Stäng fönster STOCKHOLM GAMLA ENSKEDE 2:9 - husnr 8, BISÄTTNINGSBYGGNAD
Byggnad - Beskrivning
| BISÄTTNINGSBYGGNAD (akt.) | |
| 2007-04-03 |
| Historik |
|---|
|
När kyrkogårdsnämnden första gången började planera för kapellet på våren 1921, ingick också en friliggande bisättningsbod ovanför marknivå i önskemålen. Sitt slutgiltiga utseende med fem rum, taklanterniner och en pelarförhall fick byggnaden i januari 1923 (se ritning). Då hade byggnadsdelegerade godkänt ritningar från 1922 men med krav bl.a. på att antalet rum skulle minskas från sju till fem. Ytterligare modifieringar av t.ex. kolonnernas utseende och den invändiga dekoren skedde sedan efter hand. Byggnaden uppfördes med murar av tegel och tak över förhallen av betong. De tjugo kolonnerna göts av betong och försågs med kapitäl av stuck. I Arkitektur 1926 skriver Lewerentz, att pelarförhallens puts utfördes likadant som de invändiga väggarna i kapellet, d.v.s. överdrogs med tunn stuck eller kalk. Detta verkar dock endast ha berört fem stora, rektangulära fält i förhallens undertak, vilket har framgått vid en restaurering 1995. Utvändigt avfärgades stucken med oljefärg. Yttermurarna putsades och färgades i enlighet med utförandet på kapellet. Som framgår av äldre fotografier försågs utsidan av bjälklaget över förhallens kolonner ursprungligen med ett cirkelornament över varje kolonn, förmodligen utfört i puts. Dessa detaljer är idag försvunna. På ritningarna från 1922 är pelarförhallens tak täckt med plåt, medan taket över bisättningsrummen är torvtäckt. Detta blev också det slutliga utförandet, men torven förorsakade en del fuktproblem och byttes mot plåt efter tio år. Marmorgolvet i pelarförhallen kom troligen inte på plats förrän 1932, eftersom kyrkogårdsnämnden i maj detta år antar ett anbud på arbetet. Hur golvet såg ut dessförinnan är oklart, men det är möjligt att där fanns ett tidigare stengolv, som av någon anledning måste bytas ut efter tio år. Av arbetsbeskrivning och ritningar framgår det att bisättningsrummen invändigt skulle få en påkostad dekor med både stuckaturarbeten och dekorationsmålningar, men i utfört skick blev dessa arbeten förenklade (se ritning). Alla utrymmen har genomgått mer eller mindre genomgripande förändringar och det finns få synliga spår efter den ursprungliga dekorationen. Räkenskaper från maj 1926 anger dock, att bodarna hade gjutna och slipade cementmosaikgolv på en yta av 137 m2, vilket är det ungefärliga måttet för bodarnas totala golvyta. En odaterad ritning av Lewerentz till golvbårder i bodarna bekräftas också av ett foto i Arkitektur 1926 (se ritning). Att väggarna verkligen försågs med dekorativa målningar framgår av nyligen gjorda undersökningar, där delar av bårder strax under taket har skrapats fram. Troligen har dessa bårder målats på en yta av marmorstuck som färgats i en dov rödbrun kulör. Som kontrast förefaller taken,och vindfången ha överdragits med en ljust gulaktig stuck. Varje bisättningsrum försågs med en fyrkantig lanternin för insläpp av dagsljus. Även dessa var ljust gula som taken, och runt öppningarnas nedre kanter löpte en tandsnittsfris av gips. För det artificiella ljuset tjänstgjorde i varje rum två vägglampor med uppåtvända kupor av vitt glas. Källa: Skogskyrkogården Stockholm Uppståndelsekapellet Byggnadshistorisk Inventering 1995, Hedvig Schönbäck, Stockholms Stadsmuseum |
