Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster FALKÖPING VÅRKUMLA 8:1 - husnr 1, VÅRKUMLA KYRKA

 Byggnad - Beskrivning

VÅRKUMLA KYRKA (akt.)
1997-09-02
Historik
Historiken kompletterad vid inventeringen 2001:
VÅRKUMLA KYRKA - Stenkyrkan uppfördes till stora delar under slutet av 1100-talet eller 1200-talets första hälft. Eventuellt kan vapenhuset ha en medeltida datering. Enligt en osäker uppgift från 1757 skall kyrkan ursprungligen ha haft ett västtorn som raserades redan omkring 1670. Efter detta förlängdes kyrkan åt väster till sin nuvarande storlek. Sakristian byggdes till 1819. Medeltidsdelen har sekundärt slagna valv, sannolikt från senmedeltid, och fönsteröppningarna är upptagna till nuvarande storlek i sen tid.
Enligt en inventering från 1829 fanns vid denna tid endast ingång i söder, två fönster åt söder, ett åt norr och ett åt väster. Kyrkan hade ingen läktare. På norra sidan fanns ett "quinnoaltare" där det förut stått en mariabild i ett skåp. Denna bild skall, vid tiden för inventeringen, ha flyttats fram till altaret och kvar av kvinnoaltaret fanns en pelikan och rester av träinredningen i skåpet. Predikstolen, med "vanskapliga bilder", var placerad på östra sidan och framme vid koret fanns två korbänkar à två platser i varje. Det välvda taket pryddes av kransar, änglahuvuden och två basunänglar. På kyrkans altare fanns vid denna tid en altaruppsats från 1731 vars träskulpturala dekor inventeraren beskriver som följande "bilderna likna mera missfoster än människor".
Mellan 1800-talets slut och 1934 pryddes väggen bakom altaret av en stor, halvmåneformad målning på duk som föreställde himlen och änglar bland molnen, målad 1873 av kyrkmålaren Anders Gustav Ljungström. 1911 lades kyrkan spåntak om. Enligt uppgifter från 1924 skall de slutna bänkkvarteren ha tillkommit under 16-1700-talet och uppgången till läktaren ha skett genom en trappa i den västra fönsternischen.
Vid en restaurering 1934 under ledning av arkitekt Axel Forssén målades hela kyrkan om interiört samtidigt som man tog fram kalkmålningar från senmedeltid eller tidig renässans i kor- och långhusvalven. Framme vid altaret togs en draperimålning bort. Konservator Olle Hellström konserverade kyrkans sex träskulpturer samt satte ihop, kompletterade och konserverade kyrkans tidigare altaruppsats från 1731. Den slutna bänkinredningen byggdes om så att mittgången och avstånden mellan bänkarna blev bredare, sittkomforten bättre, en bröstning av träpanel tillkom invid ytterväggarna och kvarteren fick nya skärmar. Korgolvet lades nytt, liksom bänkgolvet, och förlängdes åt väster. Sakristian fick nytt möblemang, nya skåp samt ny ingång åt sydost samt nya dörrar in till kyrkorummet. Predikstolstrappan byggdes om.
Vid 1934 års renovering infördes ett lågtrycksvärmeledningssystem vilket medförde att kaminerna togs bort och att ett pannrum byggdes under sakristian. Utvändigt putsrenoverades kyrkan och målades. Från klockstapeln tog man fram den gamla medeltida järnbeslagna dörren och satte in denna som ytterdör i vapenhuset. Kyrkan fick sin första piporgel 1956-57. 1984 putsades vapenhusets samt långhusets västra- och södra sidor om utvändigt. 1986 sattes säkerhetsräcke upp på läktaren.
1997-98 genomgick kyrkan en större utvändig och invändig renovering. Den sannolikt medeltida dörren som placerats i vapenhusets portal konserverades nu och sattes in på sin ursprungliga plats mellan vapenhuset och kyrkorummet. Till ytterdörr nytillverkades en dörr enligt äldre modell. Kyrkans norra takfall lades om från tvåkupigt lertegel (sannolikt från omläggningen 1912-15) till enkupigt och sakristian fick nytt spåntak. Invändigt målades kyrkan om, fick ny textilförvaring i sakristian, golvets lack togs bort och golvtiljorna såpades. Trapploppet till läktaren fick en ny övre trädel. Denna gjordes luftigare och då man samtidigt vidgade fönstersmygen till ursprunglig storlek blev kyrkorummets västra del ljusare.
Vid renoveringen 1997-98, när man arbetade med den invändiga putsen, hittades rester av kyrkans norra ingång. Genom fynd av medeltida väggdekor konstaterades att västväggen sannolikt är medeltida och eventuellt en rest av det raserade tornet.
Klockstapeln är uppförd 1823 och har två handringda klockor. Den stora klockan tillverkades av Billsten i Skara 1757 och den lilla klockan av Arvid Böök i Göteborg 1741. 1938 restaurerades den runsten som hittats invid kyrkan och 1943 konserverades kyrkans sju liljestenar.