Stäng fönster LINKÖPING FILLINGE 7:1 - husnr 1, BANKEKINDS HÄRADS TINGSHUS
Byggnad - Beskrivning
| Bankekinds härads tingshus (akt.), FILLINGE TINGSHUS (akt.) | |
| Historik |
|---|
|
TINGS- OCH RÅDHUSINVENTERINGEN, BYGGNADSHISTORIK OCH BESKRIVNING - Tingshuset är en timrad byggnad i en våning med delvis inredd vind. Fasaderna är klädda med faluröd locklistpanel och det brutna valmade sadeltaket täcks av enkupigt tegel. Stensockeln är putsad. En trätrappa leder upp till den centralt huvudentrén som består av en pardörr med överljus. I takfallet ovanför entrén syns en takkupa med ett runt fönster. Hörnknutarna är klädda och vitmålade. Vid den lilla platsen framför huset ligger också en uthuslänga i en våning med sadeltak. Den har sannolikt använts som häkte och stall. Byggmästare Caspar Seurlin hade uppfört ett flertal byggnader i Linköping, flera kyrkor (bland annat Bjälbo, Hogstad, Nykil, Sund och Västerlösa), prästgårdar och herrgårdar. Byggnadsritningen av Fillinge tingshus är bevarad. (ritning från 1790 finns på riksarkivet.) Den visar en envåningsbyggnad av 26 alnars längd och 20 alnars bredd. I mitten på ritningen finns en förstuga, till höger är tingssalen och innanför denna två mindre rum, domarens rum och skrivarekammaren. På andra sidan finns en större sal för rättssökande och bakom denna kök och rum för kronobetjäningen. Från förstugan leder en trappa till vinden, som inretts med två rum på västra gaveln för nämndemännen, ett rum på östra gaveln för fjärdingsmännen samt ett större rum över förstugan för allmogen. Förutom att allmogens rum aldrig kom till utförande och att det stora rummet för rättsökande på bottenvåningen är delat i två ser huset idag (1998) ut som ritningen anger. Tingssalen belyses med dagsljus från två håll. Två fönster är placerade bakom domhavandes rygg och tre fönster utefter salens ena sida. Podiet har ett gustavianskt spjälskrank och domaren sitter upphöjd på ytterligare ett mindre podium. Fasta bänkar för nämnden finns på var sida om domarbordet. Bakom domhavande hängde tidigare målningen "Salomos dom" av Per Hörberg (Cnattingius, 1968). Väggarna är putsade och målade i marmoreringsteknik. Den ursprungliga inredningen utformades av bildhuggare och sedermera möbelfabrikör Johan Magnus Beurling. Han levererade bänkar, bord, stolar och "domsätet", det vill säga den sengustavianska stol som fortfarande finns på plats. Stolens klädsel i skuren sammet är bevarad men sliten. Det förefaller som om stora delar av möblemanget som idag finns i huset är ursprungliga. I vilken utsträckning ytskikten har förändrats vid restaureringarna är svårt att säga men huset är i sin helhet i mycket gott skick och tingssalen ger ett 1700-talsmässigt intryck. Av länskungörelserna den 8 augusti 1814, den 5 november 1827 och den 11 juli 1838 framgår att Bankekinds häradsbor beslutat att låta under entreprenad verkställa åtskilliga förbättringar å tingshuset. Bankekinds härads sparbank var verksam i huset från 1867 och fortsatte verksamheten även sedan häradsrätten flyttat. År 1891 sålde tingshusbyggnadsskyldige fastigheten jämte inventarier till sparbanken. Banken flyttade från huset 1950. Under den tid banken disponerat tingshuset hade dess inredning knappast förändrats i nämnvärd grad. Den hade fortfarande en välbevarad 1700-tals prägel. Byggnaden stod från 1950 i stort sett övergiven ända tills banken 1961 sålde fastigheten till den nybildade Föreningen Fillinge tingshus. Tingshuset förklarades 1965 för byggnadsminne. 1969 överlät föreningen tingshusfastigheten jämte föreningens övriga tillgångar till Stiftelsen Östergötlands Länsmuseum, som därefter låtit utföra genomgripande reparationer av byggnaden. I Nya Lagberednings betänkande från 1884 antecknas att tingshuset vid denna tid var i "mycket godt skick" och "tingslokalerna för ändamålet lämpliga." För information om häradets tidigare, nu rivna, byggnader se under Dokument. KÄLLA: Tings- och rådhusinventeringen 1998-05-28, se i synnerhet Cnattingius Bengt, "Tingshuset i Fillinge" Särtryck ur Östergötland. Meddelanden 1968. Österlands Linköpings stads museum och Lars Montelius (Linköpings tingsrätt), opublicerat manus 1998 |
