Stäng fönster HAMMARÖ HAMMAR 1:67 - husnr 1, HAMMARÖ KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| HAMMARÖ KYRKA (akt.) | |
| 1995-03-02 |
| Historik |
|---|
|
Kompletterat vid inventering 2003: En tradition gör gällande att den första kyrkan på Hammarö uppfördes i Hovlanda. Fullt klart är under alla omständigheter att redan vid tiden omkring 1200 så byggdes en kyrka på den nuvarande platsen. Vid den nuvarande kyrkans restaurering år 1931 påträffades under golvet i sakristian ett antal plankor från en stavkyrka, av vilka några var prydda med ristad ornamentik, bland annat en stiliserad lilja och en elegant tecknad häst. Ristningarnas stil gör en datering av plankorna till 1100-talets slut eller 1200-talets början. Plankorna har under senare år även genomgått dendrokronologisk analys och dateras där ca 1250. Fyndet är för litet för att stavkyrkans konstruktion eller planform ska kunna fastställas. Stavkyrkan ersattes troligtvis i början av 1300-talet av en timrad kyrka. Större delar av denna kyrka finns ännu i behåll. I sitt ursprungliga skick bestod kyrkan av ett rektangulärt, ganska kort långhus (det nuvarande koret) till vilket i öster anslöts ett rektangulärt men något smalare kor (nuvarande sakristian). Norr om koret låg en sakristia, vars nordvägg ligger i linje med långhusets nordvägg. Sakristian är ännu bevarad i sin helhet. Både koret och långhuset hade treklöverbladformade innertak, vilka troligen båda var försedda med målningar från 1400-talet. I koret fanns ursprungligen ett fönster i öster, ett i söder och ett i sakristian (bevarat). En ingång fanns till koret i sydväggen. Långhusets ursprungliga ingång fanns i sydväggen längst i väster. Innerväggarna var försedda med målningar, idag delvis bevarade. Målningarna är inte signerade eller daterade, men bör ha tillkommit ca 1470. År 1717 blev den första mera omfattande ombyggnaden av kyrkan aktuell, kyrkan förlängdes åt väster. På 1720-talet utvidgades de medeltida fönstren och nya fönster upptogs, bland annat i långhusets nordvägg. En läktare i väster tillkom 1730. Man hade fortfarande problem med utrymme och år 1747 ombyggdes därför kyrkan till korsplan. Samtidigt byggdes den ursprungliga öppningen mellan kor och långhus igen. I det gamla koret inreddes sakristia och det gamla långhuset blev till kor. Fast monterade bänkar insattes och den nuvarande altaruppsatsen tillkom. Under återstoden av 1700-talet och 1800-talets början utfördes mindre reparationer och förändringar, bland annat upptogs en del fönster. 1822 vitlimmades väggarna invändigt. År 1830 väcktes förslag om att bygga en stenkyrka och en ritning erhölls tio år senare från Överintendentsämbetet. Av ekonomiska skäl kunde inte det projektet genomföras och istället fick man göra en grundlig och ganska hårdhänt upprustning av den gamla kyrkan. Arbetet utfördes under etapper på 1850-talet. De befintliga höga sadeltaken ersattes då med lägre, brutna fall. Taket belades med skiffer. Fasaderna reveterades och avfärgades vita. Fönstren ombyggdes och gjordes lika stora i hela byggnaden. Invändigt ersattes de äldre taken med välvt tunnvalv och en ny predikstol tillkom. Ytterligare en renovering genomfördes 1894, då bland annat ytterväggarnas revetering ersattes med panel som målades vit. Innerväggarna fick ny beklädnad med bräder och papp. Arkitekt Einar Lundberg projekterade på 1930-talet en restaurering. Man hade då börjat förstå kyrkans stora kulturhistoriska värde. Målet för restaureringen var att så långt som möjligt återställa kyrkan i dess tidigare skick. Yttertaken återgavs sin gamla högresta sadeltaksform och täcktes med spån. Även ytterväggarna återfick spåninklädnad och exteriören återfick härmed i allt väsentligt sitt 1700-talsutseende. I sakristian, det medeltida koret, frilades och konserverades de medeltida väggmålningarna och det ursprungliga trävalvet rekonstruerades. En ny predikstol ersatte 1850-talets, och två nya korglasmålningar tillkom. Under renoveringen undersökte man utrymmet under korgolvet och kunde konstatera att tretton kistor från 1700-talet fanns bevarade. Vid djupare undersökning av desamma gjordes i utrymmet ett fynd av 16 stycken stavkyrkoplankor. Plankorna hade lagts såsom blindbotten mellan bjälkarna. Den senaste restaureringen, under ledning av arkitekt Ragnar Jonsson, slutfördes 1968. Den har haft samma mål som 1930-talets arbeten, det vill säga att återge kyrkan dess äldre karaktär. Kor och långhusets innerväggar fick således träpanel av gammal modell, dock lämnades östväggens timmer med fragment av senmedeltidens målningar synliga. I sakristian tillkom nya förvaringsskåp och i vapenhuset i väster tillkom en undervåning, inrymmande toalett och förvaringsutrymmen. Konserveringsarbeten utfördes på målningar, altaruppsats och altarskåp. Västläktaren byggdes delvis om för att rymma en ny orgel. År 1980 omtäcktes samtliga yttertak med impregnerad, kluven spån. Under senare år har sakristian fått nytt brädgolv och kyrkans fasader har ommålats. |
