Stäng fönster BORÅS TOARP 3:1 - husnr 1, TOARPS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| TOARPS KYRKA (akt.) | |
| 2002-04-23 |
| Exteriörbeskrivning |
|---|
|
Toarps nyklassicistiska kyrka med rokokodrag i tak och kor är uppförd 1783. Långhuset har tidstypiskt mansardtak och stora, men få, rundbågade fönster i fasaden och kraftigt torn åt väster med lanternin. Koret är rundat men har ett rakt parti åt öster, utkragande cirka 30 centimeter. Den ovanligt stora och breda sakristian är belägen på långhusets norra sida och har en nyare tillbyggnad åt öster. FASAD - Sockeln är gjuten, låg och slät i liv med fasaden. I marken ses stora hörnstenar. Sakristians sockel är av tegel på betonggrund. Hela kyrkan har en vit spritputs, troligen från 1981. Långhusfasaderna har ett slags spritputs som sprutats på så att ytan är slät på vissa partier och skrovlig på andra. Putsen, som har glest med ballast, är avfärgad med vit kalkfärg. Tornet har en jämnare spritad yta, men färgen är kraftigt bortnött. På tornet finns flera raka ankarslut liksom några få vid långhusets västra hörn. Runt fasadens öppningar är fasaden slätputsad, utom på tornvåningarna. Ljudgluggarna har djupa segmentbågade nischer, åt öster är den mindre, med släta kopparplåtskivor i fyra delar. Över tornportalen sitter en slät stenplatta med förgylld inskription om att kyrkans byggnadsår 1783 . Åt väster har sakristian en vidbyggd, sluttande källarnedgång, vars överkant börjar ungefär mitt på fasaden. Den är gjuten, avfärgad vit och har två dörrblad av äldre modell av svartmålad plåt. PORT - Tornporten åt väster sitter i en korgbågad tvåsprångig, slätputsad nisch, där yttre språnget är brett och vidgas kraftigt. Det inre är rakt och grundare. Pardörren är rak i överkant med dörrbladen klädda i kopparplåt i fem skift. En kraftig smidd dragring och ett nyckelhål utan beslag finns på det norra bladet. Kopparklädseln härrör från renoveringen 1925. I innersta nischen finns en huggen sten och framför den en stenhäll. Söderporten har en likadan pardörr från samma tid. Över dörren sitter ett rundbågat fönster. Fönsterbleck av plåt täcker dörrens överkant, eftersom dörren sitter längre ut i nischen än fönstret. Även dörrposten är plåttäckt. En flat stenhäll ligger framför dörren med skrapgaller på och vid sidorna finns skrapjärn från 1925. Sakristian har en huvudentré åt väster med enkel dörr lik övriga och en dörr i utbyggnaden åt öster från 1950-talet som har en kvadratisk, kantställd ruta. Den gråmålade panelen följer rutans form. Sparkskiva av kopparplåt nedtill och svart vred, möjligen tidigt 1980-tal. En huggen stor stenhäll ligger framför dörren med en stenramp åt norr. FÖNSTER - Långhuset har två rundbågsfönster på syd-, respektive nordfasad samt ett liknande fönster men mindre som överljus till sydportalen. Fönstren sitter indragna i något vidgade nischer som nedtill har solbänkar av huggen sten. Fönsterbågarna är smala och delar fönstret i fem lufter med korspost och en tvärpost upptill. Lufterna är blyspröjsade till 18 rutor i de raka lufterna och 20 i bågen. Fönstret över porten saknar de två nedersta lufterna. Glasen är äldre och snickerierna är gråmålade, sannolikt med plastfärg. Koret har två rundbågade fönster likt långhusets, ett åt sydöst och ett åt nordöst, samt ett recent takfönster i takkupa med två lufter och trymå. De är ospröjsade och bågarna smala och bruna. Tornet har ett svagt spetsbågat fönster åt söder och ett åt norr, men de är betydligt mindre och de raka lufterna är kvadratiska och har bara har nio, större rutor. På andra tornvåningen sitter små, rektangulära fönster åt tre håll med vidgade nischer på sidorna och en plan, vitmålad brädfodring i hjässan samt solbänk av sten. De har en luft med åtta träspröjsade rutor. Sakristian har två tvåluftsfönster av äldre typ, det vill säga kvadratiska och låga. Fönstren är djupt indragna i fasaden och varje luft är spröjsad till två rutor med träspröjsar. Den ålderdomliga karaktären förstärks av en bred, ohyvlad träbräda i hjässan. Solbänkarna är dock gjutna av dock cement i sen tid. På de flesta av rundbågfönstren noteras sprickor i valvhjässorna. TAK - Samtliga takfall är täckta av ärgad kopparplåt i skivtäckning med förskjutna falsar, troligen från 1958. Hela kyrkan har hängrännor och stuprör av brun kopparplåt. Långhus och sakristia har mansardtak. Långhuset har en hög, smal plåtklädd skorsten ungefär i mitten på norra sidan. På det nedre takfallet löper intill den en stege. Båda takfallen har skyddsräcken. Taksprånget har en vitmålad brädfodring undertill och en rund list som anslutning till fasaden. Taksprånget åt väster har figursågade taksparrar. Över koret, som är förhållandevis grunt, följer takfallen väggarnas form, med brant lutning från en flack valmning från långhustakets nock. Åt öster finns en plåtklädd takkupa med pulpettak och fönster, troligen tillkommen vid takomläggningen 1958. Tornet har en kraftig, klockformad huv med fasning på de fyra hörnen, som kröns av en fyrsidig sluten lanternin med dito fasningar. Taket kragar ut kraftigt nedtill med en mjuk sväng över fasaden. Lanterninen har breda utkragande partier upp- och nedtill, samt en liten huv med spets, krönt av förgyllt kors på klot. Lanterninens väggar är klädda med kopparplåtar av litet format. Tornets taksprång är kraftigt och sluter an till fasaden med en välvd list. Sakristian har ett valmat mansardtak med ett mycket flackt, tresidigt takfall över utbyggnaden åt öster. Plåtarna har lägre ståndfalsar och är sannolikt inte samtida med långhusets, eventuellt äldre då de har en annan ärgning. I östra nedre takfallet sitter en stege och en lucka. |
