Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster EDA NOLBY 1:47 - husnr 10, EDA KYRKA

 Byggnad - Beskrivning

EDA KYRKA (akt.)
1995-03-26
Historik
Komplettering vid inventering 2002:
När den gamla sockenkyrkan byggdes är okänt. Av arkivmaterialet framgår att tornet byggdes 1666. Tidigare fanns en fristående klockstapel. 1668 gjordes vissa reparationer på stolsindelningen (bänkar). 1682 anskaffades en altartavla och 1696 uppsattes en ny predikstol, båda tillverkade av bildhuggaren Nils Falk. Predikstolen stofferades av målarmästare Lars Werling. 1685 inköptes fönster och kort därefter tjärbråddes kyrkan och en läktare uppfördes. Kyrkan hade ständigt bekymmer med utrymme då befolkningen växte och man måste bereda plats för soldater förlagda till Eda skans. 1724 beskrivs kyrkan som "mycket gammal" och skadad, genomskjuten av en "styckekula" från Eda skans. Man ville nu bygga en kyrka av sten och under hösten 1726 påbörjades brytningen av sten som sedan framforslades under vintern. Tomten var utsedd, men arbetet lades ned. Den nya kyrkplatsen ogillades och istället beslutades att reparera den gamla kyrkan. 1763-64 genomfördes omfattande byggarbeten och kyrkan utvidgades och fick korsplan. År 1825 hade Eda församling 2.830 invånare och genom den begynnande industrin var folkmängden i stark tillväxt. När det nya kyrkobygget sattes igång på allvar 1835 räknade Eda socken 3.381 invånare.
Ritningar till Eda nya kyrka utfördes av professor Axel Nyström och blev fastställda av Kungl. Maj:t 17/12 1832. Byggmästare var E Sandberg och J Lundborg från Karlstad, församlingen bistod med åtta undermurmästare. Därefter tillkallades även byggmästare Nils Olsson, Västra Ämtervik. Vintern 1837 tillverkade han kyrkans nya predikstol. Kyrkan invigdes den 29 augusti 1841 av biskop C A Agardh. 1843 beslutades om försäljning och rivning av den gamla kyrkan. En del inventarier överfördes till den nya kyrkans vind.
Redan år 1845 lades skiffertaket om. En första orgel införskaffades 1867. Den var på tolv stämmor och byggdes av firman Setterkvist i Örebro. Samtidigt ombyggdes delvis läktaren. Under åren 1882-83 genomfördes en renovering då det förelåg behov av uppvärmning av kyrkorummet. En stor kamin utplacerades och kyrkan fick ett nytt golv. Nya bänkar tillkom också, tidigare fanns bänkar från den gamla kyrkan. Dessutom kompletterades med nya nummertavlor och ljuskronor av mässing. Rappning av väggar utfördes in- och utvändigt samt målning och förgyllning. Omkring kyrkan anlades stenmuren och kyrkotomten iordningställdes och planterades. Vid denna renovering flyttade man ut altardekorationen i form av ett kors och ersatte det med den gamla kyrkans altaruppsats, reparerad och ommålad. År 1904 skedde en eldsvåda i kyrkan förorsakad av överhettning av murstocken vid sakristian. Inga direkta uppgifter finns om skadorna. Åren 1921-22 utfördes dräneringsarbeten, man byggde ett nytt pannrum och installerade centraluppvärmning med lågtryckånga. Under tidigt 1930-tal ombyggdes orgelverket medan fasaden kunde bibehållas efter en obetydlig tillbyggnad. I samband med detta ombyggdes orgelläktaren efter ritning av byggmästare D Danielsson, Arvika. Vid början av 1940-talet omlades hela golvet i kyrkan. Samtidigt anskaffades nya bänkar. Dessa gjordes kortare än de gamla för att ge plats åt sidogångar. 1950 återfick kyrkan några gamla kyrkoföremål, bland annat sin medeltida dopfunt. 1955 övergick man till oljeeldning.
En utredningskommitté tillsatt 1948 hade uppdragit år kyrkoarkitekt Einar Lundberg, Stockholm att upprätta plan för inre och yttre renovering av kyrkan. 1954 fick man ett förslag på granskning. Senare visade det sig att Einar Lundberg ej hade möjlighet att fullfölja uppdraget, utan det uppdrogs åt slottsarkitekten Ragnar Jonsson, Stockholm att komplettera förslaget med ritningar och arbetsbeskrivningar. Det nya förslaget fastställdes 1957 och innebar att en speciell dopplats anordnades i korets södra del med medeltidsfunten, ett nytt dopaltare och en ny doptextil. Nya dörrar insattes och bänkarna ombyggdes. Kyrkans fasta och lösa inredning konserverades av konservator Sven Dahlén. Återinvigning skedde den 26 okt 1958. Samma år uppfördes även ett nytt bårhus efter ritning av arkitekt W Gjerming.
1967 sker på nytt en fasadrenovering, omläggning av plåttak över absiden och isolering av innertaket. Ansvarig arkitekt var Jerk Alton. En brand drabbar på nytt kyrkan 1979. Den startade i pannrummet och medförde att sakristian blev helt utbränd och att koret med altare blev illa medfaret. Den gamla altartavlan och predikstolen räddades, men polykromin skadades. Ett restaureringsarbete startade på nytt under ledning av arkitekt Jerk Alton. Detta innebar återrenovering av sakristian och ett nytt textilrum och förrådsrum bakom koret. Hela korgolvet gjordes nytt och sänktes. Under läktaren byggdes ett samlingsrum, kapprum, handikapptoalett, förråd och en trappa till läktaren. Därtill kom ett fristående altarbord och en flyttbar öppen altarring. Nya bänkar byggdes samtidigt som de minskades i antal och försågs med elvärme. Vidare skede byte av rötskadade stockar i golvbjälklaget, ventilering och dränering samt orgelrestaurering. Konservering av inventarier utfördes.