Stäng fönster LINKÖPING VÅRDSBERG 10:1 - husnr 1, VÅRDSBERGS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| VÅRDSBERGS KYRKA (akt.) | |
| 1996-12-11 |
| Historik |
|---|
|
Historiken kompletterad vid inventeringen 2006: Den första kända kyrkan på platsen var sannolikt en träkyrka, vilket förekomsten av delar till tidigkristna gravmonument tyder på. Dessa tidiga kristna gravmonument består i sin mest utvecklade form av fem hällar - sidohällar, gavelhällar samt en lockhäll. De har framför allt förekommit i den västra delen av Östergötland, som faktiskt har den största koncentrationen i landet. Gravmonumenten med vikingatida ornamentik har satts i samband med kungs- och stormansgårdar. Sannolikt har de tidigmedeltida kungarna och deras närmaste män uppfört egna kyrkor och kyrkogårdar i anslutning till sina gods och gårdar. Vårdsbergs kyrka tillhör en av Östergötlands märkligaste medeltida kyrkor. Kyrkans ursprungliga utformning är inte helt klarlagd, men genom de byggnadsarkeologiska undersökningar som har gjorts i samband med kyrkans renoveringar har intressanta iakttagelser gjort. Kyrkan uppfördes som en rundkyrka sannolikt under andra hälften av 1100-talet. Av de femton kända rundkyrkor som har funnits i Sverige har tre legat i Östergötland. Förutom Vårdsberg har rundkyrkor funnits i Tjärstad socken och vid Klåstad i S:t Pers socken vid Vadstena. I Vårdsberg är själva rundhuset till stora delar bevarat. Rester efter utvändiga lisener och rundbågefriser finns bevarade på framför allt rundkyrkans norra sida. Centralt i rundhuset har det funnits sex eller eventuellt åtta centralpelare som bar upp ett åttkantigt torn. Man har tolkat det som att det utmed ytterväggarna fanns en tunnvälvd omgång och i öster ett halvrunt korutsprång. I putsen på insidan syns fortfarande ritsningar i putsen samt bevarade halvrunda nischer och där över runda fönsteröppningar. Dessa har likheter med det så kallade Ragvald Knaphövdes gravkor vid Vreta kloster kyrka. Det är utåt kvadratiskt men inåt som en rotunda med fyra nischurtag. Knaphövdes gravkor intar en särställning i den tidiga, svenska kyrkobyggnadskonsten. Det anses vara gravkapell för den Stenkilska ätten. Vårdbergs rundkyrka har rönt stort intresse under århundraden och ansetts ha uppförts som en försvarskyrka med skyttegång. Försvarsfunktion framhölls bl a redan 1653 i ett visitationsprotokoll av biskop Andreas Prytz. "Kyrckiann är enn korsskyrckia, bygd mest af Tälgiesteen, och är wästra Gafwelen en ståteligh stoor Rundeel, såsom uppå itt Slott, medh Skyttegluggar alt rundt uppe omkring." Rundkyrkor med uttalad förvarsfunktion har funnits bl a i Danmark, varav Österlars rundkyrka på Bornholm är helt bevarad. Konsthistorikern Andreas Lindblom, som utförligt beskrivit kyrkan 1921 i verket Sveriges Kyrkor, ansåg att man med en trästege nått rundkyrkans övre våningar via en ursprunglig öppning i västra muren. Arkeologen Rickard Hedvall i Linköping som ansvarade för de nyligen utförda utgrävningarna av rundkyrkan i Klåstad anser att den nu igenmurade öppningen i västra gaveln istället lett ut till en sk empor, d v s en privat läktare för kyrkans byggherre. Nischerna i rundhusmuren jämför han med Jesu gravkyrka i Jerusalem och menar att en person som besökt Jerusalem bör vara kyrkans byggherre. Han anför biskop Kol som en sannolik byggherre, som både haft makt och medel för uppförandet av Vårdsbergs märkliga rundkyrka. Från den medeltida kyrkan finns en mycket välgjord kalkstensportal bevarad, vars överstycke är tillverkat i ett stycke och kröns av två stora ringar, inflätade i varandra. Omfattningen påträffades vid en renovering 1894 och var då placerad till en igenmurad murtrappa i rundkyrkans nordvästra del. I den riksomfattande inventeringen av kyrkoinventarier som utfördes 1829 beskrivs kyrkan enligt följande. Ingen säker underrättelse finnes om tiden, då Wårdsbergs kyrka blifvit uppbygd. Synbart har Byggnaden i försten warit ett stort rund stenhus försedt med ett åttkantigt Torn, utsiradt med Colonner och åtskilliga Basreliefs, föreställande wapen, eller hufvuden efter märkvärdiga Personer och djur, af hvilka ännu äro i behåll å Södra runden Twå mennisko- och ett kreaturs-hufvuden, samt å Norra Fyra menniskohufvuden uti den massiva Tellgstenen uthuggna. De offantligt tjocka Tellgstens murarna och de deruti gjorda små runda hålen, af hvilka ett ännu är bibehållet, ehuru nu, till förekommande af luftens inverkan i kyrkan genom dess öppning med en i midten anbragt tunn mur igennmurad gifva en sannolik anledning till den förmodan, att detta runda stenhus i ällsta tider warit ett Wårdshus, eller fästning åt de Jarlar eller Småkonungar som efter forntidens sägen och gamla kyrkoböckers efterrättelser, hafva wistats på gården Wimarka i socknen. Wid Christendomens införande har förmodligen denna byggnad blifvit använd till förrättande af Gudstjenst derstädes, och är den, troligen för Fyra eller Femhundrade år sedan, med den Tellgsten, som funnits efter Wimarka hus, tillökt i Norra, Östra och Södra sidorna med ansenliga tillbyggnader, hvarigenom det runda huset blifvit en rymlig Korskyrka. Vid en omfattande om- och tillbyggnad under 1200-talets andra hälft ersattes det halvrunda koret med det nuvarande stora korpartiet med korsarmar. Korpartiet har många likheter med korpartiet vid Vreta klosters kyrka. År 1162 lät kung Karl Sverkersson förändra klostret i Vreta till ett cisterciensiskt nunnekloster. Under 1100-talets slut eller i början av 1200-talet revs det befintliga koret och kyrkan förlängdes med ett nytt korsformat kor av cisterciensisk modell för nunnorna. Detta kom sannolikt att bli förebild för koret i Vårdsberg. Under 1400-talets andra hälft valvslogs korpartiet med ett stjärnvalv i koret och kryssvalv i korsarmarna och dekorerades sparsamt med ribbdekorationer. Under 1400-talet uppfördes även ett vapenhus vid rundkyrkans södra sida och kyrkan försågs även med ett altarskåp. Någon gång under medeltiden tillkom även en sakristia. År 1616 dekorerades korsarmarna och koret med ett mycket omfattande kalkmåleri. Målningarna är tillskrivna Mats målare, som vid denna tid även dekorerade Linköpings slott och kyrkorna i Landeryd och Hägerstad. Målningarna föreställer bilder ur kyrkans viktigaste troslära, scener ur Gamla Testamentet, men även ålderstrappor. Under 1600-talet drabbades kyrkan av såväl brand som stormskador. Sannolikt skadades tornet och taket brann vid ett blixtnedslag 1654. En uppgift finns även om att en västportal togs upp till rundkyrkan 1662, vilket är ett tidigt exempel på nyupptagande av västportaler, som mer börjar uppträda under 1700-talet. Från västportalens dekorerade kalkstensomfattning härstammar två hermer, dvs stenpelare med skulpterat huvud, och som fortfarande kvarstår på västsidan. Huruvida de har haft en annan ursprunglig funktion, som t ex till en spisomfattning eller epitafium är oklart. Kulturhistorikern Sune Ljungqvist har daterat dessa till 1620- eller 1630-talet och som en tänkbar mästare föreslår han Johan Werner d ä, d 1656. I mitten av 1700-talet genomgick kyrkan en omfattande om- och nybyggnation på initiativ av biskop Andreas Rhyzelius som vid denna tid innehade Vårdsbergs säteri. Tornet över rundkyrkan revs och invändigt revs rundkyrkans pelare och valv. Ett nytt torn uppfördes i väster av byggmästare Petter Frimodig. Det hade ursprungligen ett för Frimodig typiskt utförande med en hög spira, vilken nedtogs 1803. Frimodig uppförde flera liknande tornavslutningar, men de höga spirorna orsakade bekymmer för församlingarna och ersattes av lägre huvar. Kyrkan i Horn har dock bevarat sitt ursprungliga utförande. I tornmuren inmurades en runsten, som tidigare legat som trappsten till ett vapenhus, som revs samma år. Den medeltida sakristian ombyggdes eller revs för att ge plats för en ny större sakristia. Invändigt överkalkades 1600-talsmålningarna och kyrkan försågs med en ny orgel, byggd av orgelbyggare Jonas Wistenius i Linköping och en ny predikstol, tillverkad av bildhuggaren Niclas Österbom i Norrköping. Niclas Österbom (1702- 1776) var utbildad hos bildhuggaren Gabriel Beutin i Stockholm och fick burskap i Norrköping 1733. Från hans verkstad utgick en stor del av Östergötlands skulpturala konst under 1700-talet och han räknas till en av sin tids mera betydande bildhuggare. Han har bl a utfört predikstolen i Linköpings domkyrka. Vid ett flertal tillfällen under 1800-talet utfördes omfattande förändringar i kyrkan. Redan 1803 inträffade nästa större ombyggnad av kyrkorummet, då Pehr Hörbergs originella altartavlor tillkom. De består av två målningar komponerade speciellt för korväggen. Samtidigt tillverkades nytt altare, altarring och även orgelbarriär. Den senare försågs med en oljemålning på duk föreställande Davids orkester. I den ovan nämnda inventeringen från 1829 uppges "Orgelläktaren, den enda målning som förtjenar att anföras, efter att altartaflorna och Predikstolen förut blifvit anförde, är på hela framsidan af runden med Oljefärg bestruken och företer Konung David med hela hans Orchester." Målningen togs ned i samband med renoveringen 1894 och det är oklart vem som är upphovsmannen. I mitten av 1800-talet förstorades fönsteröppningarna och nya spröjsade träbågar sattes in, fasaderna spritputsades och sannolikt var det nu som flera av de utvändiga skulpturerna försvann. År 1894 utfördes nästa större förändring. Det är oklart vem som var ansvarig för arbetena, men arkitekt Agi Lindegren ritade den nya altarringen. Kyrkan försågs nu efter tidens ideal med öppna bänkar, valvet i rundkyrkan inkläddes med pärlspontpanel och läktarbarriären och altarringen från 1803 gjordes om. Under arbetet upptäcktes de övermålade kalkmålningarna från 1600-talet. Redan 1926 gjorde Erik Fant ett förslag till renovering av kyrkan, men man ville avvakta en undersökning av kalkmåleriet först. Arkitekt Erik Lundberg som hade anknytning till socknen genom sin hustru, som härstammade från Ringatorps säteri, erbjöd sig att kostnadsfritt leda en renovering av kyrkan. Lundberg (1895-1969) var arkitekt och antikvarie vid Riksantikvarieämbetet samt professor i arkitekturhistoria vid Kungliga Tekniska Högs |
