Stäng fönster VÄSTERVIK VÄSTERVIK 4:48 - husnr 1, SANKT PETRI KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| SANKT PETRI KYRKA (akt.) | |
| 1992-03-08 |
| Historik |
|---|
|
S:t Petri kyrka uppfördes 1903-05 efter ritning av arkitekt Adolf Emil Melander som några år tidigare stått bakom ritningen till Västerviks järnvägsstation. Kyrkan är uppförd av tegel med latinsk korsplan och mångkantigt kor. Det höga centraltornet med spira och de kompletterande fyra tornen, ett i varje väderstreck, har koppartak. Under 1800-talets mitt började stadens drivande män diskutera uppförandet av en ny kyrka eftersom den gamla, S:ta Gertrud, länge varit för liten. Genom den Hallströmska donationen 1861 lades grunden för en fond till en ny kyrka. Åren 1881 och 1883 arbetade kommittéer med uppgiften att föreslå en ny plats. Först tänkte man sig en placering i närheten av den gamla kyrkan, men stannade slutligen för en öppen plats i närheten av järnvägen, "Bergens lycka". Beslutet om uppförande på denna plats fattades 1888. Några fler penningdonationer gjorde det till slut möjligt för Västerviks församling att uppföra en ny modern kyrkan som skulle ersätta den gamla kyrkan, S:ta Gertrud. Kyrkoherde i församlingen vid denna tid var Samuel Palén. Uppdraget att rita kyrkan gick till arkitekten Adolf Emil Melander. Melander är bl a även upphovsman till Åtvids nya kyrka och Luleå domkyrka samt Johanneskyrkan i Helsingfors. År 1879 godkändes ritningarna av Kungl. Majt. Kyrkobygget kom igång 1903 och färdigställdes 1905. Melander var från sin arkitektutbildning i England inspirerad av den engelska nygotiken. Byggmästare var P.J. Pettersson, Skövde. S:t Petri kyrka utformades som en nygotisk basilika i rött tegel med ett treskeppigt långhus, ett brett tvärskepp samt ett kor med ett strävpelarsystem som en höggotisk kyrka. Över mittkvadraten uppfördes ett åttkantigt torn. Koret flankeras av två mindre åttkantiga torn och i väster finns likaledes två åttkantiga torn. Fyra kraftiga granitpelare bär upp klocktornet. Vid en av dessa nedlades vid tiden för kyrkans uppförande en tennlåda innehållande bl a ett grundläggnings-dokument, en bibel, en psalm- och evangeliebok, kyrkohandbok samt stadens tidningar ävensom alla rikets gångbara mynt och frimärken. Kyrkobyggnadens fasadtegel bryts av sandsten i solbänkar, som horisontella band i fasaden och som dekoration vid västportalen, bl a i form av kolonner. Västportalen smyckad av en tympanonfris i brons, framställande Jesus och den sjunkande Petrus, utförd av professor Olle Hjortzberg (1872-1959). Kyrkan blev en av landets sist uppförda nygotiska kyrkor. Efter S:t Petri kyrkas färdigställande överfördes en del inventarier från S:ta Gertrud till S:t Petri. Några av dem återbördades senare till S:ta Gertruds kyrkan. Detta gäller exempelvis två porträtt av Gustav II Adolf och ett av Karl XII och ett par epitafier. Två tavlor med bibliska motiv, Kristi nedtagande från korset och Lazari uppväckelse från de döda, finns dock ännu kvar i koret i S:t Petri kyrka. Vid kyrkans uppförande fanns bänkar i mittskepp, sidoskepp och i korsarmarna liksom i koret. Antalet bänkar har starkt reducerats genom åren. År 1912 skänktes sex målningar i medaljonger för uppsättning i predikstolens tidigare tomma fält. Upphovsman till dessa var Gottfrid Kallstenius som även stått bakom altaruppsatsens målningar. Under byggnadens första decennier genomfördes en del mindre arbeten i och med att värme installerades och klockringningen ändrades från manuell till elektrisk. Kring år 1930 diskuterades de "vanprydande dörrarna i kyrkans kor", som utgjorde ingångar till sakristian. Efter förslag av byggmästare H. Gustavsson flyttades dörrarna längre ut åt sidorna, norrut respektive söderut, vilket gjorde dem mindre synliga från långhuset. Tornurens urtavlor byttes 1939 och försågs med elektrisk belysning. Under 1940- och 50-talen började kyrkobyggnaden uppvisa olika problem som hade med taktäckning och takavvattning att göra. Taken på kyrkans torn var ursprungligen täckta av kopparplåt liksom idag. Långhusets och tvärskeppets tak var dock täckta med galvaniserad plåt. År 1951 uppvisade fasadernas tegelväggar problem med fukt och vittring med bl a fuktskador och saltliknande fällningar som följd. Speciellt gällde detta där murytorna var täckta av sandsten, som exempelvis där tornet övergår från att vara fyrkantigt till åttkantigt. Här trängde vatten in och orsakade frostprängning. Östra entrégaveln beskrevs som starkt anfrätt vilket orsakat nedfall av tegelbitar och murbruk. Många av det tidigare sandstensklädda ytorna kläddes nu med kopparplåt för att komma till rätta med problemet. År 1951 fick delar av kyrkans tak ny kopparplåt efter det att en storm orsakat stora skador. Sannolikt var det vid detta tillfälle som långhus och tvärskepp fick taket belagt av kopparplåt. Problemen med fukt och frostsprängning fortsatte dock och 1962 kom ett utlåtande från Stenindustrins forskningsinstitut där församlingen föreslogs täta övergångar mellan sten och tegel med kalciumsilikon. Detta utfördes i samband med 1964 års renovering, under ledning av Stadsarkitekt Klas Grebius. Då sågs sandstensarbetena, fasaderna och vattenavrinningen över. Dessutom kläddes de fyra småtornen, fialerna, ovan koret med kopparplåt och centraltornet värmeisolerades. År 1966-67 genomföres en större interiör renovering under ledning av arkitekt Kurt von Schmalensee. Därvid flyttades altaret fram och blev fristående. Nytt golv av kalkstenplattor lades i koret, med underliggande värmeslingor. Dekorationsmåleriet i absiden och mittvalvet rengjordes och kompletterades av konservator. Bänkarna gjordes om, med bibehållna bänkgavlar. De tidigare trärena, lackade bänkarna målades i mörkgrönt och brunrött med förgyllning på bänkgavlarna. Enligt Schmalensee var detta den ursprungliga färgsättningen. På ett fotografi från 1900-talets början framträder bänkarna som mörka med delvis förgyllning i gavlarna. Bevarade bänkar i källaren är endast lackade, liksom de som ännu står på norra läktaren. Antalet bänkar i kyrkorummet minskades och i tvärskeppen togs de helt bort och ersattes av lösa stolar. Sannolikt var det också vid denna renovering som bänkarna i sidoskeppen avlägsnades. Kyrkorummets väggar målades nu om i en delvis ny färgsättning, som enligt Schmalensee skulle vara mer lik den ursprungliga. Den största skillnaden var att väggarna delvis fick en rödare ton. Detta tyder på att kyrkorummet minst en gång tidigare målats om, vilket genomgånget arkivmaterial inte visat. Vissa innerdörrar byttes ut. Den ursprungliga orgeln flyttades till södra sidoläktaren och en ny orgel inköptes till västra läktaren. Bänkarna på södra läktaren togs därvid bort. Läktarbarriärerna målades vid denna renovering sannolikt om i sin nuvarande färgsättning i beige, engelskt rött och guld. Ett fotografi från 1900-talets början visar att barriärerna tidigare haft en mer enhetligt mörk färgsättning. Samma fotografi visar att den västra läktarens konsoler då fortsatte ner längs väggen som halvkolonner, vilka idag inte är bevarade. Dörrarna mellan kyrkorum och vapenhus hade vid denna tid fyllning av glas i sin övre del. I norra korsarmen anordnades vid 1960-talets stora renovering sidokapell. I sydvästra trapptornet inreddes brudkammare med ingång från vapenhuset. Förrådsutrymme inrättades i norra vapenhuset genom uppsättande av en mellanvägg. Ett nytt värmesystem installerades också. Samtidigt byggdes ett nytt vindfång i vapenhuset med resultat att de ursprungliga kopparbeslagna dörrarna gjordes om till skjutdörrar. Sannolikt var det vid denna tid som den första toaletten installerades vapenhuset. Den omfattande renoveringen genomfördes på ett sätt som väckte myndigheternas uppmärksamhet, då flera av de utförda åtgärderna inte funnits med i tillståndshandlingar och arbetsbeskrivningar. Arkitekten verkar också ha haft ambitionen att genomföra fler förändringar. Schmalensee påtalade bl a att predikstolen och altaruppsatsen inte ritats av Melander, utan av en Petersson, och att de inte riktigt passade in i kyrkorummet. Ritningarna till predikstol och altaruppsättning är mycket riktigt signerade av en Lind Petersson. Speciellt altaruppsatsen var Schmalensee missnöjd med och ville låta tillverka en ny. Detta utfördes dock aldrig. Kanske blev det en kompromiss att låta tillverka några textilapplikationer till altaruppsatsen som vid vissa tillfällen skulle kunna ersätta temperamålningarna av Professor Gottfrid Kallstenus. Textilapplikationerna utfördes av Sture och Anne-Marie Wikström. Temperamålningarna konserverades omkring år 1968. År 1979 lades kopparplåtsbeklädnaden om på centraltornet och fyra år senare inrättades ett förrådsutrymme i södra vapenhuset. Detta rymmer numera ett pentry. När pentryt installerades är dock oklart. Under 1980- och 90-talen genomfördes ett antal mindre förändringar. I kyrkorummets västra del installerades bokbord och kapphyllor, toaletten i vapenhuset renoverades och delvis ny textilförvaring tillkom i sakristia och samlingsutrymmen. År 1995 renoverades korets glasmålningar av glaskonservator Winfried Baier, Tranås. År 2001 förändrades vapenhusets vindfång och golv(gäller även golvet i handikapptoaletten) p g a ett vattenläckage. År 2001 utfördes också en besiktning av kyrkans stenarbeten av stenkonservator Svante Nilsson, Prolithos Stenkonservering AB. År 2004 upptäckes svåra skador på det sydvästra tornet varvid hela spiran fick ersättas av en ny och ny kopparbeklädnad lades. Församlingen har nyligen ansökt om att få installera ytterligare två toaletter i brudkammaren. |
