Stäng fönster KARLSTAD TINGVALLASTADEN 1:4 - husnr 1, KARLSTADS DOMKYRKA
Byggnad - Beskrivning
| KARLSTADS DOMKYRKA (akt.) | |
| 1995-03-02 |
| Historik |
|---|
|
Komplettering vid inventering 2003: Från mitten av 1300-talet har bevarats en urkund, som berättar att det då fanns en kyrka på Tingvallaön, den centrala stadsdelen i det nuvarande Karlstad. Den benämndes Tingvalla kyrka. Om det var samma kyrka, som fanns kvar på Karl IX:s tid, då Tingvalla år 1584 fick stadsrättigheter och erhöll namnet Karlstad, kan inte med säkerhet fastslås. Den då befintliga kyrkan låg nere vid Klarälven, i det kvarter Stadshotellet nu är beläget. Tillsammans med så gott som hela staden brann denna kyrka ned vid en eldsvåda 1616. Vid återuppbyggnad fick den nya kyrkan behålla den tidigare kyrkoplatsen nere vid älven. Den invigdes 1629. År 1719 drabbades åter staden av en eldsvåda, vilken även förstörde kyrkan. En del inventarier kunde dock räddas och tas i bruk i den nya kyrka, som sedan uppfördes. Med tanke på brandfara och älvens översvämningar valde man en ny plats för kyrkan, Lagbergets krön eller Herrgårdsbacken, som platsen också kallades efter kungsgården Carlsberg, som nedrivits omkring 1660. Kyrkan uppfördes av murarmästare Christian Haller, med assistans från domkyrkosysslomannen Johan Hasselström och byggmästaren Philip Eckel, efter ritning av Jonas Fridstedt från Stockholm. Murningsarbetet startade 1723 och kyrkan invigdes år 1730. Kyrkan uppfördes under Fredrik I:s regeringstid och kallades först Frederici kyrka. Den uppfördes som en sträng regelbunden centralkyrka med en grundplan i form av ett grekiskt kors med fyra lika långa korsarmar utan utbyggnader för vapenhus och sakristia. I den yttre delen av den östra korsarmen inreddes två sakristior, som avgränsades från koret genom en tre meter hög vägg. Ovanför dessa utrymmen placerades en läktare. En läktare uppfördes även i den västra korsarmen. Över korsmitten byggdes ett torn av trä, vars utseende inte är känt. Tornet nedtogs 1792. Centralkyrkans regelbundenhet bröts år 1734, då man började bygga ett västtorn med rum för vapenhus. Klockorna hade ditintills varit placerade i en klockstapel. Tornet stod klart 1737 och detta årtal finns anbringat på tornets västra fasad. Till en början hade tornet ett enkelt brädtak med kula. Efter en brand 1752 försågs tornet med urverk och en överbyggnad bestående av en kupol och en över denna mindre trälanternin med spira. 1794 förändrades överbyggnaden på nytt. På 1790-talet omformades koret efter ritning av arkitekt Erik Palmstedt. Den östra korsarmens bakre del skiljdes nu helt från kyrkorummet genom en vägg, försedd med absidformad nisch för altare och altarprydnad i form av ett förgyllt kors med svepeduk, att uppståndelsekors, flankerat av mindre nischer med änglar skulpterade av J T Sergel. År 1795 murades portalerna med kolonner och korsprydd fronton vid ingångarna till kyrkan. Vid den stora stadsbranden 1865, blev också domkyrkan skadad. Tornets överbyggnad och hela yttertaket störtade in. Överintendentsämbetets arkitekt Albert Törnkvist försåg kyrkan med ritning till ny tornspira 1867. Då påbyggdes även korarmarnas gavelfasader, så att taket som tidigare varit valmat, obrutet kunde fortsätta ända fram till gavlarna. Även kyrkans interiör upprustades och under 1890-talet tillkom målade korfönster. Åren 1915-16 genomgick kyrkan en såväl yttre- som inre renovering och ombyggnad under ledning av arkitekt Axel Lindegren. Altare, altarring och övriga målade ytor erhöll en mörkare grön färgton. Fönstren utrustades med ornamenterat och inskriptionsförsett antikglas. Norra och södra sidoläktarna, som hade uppförts på 1750-60-talen, förnyades och försågs med tredelade, raka barriärer, indelade i rektangulära fält. Nya bänkar anskaffades samt en tandad taklist. Putsväggarna marmorerades i en gråviolett färgton. En tillbyggnad i öster, planerad redan av Lindegren, tillkom 1956-57 ritad av Ragnar Hjort. I den inrymdes sakristia, arkivrum, skrudkammare, en mindre samlingssal med mera. I samband med tillbyggnaden nedtogs de målade korfönstren och de av Palmstedt ritade portalerna vid kyrkans ingångar. Arkitekt Kurt von Schmalensee efterträdde Ragnar Hjort som ledare för kyrkans inre restaurering åren 1967-68. Palmstedts korvägg flyttades nu en valvbåge österut, och kyrkans ursprungliga grundplan återkom. Läktarna drogs tillbaka omkring två meter och sänktes. Samtidigt erhöll norra och södra läktaren samma utseende som orgelläktaren. Den östra korsarmen återfick sina fyra fönster. Ett nytt fristående altare placerades under den valvbåge, som bildar övergången från den östra korarmen till korsmitten. En kororgel blev pendang till predikstolen. Befintliga bänkar i ek ombyggdes. Golvet omlades med kalksten i hela kyrkan. Konservator Olle Hellström framtog den ursprungliga färgen på altaret. I kyrkans kormittsvalv placerades, i redan sedan tidigare upptagna små runda öppningar, belysning. En ny dopfunt och ett glaskrucifix, ritade av von Schmalensee, tillkom. 1997-98 renoverades kyrkans exteriör och interiör under ledning av arkitekt Karl Karlsén. Tornets västfasad säkrades genom dragstag. Fasaderna omputsades och avfärgades. Skiffertaket omlades och tornspiran fick ny kopparplåt. I kyrkorummets södra korsarm borttogs bänkar för att där kunna inrätta ett kapell, en minikyrka. Nytt kapellaltare och altartavla, en ikon i form av en triptyk, uppställdes där tillsammans med lösa stolar. I motsvarande norra korsarm inplacerades ett nytt ljusträd av smide. Längst västerut borttogs bänkar för inrättande av barnhörna och klädavhängning. Konservatorsarbeten på predikstol, högaltare, orgelfasad, läktarbarriärer, psalmnummertavlor och biskopsstol genomfördes. Väggar och tak putslagades och nya visningsmontrar samt ny ljus- och ljudanläggning tillkom. Efter detta har två kyrkskepp upphängts i västra korsarmen och ett målat glasfönster tillkommit i vapenhuset. |
