Stäng fönster LINKÖPING BANKEKINDS KYRKOJORD 1:1 - husnr 1, BANKEKINDS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| BANKEKINDS KYRKA (akt.) | |
| 1993-03-01 |
| Historik |
|---|
|
Historiken kompletterad vid inventeringen 2004: KYRKOBYGGNADEN Kyrkans medeltida byggnadshistoria är inte helt klarlagd, men sannolikt uppfördes kyrkan i sin helhet i slutet av 1100-talet eller omkring år 1200 med ett rektangulärt långhus med smalare absidkor och torn i väster. Det medeltida långhuset revs i mitten av 1700-talet och ersattes av ett nytt år 1758. När putsen knackades ner vid renoveringsarbeten 1962 upptäcktes att en hel del material från den gamla kyrkan använts vid uppförandet av det nya långhuset. Flera kalkstenar med en enkel skråkant påträffades. Dessa har likheter med tornets sockel och har sannolikt haft en motsvarande placering på det medeltida långhuset. Även bjälkar i den nuvarande sakristians takkonstruktion har sannolikt ingått i det medeltida långhusets takkonstruktion. Kyrkan har ett s k västverk, vilket är en benämning på speciellt utformade torn, som ofta uppförts på initiativ av en kung eller storman. Tornet är uppfört av gråsten och kalksten med hörnkedjor och muröppningarnas omfattningar av kalksten. Det har även axmurning, s k opus spicatum, som åstadkommits genom att kalkstenskivor murats på snedden. Tornet har varit putsat med en tunn slevdragen puts, vilken försetts med kvaderritsningar på samma sätt som skett invändigt. Tornets bottenvåning används idag som gravkapell. Det består av ett kvadratiskt, tunnvälvt mittrum med en rundbågig öppning mot kyrkorummet samt smala sidorum mot söder och norr. Bottenvåningen har inte haft någon direkt kommunikation med tornets övre våningar. Trappor till andra våningen löper i södra och norra muren och mynnar i långhuset, den norra har dock murats igen. Rummet på andra våningen har en absidformad nisch mot öster flankerad av rundbågiga nischer, som ursprungligen varit öppna mot långhuset. Det finns olika tolkningar på rummets användning, men sannolikt har det använts som ett enskilt kapell. Den södra nischen har varit utgången till en nu försvunnen läktare inne i kyrkan. I den norra nischen löper en trappa i muren upp till nästa våning. Även den närbelägna Askeby kyrka har ett västverk av likartad utformning, som tyder på kungligt inflytande i någon form. Genom dendrokronologi, d v s årsringsdatering, har man kunnat fastställa att träbjälkarna i klockvåningen i tornet i Bankekind har fällts 1194. 1:e antikvarie Jan Eriksson vid länsstyrelsen i Östergötland har tolkat det som att Bankekinds kyrka uppfördes på kungligt initiativ efter att Askeby kyrka överlåtits till cistercienserorden på 1180-talet. Det medeltida långhuset revs i samband med att ett nytt långhus uppfördes 1758 i anslutning till det medeltida tornet. Långhuset uppfördes efter tidens byggnadsideal med rektangulärt långhus med rakslutet kor och sakristia i norr. Fasaderna är putsade under ett brant sadeltak, som är avvalmat mot öster. Taket är nu täckt med kopparplåt, men var ursprungligen spåntäckt. Huvudingången är förlagd till södra långhusmuren, där det även finns en koringång. Byggmästare var den i Östergötland mycket produktive klockaren och byggmästaren Anders Hansson i Kärna. Kammarherren Johan Steuch på Grävstens säteri stod för ritningarna och bekostade även nybyggnationen. Tornhuven fick sitt nuvarande utseende vid en ombyggnad 1774-1776, vilken även bekostades av Steuch. Han belönades därefter med jus patronatus, d v s patronatsrätt. Koret präglas fortfarande, trots ett flertal förändringar, av byggnadstidens stilideal. Altaruppsatsen är ursprunglig och tillverkad av Johan Ljung i Stockholm. Altartavlan, som målades av Johan David Schwartz 1723 och övertogs från den gamla kyrkan, fogades in i den nya altaruppsatsen. Även altaret är sannolikt samtida med kyrkorummet. Den ursprungliga orgeln ersattes 1857 av en ny, som är tillverkad av orgelbyggaren Sven Nordström i Flisby. Predikstolen, som är tillverkad av en okänd mästare 1667, överflyttades från det gamla långhuset. Den är placerad på norra sidan och har uppgång från den bakomliggande sakristian. Från den gamla kyrkan kommer också den medeltida dopfuntscuppan av gotländsk kalksten och dopfunten av kalksten från 1661, troligen från Michaels Hackes verkstad i Skänninge, samt sakristians medeltida smidesornerade dörr. Mellan åren 1896-1898 genomgick kyrkan en större renovering. Kyrkorummet försågs, enligt de nya idealen, med öppna bänkar i stället för de äldre slutna bänkkvarteren. Altaranordningen försågs med en ny altarring. Sannolikt tillkom läktarunderbyggnaderna vid detta tillfälle. De inrymde på södra sidan ett vapenhus med ovala fönster mot kyrkorummet. Huruvida det tidigare fanns något vindfång eller vapenhus vid södra ingången är oklart. Tornets bottenvåning iordningställdes till gravkapell och en ny portal togs upp i väster. År 1928 lade arkitekten Erik Fant fram ett förslag till renovering av kyrkan. Församlingen accepterade inte allt i Fants förslag, så det dröjde till 1937 innan en renovering kom till stånd. Arbetena utfördes under ledning av arkitekt Johannes Dahl i Tranås, men i stort sett efter Fants förslag. Korets fönster mot öster sattes igen och de sena 1800-talsbänkarna i koret ersattes av nya med återanvändning av bevarade bänkskärmar och dörrar från 1661. De ursprungliga draperimålningarna runt fönstren, som överkalkades vid den förra renoveringen 1896 framtogs. På 1940-talet försågs orgeln med ett nytt verk, byggt av A Mårtensson i Lund och på 1960-talet ersattes yttertakets spånbeläggning av kopparplåt. År 1972 byggdes bl a de befintliga utrymmena under läktaren om och en ny trappa till orgelläktaren uppfördes efter ritningar av ingenjör Ture Jangvik i Linköping. Värt att notera är även att det finns två gravstenar i vapenhusets golv samt att det tidigare funnits ett gravkor under koret. |
