Stäng fönster FINSPÅNG REGNA 5:1 - husnr 1, REGNA KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| REGNA KYRKA (akt.) | |
| 1997-01-29 |
| Historik |
|---|
|
Historiken kompletterad vid inventeringen 2005: KYRKOBYGGNADEN Den äldsta kända kyrkan på platsen var uppförd av sten under medeltiden. Dess utformning är till stora delar oklar. Långhuset var dock rektangulärt och i norr fanns en sakristia. Grundmurar påträffades vid gravgrävningar vid kyrkans norra sida. Amanuens Anders Lindahl vid Östergötlands länsmuseum kunde efter en undersökning 1947 konstatera att de sannolikt hörde till den gamla kyrkans sakristia. Golvet innanför grundmurarna var täckt av plana, tunna hällar av kalksten och gråsten. Den äldre sakristians läge invid den nuvarande kyrkans norra mur kan indikera att delar av den medeltida kyrkans norra mur eventuellt ingår i den nuvarande kyrkan. Kyrkan revs i samband med att den nuvarande kyrkan uppfördes på samma plats. Redan vid mitten av 1700-talet var den medeltida kyrkan för liten för de boende i församlingen och ett förslag på att utvidga kyrkan åt öster framkom. Kammarherren Axel Wilhelm Gyllenkrook på Regnaholm föreslog dock att en ny kyrka skulle byggas. Den uppfördes 1785-1787 efter ritningar utarbetade av länsbyggmästare Magnus Beurling. Kyrkan fick en för tiden traditionell utformning med ett rektangulärt långhus med tresidigt avslutat korparti med en låg sakristia i öster samt torn i väster. Interiören försågs 1792 med en stor altartavla målad av Pehr Hörberg. Den framställer Jesus i synagogan i Nasareth. I bakgrunden skymtar stadsbebyggelse med bl a Finspångs slott i Östergötland. Målaren, tecknaren, grafikern och skulptören Pehr Hörberg (1746-1816) var sin tids mest anlitade kyrkomålare. Han har målat 87 altartavlor varav 57 i Östergötland. Under pågående gudstjänst söndagen den 6 april 1913 upptäcktes det att det brann i kyrkans tak. Kyrkan blev snabbt övertänd och man befarande att hela kyrkbyn skulle fatta eld genom den hårda nordliga vinden. En större ladugård brann ner till grunden, men övrig bebyggelse klarade sig. Ålderdomshemmet tog dock eld flera gånger och kyrkogården blev helt nedtrampad. Från kyrkobyggnaden kunde ljuskronor, silver, altartavlan, nummertavlor och en del av kyrkans arkiv räddas. Anledningen till branden tror man berodde på att gnistor från ett kaminrör antände spåntaket. Kyrkan återuppbyggdes omgående efter ritningar av arkitekt Gustaf Linden. Linden (1879-1964) var stadsarkitekt i Linköping mellan åren 1912 och 1924. Han var även anställd vid Byggnadsstyrelsen där han blev den ledande stadsplaneexperten. Han stora insats i Linköping var den generalplan över staden som blev klar 1923 och de s k engelska radhusen, som han ritade på Lindengatan. I Östgöta Correspondenten den 13 november 1915 redogjorde signaturen -man för den nya kyrkan; " Den brunna kyrkan - framhöll arkitekten Linden - var helt visst bortsedt från en del detaljer en vacker kyrka. Dock bjöd den egentligen intet för trakten egenartadt och var ej heller på något sätt särskildt lämpad efter omgifningen. Tvärtom hörde den till en dussintyp, som en viss arkitekt i slutet av 1700-talet förde fram, och den påträffas också rätt allmänt i vårt land, långt uppe i Norrland såväl som ända nere i Skåne. Denna omständighet har gjort, att arkitekten ej ansett sig bunden af några pietetskraf från det förra templet." I den arbetsbeskrivning som arkitekt Gustaf Linden uppgjorde för kyrkan 1914 beskriver han sin utgångspunkt för återuppbyggandet; "Vad det inre beträffar så erbjöd den äldre kyrkan intet nämnvärt av intresse eller kyrklig stämning. Jag har därför ansett mig oförhindrad att föreslå vissa förändringar såväl beträffande planformen som i övrigt i avsikt att försöka giva den nya kyrkans inre en mera stämningsfull och på samma gång med gängse smakuppfattning mera överensstämmande karaktär." Under det sena 1800-talet fanns det en likriktning inom kyrkoarkitekturen, kyrkornas form var traditionell, med ett långhus med torn i väster. Vid sekelskiftet 1900 ersattes den gängse plantypen av en stor formrikedom. En romantisk historisk syn genomsyrade arkitekturen och arkitekterna ville ha en stämningsskapande arkitektur med naturliga material gärna med lokal anknytning. I början av 1900-talet ändrades även den liturgiska synen på kyrkorummet. Kyrkan skulle inte längre vara en sluten församlingsbyggnad utan kyrkan skulle stå öppen för vem som ville komma, den s k folkkyrkotanken. Detta speglar sig även i arkitekturen och under 1900-talets första decennier byggdes några av landets främsta moderna kyrkor av tidens främsta arkitekter. Regna kyrkas exteriör och interiör fick en utformning i enlighet med de samtida arkitekturstilarna jugend och nationalromantik. Återanvändandet av de gamla murarna omöjliggjorde dock ett friare gestaltande av kyrkorummet. Fönsteröppningarna minskades dock något då arkitekt Gustaf Linden ansåg de gamla alltför stora för att skapa den varmare och intimare stämning han uppenbarligen ville åstadkomma. Tornet försågs med en mycket karakteristisk lökkupol klädd med skifferplattor. Kyrkorummet fick ett kassettindelat tredingstak och korets tak utformades som ett stjärnvalv. Gustaf Linden ritade kyrkans nya inredning och den fick en konsekvent och samstämmig utformning. Pehr Hörbergs altartavla som hade räddats från branden fick en helt ny omramning i en jugendbarock omgiven av vridna kolonner. Färgsättningen hölls i dova färger och förgyllning i samklang med altartavlans färgställning. Några omfattande exteriöra förändringar har inte skett sedan återuppbyggnaden. Fasaderna var ursprungligen avfärgade i en grå ton, men försågs 1948 med en vit spritputs. Interiören genomgick en omfattande renovering 1998 under ledning av arkitekt Magnus Ahrén i Linköping. Kyrkorummet försågs då med små läktarunderbyggnader och golvet som var laserat i en varm brun ton fick en ljus träton genom att de slipades och oljades. |
