Stäng fönster ÖDESHÖG ÖDESHÖG 15:1 - husnr 1, ÖDESHÖGS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| ÖDESHÖGS KYRKA (akt.) | |
| 1997-02-18 |
| Historik |
|---|
|
Historiken kompletterad vid inventeringen 2004: KYRKOBYGGNADEN Kyrkan har en komplicerad medeltida byggnadshistoria. Kyrkan uppfördes i mitten av 1100-talet av kalksten med rektangulärt långhus, absidförsett kor samt östtorn. I samband med den arkeologiska undersökning som utfördes vid restaureringen 1959-60 antogs att tornet och absiden eventuellt byggts till en befintlig träkyrka, som snart därefter ersatts av ett långhus av sten. Sannolikt har såväl Ödeshögs kyrka som den närbelägna Svembs kyrka uppförts som gårdskyrkor på stormanna- eller kungsgårdar. Ödeshögs kyrka tillhör en av länets tre bevarade romanska östtornskyrkor. De två andra är Källstad och Ask, varav den senare är i stort sett bevarad i sin helhet sen uppförandet. Östtornen har ofta förknippats med en kung eller storman, som velat manifestera sig och markera den plats där familjen var begravd. Av den ursprungliga stenkyrkan kvarstår endast delar av koret och det där över vilande östtornet. Tornet är uppfört i kvaderstensteknik med tunna skift av kalksten och med jämnstrukna fogar. Tornets bottenvåning täcks av ett tunnvalv, som omges av fyra tvärställda tunnvalv. I korets norra mur leder en smal trappa till tornets första våning. Tornrummet har tunnvalv och en numer igenmurad rundbågig öppning ut mot kyrkorummet. Den har tolkats som utgång till en försvunnen läktare. Golvet omlades med kullersten på 1950-talet. Ovanför tornkammaren finns en klockvåning med tre bevarade ljudgluggar. Den östra och den södra har väl arbetade överstycken av kalksten med en ovanlig dekor. Dessa och andra byggnadsdetaljer har enligt vissa forskare satts i samband med inflytande av cisterciensisk arkitektur. Kyrkobyggnaden har genomgått flera genomgripande om- och tillbyggnader vid ett flertal tillfällen. Redan under medeltiden ersattes korabsiden av ett rakslutet kor, en sakristia tillbyggdes på korets nordsida, långhuset utvidgades genom att norra och södra murarna flyttades ut och den västra gaveln påbyggdes. Vidare valvslogs långhuset och koret och försågs med kalkmålningar. Greve Per Brahe och hans gemål Beata de la Gardie, som bl a ägde flera gårdar i Ödeshögs socken, bekostade en större ombyggnad på 1660-talet. Tornet ombyggdes och långhuset förlängdes åt väster i slutet av 1700-talet. En del av den fasta inredningen och en del specifika inventarier tillkom även under 1700-talet. Altaruppsatsen och draperimålningen utfördes av målaren Olof Wiström från Vadstena. Predikstolen härstammar från 1796 och är ett gustavianskt arbete av en okänd mästare. Under 1800-talet föredrog församlingarna ofta att riva de medeltida kyrkorna och ersätta dem med nya större kyrkor i stället för att utvidga och reparera dem. Först i slutet av 1800-talet vaknade intresset att restaurera de äldre kyrkorna. Arkitekten Ferdinand Boberg fick 1887-1889 i uppdrag att renovera Ödeshögs kyrka. Ferdinand Boberg (1860-1946) kom att bli en av de unga arkitekter som under 1800-talets sista decennium införde en ny personlig syn på arkitekturens formspråk i Sverige. Han valde att radikalt omgestalta Ödeshögs kyrka genom att vända dess orientering och bygga ett helt nytt kor i väster. En ny entré togs upp genom det gamla koret i öster. Exteriört försågs fasaden med dekorativa inslag av rött tegel och tornet fick en helt ny gestaltning. Gjutjärnsbågar monterades in i de förändrade fönsteröppningarna och kyrkan försågs med nya portar. Kyrkorummet fick ett nytt tredingstak av trä med profilerade konsoler. Nästa större förändring skedde 1959-1960 under ledning av arkitekt Erik Lundberg. Erik Lundberg (1895-1969) var arkitekt och antikvarie vid Riksantikvarieämbetet samt professor i arkitekturhistoria vid Kungliga Tekniska Högskolan. Han var en av förgrundsgestalterna inom kyrkorestaureringskonsten under några decennier innan och runt 1950-talet. När han fick i uppdrag att restaurera kyrkan hade redan delar av Bobergs tillskott i kyrkorummet förändrats genom en ombyggnad efter ritningar av Johannes Dahls arkitektkontor i Tranås. Församlingens önskemål var bl a att "återinfoga det medeltida koret i gudstjänstrummet". Det ursprungliga koret i öster återfick sin funktion som altarrum och huvudingången i öster murades igen. Bobergs tillbyggda kor i väster byggdes om och sakristian inrättades i souterrängvåningen. En äldre läktare i öster revs och ersattes med betongläktaren i väster. Orgeln byggdes av Olof Hammarberg i Göteborg. Kyrkorummet försågs med nytt kalkstensgolv, ett altare av kalksten och nya bänkar och färgsattes i blå toner. Gjutjärnsbågarna ersattes av småspröjsade kopplade bågar. I samband med den omfattande renoveringen togs även fragment av kalkmålningarna från ca år 1500 fram på triumfbågeväggens östsida. År 1990 ombyggdes partiet under betongläktaren i väster och fick funktion som samlingsrum med ett öppningsbart glasparti mot kyrkorummet. Lundbergs altaranordning i öster förändrades och ett nytt altare, ritat av arkitekt Lennart Arfwidsson, placerades i tornets bottenvåning. Kyrkans huvudingång är på långhusets södra sida. Yttertaken är klädda med kopparplåt och fasaderna vitputsade med dekorativa inslag av rött tegel. På norra sidan finns en inmurad runsten. I koret finns ett stort antal hela och flera delvis skadade gravhällar. Bland kyrkans övriga inventarier finns en dopfunt av kalksten ritad 1942 av Ove Leijonhufvud |
