Stäng fönster MJÖLBY JÄRSTAD 9:1 - husnr 1, JÄRSTADS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| JÄRSTADS KYRKA (akt.) | |
| 1997-02-12 |
| Historik |
|---|
|
Historiken kompletterad vid inventeringen 2005: KYRKOBYGGNADEN Järstad kyrka är Östergötlands enda medeltida sockenkyrka som är uppförd av tegel. Materialet är vanligt i de gotiska stadskyrkorna, som t ex Vårfrukyrkan i Skänninge. Järstads kyrka har en mycket komplicerad medeltida byggnadshistoria och dess ursprungliga planform är inte helt klarlagd. Den uppfördes sannolikt under 1200-talet med rektangulärt långhus och smalare kor. Senare under medeltiden tillbyggdes ett vapenhus i söder och en sakristia i norr. Såväl långhus som kor var troligen valvslagna från början. Långhuset har vid något tillfälle förlängts åt väster. Denna del är uppförd av gråsten och till viss del av kalksten. Den västra gaveln har dekorativt utformade blinderingar i tegel. Det har spekulerats mycket huruvida tillbyggnaden uppfördes under medeltiden eller om den härstammar från sent 1600-tal. I samband med en renovering på 1930-talet tog fil lic David Abrahamsson på gården Ullevi fram en historik om kyrkan. Han menade att valvet i den västliga travéen var uppfört i slutet av 1600-talet och att byggnadsmaterialet var återanvänt från ruinhögarna i Skänninge. Kyrkans utseende under 1600-talet är känt tack vare en teckning, utförd 1669 av tecknaren och fornforskaren Elias Brenner. På teckningen saknas tillbyggnaden och det är oklart om bilden endast har ett missvisande perspektiv. I en handling, som är skriven av t f riksantikvarien Otto Frödin 1930, med anledning av den då aktuella renoveringen, finns infogat med blyerts " enl. uppgift 31/10 1933 av fil.lic. Erik Lundberg, har han och lic. Abrahamsson undersökt kyrkans västra del och därvid funnit att gaveln har haft avtrappningar samt har medeltida förband och blinderingar." Detta skulle ju tyda på att tillbyggnaden uppfördes under medeltiden. Antikvarie Jan Eriksson i Linköping, som var delaktig i murverksdokumentationen 1993, anser dock att tillbyggnaden bör ha tillkommit i slutet av 1600-talet eller under 1700-talets början. I samband med att konservator Sten Peterson tog fram de medeltida kalkmålningarna mellan åren 1989 och 1992 dokumenterade han även tidigare förändringar i byggnaden. Han konstaterade att långhuset och koret ursprungligen varit försedda med kryssvalv som var upplagrade i murarna. Valven hade vid ett senare tillfälle murats om och höjts ca en meter. Detta är tydligt i koret där det äldsta valvets anfangstenar i kalksten är bevarade strax ovan golvnivån. Peterson menar att kyrkan har haft tre olika valvslagningsperioder, varav de två första var upplagrade i muren. Anledningen till att man under en relativt kort tidsperiod slog om valven kan bero på sättningar eller eventuellt brand. De nuvarande valven är uppförda enligt en annan konstruktion än de tidigare valven. Man övergav systemet med valvens upplagring i murarna och gick över till en ny konstruktion med fristående pelare, gördel- och sköldbågar som upplag för valven. De framtagna kalkmålningarna har konsthistorikern Åke Nisbeth daterat till 1360- eller 1370-talet. De föreställer bl a bilder av yttersta domen och ur Kristi barndomshistoria. Där finns även några vapensköldar, som visar att målningarna bekostats av den s k Aspanäsätten. Släkten var vid tiden för målningarnas tillkomst ägare av större delen av socknens jord. Den västra travéen, d v s tillbyggnaden, saknar kalkmålningar. Södra fasaden, med undantag av tillbyggnaden i väster, är försedd med en rundbågefris. Peterson ifrågasätter huruvida murens överdel är ursprunglig, "då teglet i ca 1,66 meter av murens överdel är friskt och oskadat medan teglet under denna nivå är mycket nött av väder och vind." Under 1700-talet förändrades kyrkans exteriör genom två större ombyggnader. Kyrkan hade en klockstapel, som 1737 blåste omkull och skadade kyrkans tak. Byggmästare Gabriel Bragner, som var verksam i Linköping, fick i uppdrag att uppföra en takryttare som skulle bära klockorna. Som många andra medeltida kyrkor vid den här tiden försågs även Järstad med fler och större fönsteröppningar. Exteriört stod teglet i kyrkans murar synligt fram till 1817 då det putsades och kalkades. Sannolikt tillkom de dekorativa omfattningarna på vapenhuset och vid korportalen vid samma tillfälle. Interiören hade på 1760-talet försetts med ett nytt altare samt en ny predikstol och samtidigt höggs en uppgång till predikstolen från koret. Nästa större förändring ägde rum på 1830-talet, sannolikt under ledning av östgötabyggmästaren Abraham Nyström. Anton Ridderstad skriver i Historiskt, Geografiskt och statistiskt lexikon öfver Östergötland 1875 att "År 1834 undergick hon en grundlig reparation, nära nog jemförlig med nybyggnad." Den nuvarande torntrappan i vapenhusets västra del tillkom och kyrkan försågs med nya fönsterbågar och dörrar. Koret försågs med ny altarring och nytt altare av trä och predikstolen gjordes om. Kyrkans fasta inredning färgsattes sannolikt i grå och gråblå toner, enligt en färgundersökning som arkitekt Johannes Dahl gjorde i samband med renoveringen 1930. Några år senare tillkom den slutna bänkinredningen som målades vit. Kyrkan försågs 1852 med en orgel byggd av orgelbyggaren och reparatören Anders Petter Kullbom i Linköping. Det är oklart huruvida kyrkan hade någon äldre orgel. Det blev stora problem med orgeln, som Kullbom beskylldes för att ha satt samman av diverse äldre orgeldelar. Orgelverket byttes 1935 ut mot ett nytt, som är byggt av Mårtenssons Orgelfabrik AB i Lund. Sakristian ny- eller ombyggdes 1896. Den medeltida sakristian hade samma yttermått som den nuvarande, men med två alnar tjocka murar. Förslaget var att riva de befintliga murarna och vinna utrymme genom att uppföra betydligt tunnare murar. På sakristians vind kan man på korväggens utsida se spår efter att den gamla sakristian sannolikt var försedd med tunnvalv. På 1930-talet påbörjades diskussioner om en större omfattande renovering av kyrkan. Arkitekt Johannes Dahl i Tranås fick i uppdrag att ta fram underlag. Han föreslog bl a att putsen skulle knackas ner och tegelmurarna blottas. I ett yttrande över renoveringsförslaget skrev Otto Frödin som var t f riksantikvarie "Kyrkan har under tidernas lopp undergått betydande förändringar. De stora, upphuggna fönstren, det under 1700-talet uppförda, i svart och vitt målade trätornet över långhusets icke ursprungliga västparti samt de vitputsade fasaderna samverka till att skänka byggnadens nuvarande exteriör ett mycket enhetligt utseende. " Kyrkans exteriör fick i stort sett behålla sitt befintliga utseende, medan interiören omdanades i större omfattning. Kyrkan försågs bl a med ett nytt tegelgolv och orgelläktaren förkortades ca en meter. Under slutet av 1980-talet och början av 1990-talet framtogs de medeltida kalkmålningarna i valven av konservator Sten Peterson. Samtidigt fick interiören sin nuvarande färgsättning med bl a vitmålade bänkkvarter. |
