes troligen inte vara putsad från början. Arkivdelen är av oputsad röd granit i stora block. Sockeln är av murad natursten men putsad jäms med fasaden och mörkt gråfärgad, dock utskjutande runt vapenhuset. Tornet har vitmålad locklistpanel och en profilerad takgesims i samma färg. Ljudöppningar sitter i par på var sida, tätare åt söder och norr, med svartmålade plåttäckta luckor med jalusi innanför. Över sakristidörren sitter en traditionell lykta i råglas och plåt.
FÖNSTER - Alla snickerier är täckmålade grå och spröjsarna är tunna och av trä. Långhuset har rundbågade höga fönsteröppningar, tre per långsida och ett i koret åt söder från 1837-38 med treluftsfönster från 1897. Fönstren koret är spröjsade till 12 rutor i de raka lufterna och tio i bågen med gamla klarglasen kvar och T-post. De rundbågade smygarna är helt grunda med till hälften plåtavtäckta, utskjutande, tunna, röda kalkstenssolbänkar. På långhusets nordfasad finns på den västra delen ett högt placerat öppningsbart rektangulärt fönster, spröjsat till 12 rutor, i en stickbågad djupare nisch från 1748. Östgavelns fönster har en rundbågad grund smyg med en rekonstruktion från 1943 av den medeltida trefönstergrupp som fanns där fram till 1787. Det är smala, höga rundbågade fönster (en liten antydan till spets finns i bågen) i vidgade smygar i den omgivande cementytan, som är gultonad för att likna sandsten, med inlemmade medeltida ursprungliga sandstensfragment nedtill. Mittfönstret är högre och alla är indelade i fyra delar med liggande spröjsar. I gavelröstet däröver sitter ett litet stående rektangulärt enluftsfönster med sex rutor. Sakristian har ett mycket litet rektangulärt enluftsfönster åt öster med fyra spröjsade rutor och åt norr ett rundbågat treluftsfönster med T-post, spröjsat till tre rutor per luft, med plåtbleck. Vapenhuset har stickbågade tvåluftsfönster och smygar åt söder och norr med mittpost spröjsade till åtta rutor per luft. Lunetter sitter över båda dörrarna spröjsade med strålar från en mittpunkt nedtill och solbänkar i öppningarna från 1837-38.
PORT - Södra portalen är en tvåsprångig romansk, rundbågig sandstensportal från 1100-talet med dubbla kolonner på attiska baser med ornamenterade tärningskapitäl och segmentformat tympanon med figurscen över dörren. Det hela kragar utanför fasaden och är plåtavtäckt på ovansidan. Vart språng har ett kolonnpar som bär upp varsin rundbåge med kraftigt vederlag mellan kapitäl och båge. Sidorna vid dörrens ovankant har en konkav rundning av stenar huggna med samma profil som kapitälen för att ge illusionen av ett tredje kolonnpar. Figurscenen visar en man med bok, Herren, som stöter en korsstav i gapet på ett vilddjur, ett motiv från 1100-talet symboliserande kristendomens kamp mot hedendomen, det godas seger över det onda. Treenigheten framställs genom Livets träd och bok samt lejonet av Juda. De små figurerna framhäver arkitekturelementens mäktighet. Vederlagsstenarnas rundade flätmönster, så kallade "roll billets", är ett vanligt motiv i Englands normandiska arkitekturdekor. Mönstret är felflätat i öster men rätt i väster. Tandsnitt finns också i fyra rader. Dörren är inåtgående och enkel med oljemålad svart profilerad fiskbenspanel upptill och liggande panel nedtill, smitt handtag och nyckelskylt med kopparliknande beläggning. Framför den ligger en lutande flat stenhäll. Västdörren och dess grunda smyg är stickbågiga och dörren är inåtgående med två blad med oljemålad fiskbenspanel. Den har ett stort uppochnedpåvänt nyckelhål på gammalt sätt med smidd gammal dragring (sannolikt medeltida) på rombformat fäste och en nyckelskylt från 1986 med liknande form som ringens fäste och en enormt stor nyckel fäst med en kedja i dörrbladet. Sakristidörren är utåtgående och likadan som syddörren med smidda gamla bandgångjärn i gråmålad karm och nytt metallvred och moderna lås.
TAK - Samtliga byggnadsvolymer utom tornet har sadeltak. Sakristian har enkupigt lertegel på västsidan, i övrigt täcks takfallen av det ovanliga flacka vingteglet kallat Holländskt tegel, (modernt vid tidigt 1900-tal) fast nytillverkat (teglet finns kvar i ursprunglig form på Hällstad kyrkstall och tidigare i Fännelunda). Takomläggningen har skett vid okänd tidpunkt. Tornet har karnisformad huv med fasade hörn och en puckel just under lanterninen, täckt med kopparplåt i skivtäckning med förskjutna hakfalsar. Lanterninen är åttasidig med högsmala rundbågade enluftsfönster på var sida spröjsade till 12 rutor. Kraftiga bleck sitter över bågen. Lanterninen har en klockformad huv krönt med stor flöjel med drakprofil på kula. Den prydde sakristian som familjen Drakenberg byggde på 1600-talet, men flyttades till tornet när det uppförts och fick då årtalet 1746 istället. 7:an är borta nu, 1 och 4 är utskurna, 7 och 6 pålödda och nitade. Den bär också initialerna för Börie Nilsson Drakenberg och Kristina Eriksdotter Stierna. Taksprången är plana, brädklädda och vitmålade på långsidorna. På gavlarna är taken i liv med fasaden med utanpåliggande, gråmålade vindskivor av tre brädor. Sakristians västra takfall är förlängt över arkivdelen. Hängrännor och stuprör är av kopparplåt.